Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talet i den samling af handtverksstadganden, som härledes från Étienne
Boileau och som plägar kallas Le Livre des Metiers.1 Boileau
var åren 1254—12712 prévost i Paris, efter att förut ha innehaft samma
syssla i Orléans.1 2 3 Som prévost utöfvade han en myndighet motsvarande
grefvens. Han hade att öfvervaka stadens forsvarsvasen och finanser,
att utöfva den offentliga domsratten samt att hålla uppsikt öfver
handt-verkarna inom alla yrken, där ej konungen afstått sin rätt till någon
enskild, att pröfva deras stadgar och beslut, att stadfästa valen af
förtroendemän (jurés) samt att uppbära böter och andra konungen
tillkommande afgifter.
Boileau lät 1268 eller något af de följande åren uppteckna den
rätt och de bestämmelser som voro gällande för handtverkarna i Paris.
Hans arbete — som han själf kallat Li establissement des mestiers de
Paris — utgör ej resultatet af någon sträfvan efter systematisering och
likformighet, utan meningen har endast varit att för bättre minnes skull
i skrift bevara allt hvad häfdvunnen rätt bjöd handtverkarna att
iakttaga, för att sålunda förebygga tvister om huru långt deras rättigheter
och skyldigheter sträckte sig. Också kunde, tack vare den skiftande
och tänjbara form som arbetet sålunda erhöll, denna Étienne Boileau’s
stora lagkodifikation under fem århundraden utgöra den grund från
hvilken alla handtverksstadganden utgingo.
Egentligen afser Livre des Métiers endast de yrkeslag som stå
under konungens prévost och för hvilken denne äger insätta
föreståndare.4 Sålunda upptagas ej därstädes slaktarna liksom ej heller
barkarna, skomakarna och hvitgarfvarna, öfver hvilka konungen 1160
bortförlänat mästarerätten. Däremot upptagas bestämmelser om
gördelmakarna och pungmakarna, hvilka bort följa samma öden som barkarna.
Antagligen ha dessa yrken lyckats delvis frigöra sig från beroendet af
den gemensamme mästaren, om ock åtminstone pungmakarna voro honom
fortfarande underkastade.5 6 Likaså upptagas i allmänhet de yrken
1 Denna samling finnes utgifven i tvenne editioner: 1887 af Depping (Livre des
Métiers d’Étienne Boileau, i: Collection des documents inédits ponr servir å 1’histoire
de France) och 1879 af Lespinasse och Bonnakdot (se ofvan).
2 Artalet för hans tillträde till posten är dock ej fullt säkert (Lespinasse s. IX).
3 Lespinasse s. XIV f.
4 Gränsen för konungens myndighet, särskildt gentemot klostrens immunitets-
områden, var ofta omtvistad (Hegel II 95).
6 Inträdesafgiften går till mestres des Sueurs. Lespinasse 166.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
