Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I de ämbeten, där en särskild pröfning af den vunna färdigbeten inom
yrket var stadgad, utfördes denna under ämbetets kontroll.
Man fordrade gärna af den som ville bli sin egen att han ägde
ett visst kapital, bvarmed han kunde börja sin verksamhet. Den summa
som erfordrades växlade inom olika yrken, men kan ej anses hög. Den
var i Riga afsevärdt lägre än i Liibeck. Ett begynnelsekapital var ock
den fullständiga uppsättningen af verktyg, som man ofta fordrade att
den sökande skulle äga.
En viss förmögenhet förutsattes äfven af de afgifter och
omkostnader som voro förbundna med mästerskapets ernående. Hit hörde
bidrag till ämbetets kyrkliga representation, såsom till vaxljus och
prydnader i kyrkan, och till dess militära försvarsplikt, bestående
antingen i att den nye mästaren förskaffade sig ett harnesk eller ock i
att han erlade ’harneskpengar, hvilka tilläto ämbetet att anskaffa och
underhålla det nödiga antalet harnesk.1 Slutligen hade han äfven att
bidraga till den sällskapliga sidan af ämbetets verksamhet genom att
bekosta ett samkväm för dess medlemmar. Ursprungligen torde detta
väl utgjorts af ett enklare dryckeslag, men tidigt växte anspråken, så
att denna skyldighet blef af mycket betungande art. Redan på
1420-talet måste i de lybska skråna en gräns fastställas för de omkostnader,
som fingo nedläggas på inträdesmåltiden. Detta synes dock ha varit
utan påföljd. I Riga kallades denna förtäring Tzöste och torde hållit sig
inom tämligen beskedliga gränser.
Söner och vanligen äfven mågar till mästare åtnjöto i Liibeck
åtskilliga lättnader i jämförelse med andra, i afseende på tjänstetid,
pröfning eller afgifter. På 1500-talet började äfven i Liibeck den fordran
uppställas, att en gesäll skulle för att kunna vinna ämbetet taga en
mästares änka eller dotter till äkta.1 2 Ämbetena i Riga stadga i
allmänhet ej några förmånsrättigheter för mästarsöner.3 *
1 I Riga synes det förra, i Liibeck det senare varit regel (Stieda Schragen 102;
Wehrmann 126 f.).
2 Redan på 1200-talet upptaga enligt Livre des Métiers ylleväfvarna i Paris
endast mästaresöner i ämbetet. [Lespinasse s. CXY; jfr Levasseur I2 305 f.]
JBagar-ämbetet i Frankfurt a. M. öfverenskommer med bagarämbetena i sju andra städer att
endast upptaga lärlingar som äro födda till bagaryrket (Roscher III7 807 n. 19). —
I Liibeck äro bernstensvarfvarna de första som införa ett dylikt stadgande (1510),
deras exempel följes snart af tunnbindare (1526) ocli andra (Wehrmann 128 f.)
3 Skomakarna fritaga dock söner (ej mågar) från utförandet af något mästerstycke
(Stieda Schragen 103).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
