Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och klagomål, så om köpeaftal, försäljningar, dåliga och förfalskade
varor, lönevillkor och om arbetarnas behandling. Under alla
förhållanden tjänstgjorde åldermännen som skiljedomstol i yrkestvister.1
Ämbetet ansågs enligt tidens uppfattning ha öfvertagit en viss
garanti för varornas godhet. Det vidtog ock en mängd åtgärder
för att skaffa sig trygghet för att endast godt och redbart arbete
utfördes. I detta syfte fastställdes på dess sammanträden eller utbildades
genom häfd en mängd bestämmelser om hurudant arbetet skulle vara.
Delvis intogos de i skråna för att vid dessas stadfästande genom rådet
erhålla den nödiga rättskraften. Delvis kunde deras giltighet ock
upprätthållas genom ämbetets auktoritet. Dessa bestämmelser, som ofta i
detalj beröra yrkets teknik, äro af en mycket skiftande natur allt efter
yrkets och tidsförhållandenas kraf.1 2
Samma ändamål tjänade ock de många fordringar, som uppställdes
på handtverkarnas yrkesmässiga utbildning. För att få
själf-ständigt utöfva sitt yrke måste handtverkaren sålunda ha genomgått
en lång och mödosam lärotid först som lärpojke och sedan som gesäll.
Ofta underkastades han dessutom, innan han blef sin egen, en pröfning,
för att han skulle få visa, om han under lärotiden förvärfvat nödig
yrkesskicklighet. Detta skedde då genom att han fick under nödig
kontroll utföra ett mästerstycke, vanligen bestående af ett eller flera
för yrket karaktäristiska och inom detsamma ofta förekommande
arbeten. Redan i Livre des Métiers omtalas för Paris inom flera yrken
en fordran på ådagalagda yrkeskunskaper och inom ett yrke (les
cha-puiseurs de selles) uppsättes äfven utförandet af ett mästerstycke som
villkor för inträde.3 Äfven för bagarna i Berlin omtalas ganska tidigt
(1272) ett slags pröfning.4 Mästerstycket synes i de nordtyska städerna
tidigast ha införts i Liibeck, där det omnämnes 1370 för skräddarna
1 Stieda Gewerbegericht 16 ff.; Stieda Schragen 105 f.; [Pio 272 f.]. — En
vidsträcktare jurisdiktion tinner man -— bland nordtyska städer — egentligen i
Liine-burg. I de baltiska städerna nådde ämbetena ej heller i detta afseende någon större
själfständighet gentemot rådet, i Liibeck låg afgörandet i första hand hos die
Wetteker ren.
2 Schönberg 44 f. nn. 77 ff.; [Inama-Sternegg III: 2 ss. 72 fF.; Techen 30 fl.]
3 Lespinasse ss. XCVII, CIX.
4 Stieda 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
