Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande. Rådet hade ytterst i sin hand allt hvad som hörde till tidens
industrilagstiftning, äfven om det härvid oftast rättade sig efter
ämbetenas Önskningar eller i många fall lät dem bestämma därom.
Prislistor, tekniska bestämmelser m. m. finnas sålunda ofta af rådet
utfärdade.
Det sätt hvarpå ämbetena rekryterades var naturligen af intresse
äfven för stadens myndigheter. Visserligen ingrep man ej gärna $å
detta område, där ämbetena kände sin själfbestämningsrätt synnerligen
rotfästad. Men när ämbetena missbrukade sin makt genom att
försvåra inträdesvillkoren och genom att utestänga uppenbarligen förtjänta
personer, kunde rådet träda emellan genom att afskaffa vissa
inträdes-afgifter eller genom att direkt påbjuda upptagandet af en
inträdes-sökande som klagat bos rådet.1 Slaktarämbetet i Liibeck fråntogs
1385 helt och hållet rätten att bestämma om upptagandet af nya
medlemmar. Under en senare tid plägade rådet, när det visade sig
nödvändigt, meddela enskilda handtverkare utanför ämbetet personlig rätt
att utöfva ett visst yrke. Dessa s. k. frimästare förekommo dock ej
under medeltiden. Först 1519 har man något exempel därpå i Liibeck.1 2
Frimästarinstitutionen måste anses som en nödfallsutväg, tydande på
att organisationen i betänklig mån urartat genom att ämbetena
missbrukat sin makt och rådet uraktlåtit att genom ett ingripande i rätt
tid, medan det ännu ägt möjlighet därtill, stäfja de skadliga
tendenserna. 3
Uppsikten öfver ämbetena och jurisdiktionen i näringsfrågor
tillkom i Liibeck närmast tvenne medlemmar af rådet, kallade
Wedde-herren, hvilka årligen valdes.4 1 Riga kallades motsvarande medlemmar
af rådet Amtsherren.5
En kontroll öfver den själfstyrelse som ämbetena ägde utöfvades
1 Wehemåm 63 f.
2 Wehemann 66.
3 Att handtverkare i någon större utsträckning »fuskade» i yrket utan att
vara medlemmar af ämbetet, tillhör jämväl en senare tid. Det äldsta bevarade förbudet
mot s. k. bönhaser är i Liibeck från 1569; det antyder dock tillvaron af äldre förbud
(Wehrmann 97). [Jfr F. Techen Etwas von der mittelalterlichen Gewerbeordnung,
insbesondere der wendischen Städte i Hansische Geschichtsblätter Jahrg. 1897 (Lpz.
1898) 50 f.]
4 Hegee II 457.
6 Stieda Schragen 97.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
