Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få denna vara till ett billigt pris lämnades ej nr sikte.
Pristaxor fastställdes ofta såväl af rådet som af ämbetena själfva. Rådet
fann särskildt anledning att ingripa och påbjuda bestämda
försäljningspris för sådana ämbeteo, för kvilka ej någon konkurrens från andra
städer kunde ifrågakomma, såsom för bagare- ocb slaktareämbetena.
Brödtaxor förekommo mycket tidigt, för Lubeck finnes en sådan
bevarad från 1255.1 Hvad skråväsendet i denna riktning åstadkom ocb
sträfvade att åstadkomma var dock ej så mycket ett billigt pris som
fastmer ett rättvist pris (justum pretium). I flera skrån förekomma
äfven stadganden som afse att förhindra långvariga uppskof med
arbetets fullgörande. I Lubeck skall sålunda inom flera ämbeten
åldermannen ingripa, om klagomål anföras öfver någon mästares långsamhet. 1 2
I Riga måste skräddarna utföra beställdt arbete inom 14 dagar.3
Fanns sålunda under medeltiden en redbar och till stor del
framgångsrik sträfvan att se konsumenternas intressen tillgodo, så lämnade
man ej heller producenternas, handtverkarnas, intressen ur sikte.
Ämbetenas sträfvan gick härvid ut på att bereda alla sina medlemmar
en deras stånd och lefnadsvillkor motsvarande inkomst samt att
fördela yrkesinkomsterna på ett så vidt möjligt lika sätt mellan alla yrkets
utöfvare, naturligtvis under förutsättning, att de tillhörde ämbetet.
Den själfstyrelse som ämbetena ägde gjorde sig gällande i
demokratisk riktning i så måtto, att man sökte gifva åt alla ämbetets fullt
berättigade medlemmar i det hela samma förutsättningar och
möjligheter att skaffa sig arbete och yrkesförtjänst.
Man önskade af denna anledning förhindra hvarje utslag af
lif-ligare konkurrens mellan medlemmarna inom samma yrke. Den
broderskärlekens anda, som skulle vara rådande, lämnade föga plats för
någon yrkesmässig täflan. Sålunda skulle en medlem, som inköpt mera
råmaterial än han för tillfället behöfde, vara skyldig att dela med sig
däraf, så snart någon af de öfriga mästarna fordrade det. På vissa
1 [Tr. hos Inama-Sternegg III: 2 s. 514.] Schönberg 69 f.; [se vidare
Teciien 44 fl’.] — För Soest finnes en brödtaxa bevarad från 1120 (Roscher III7
799 f.). [En brödtaxa för samma stad 1250—1280 meddelar Inama-Sternegg IIL
2 s. 515.]
2 Wehrmann 144.
3 Stieda Schragen 103.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
