- Project Runeberg -  Om handtverksämbetena under medeltiden. En inledning till skråväsendets historia i Sverige /
136

(1906) [MARC] Author: Gunnar Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hindra en som det ansågs olämplig konkurrens mellan ämbetets
medlemmar. Härigenom förlorade man dock aldrig, åtminstone under
medeltiden, helt ur sikte, att priset borde vara rättvist och ej afse
beredandet af en oskälig vinst.1

Äfven beträffande afsättningsvillkoren sökte man åstadkomma
största möjliga jämnställdhet. Detta underlättades därigenom, att
handt-verkarna inom vissa yrken voro anvisade bestämda platser — ’bodar’,
‘bänkar’ och ’hallar’. 1 2 Härmed vanns såväl att kontrollen
underlättades som att ingen erhöll ett gynnsammare affärsläge för sin bod än
ämbetsbröderna.3 För öfrigt gåfvos ofta utförliga bestämmelser om
huru varorna skulle utställas, om huru lång tid på dagen bodarna
skulle hållas öppna o. s. v.4

Slutligen såg man natur ligen med högst oblida ögon och bestraffade
strängt, om en mästare sökte locka till sig en annans gesäll eller kunder,
eller om han sökte förvärfva sig genom högre byresanbud en annans
bus eller bod.5

Men man ville ej endast skaffa ämbetets medlemmar en lika
ställning i ekonomiskt hänseende, man ansåg sig äfven ba rätt att fordra,
att denna deras ställning tryggade dem en ståndsenlig bärgning. Detta
kunde ej ske, om ett obegränsadt antal medlemmar intogos i ämbetet.
Tvärtom borde antalet ej vara större, än att det på ett
tillfredsställande sätt kunde tillgodose den efterfrågan som fanns i staden.6 En
sträfvan att inskränka medlemsantalet gjorde sig därför tidigt gällande,
om ock bestämmelser i denna riktning under den äldre tiden sällan

1 Stieda 96. — Klagomål öfver att ämbetena i detta hänseende missbrukade
sina befogenheter förekomma dock tidigt. Så i Köln redan 1258 (urk. tr. hos Keutgen
168).

2 [Techen 90 ff.; Höhler 182 ff.]

0 [Pet sista garanterades vanligen ytterligare därigenom, att saluplatserna
under-gingo regelbundet skifte mellan yrkesbröderna (Techen 94).]

4 Schönberg 137 f.; [Techen 95 ff.]

8 [Jfr Techen 101 ff. Det var bland annat förbjudet att anropa förbigående
köpare. Endast för klädeshandlarna i Liineburg (1402) gjordes undantag. Om en person
inträdde i deras saluhall och — utan att vända sig till någon bestämd — sade: »Jag
skulle vilja ha kläde», sa fick emellertid ingen säljare svara: »Hvad slags kläde önskar
ni?», utan pa sin höjd: »Kläde finns här tillräckligt af». (Techen 98 f.)]

[Tabeller öfver antalet mästare i olika yrken meddelas af Inama-Sternegg
III: 2 ss. 511 ff]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:46:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgomhand/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free