- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Första Bandet. Inledning samt Text A och B /
47

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - C. Statsförfattning och statsförvaltning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

nom städernas borgerskap bland
magistratspersonerna eller det verkliga borgerskapet,
dock till olika antal efter en städerna
imellan uppgjord klassifikation; men vid 1850—
58 års riksdag beslöts, att valberättigade till
Borgareståndet äro icke blott borgare och
magistratspersoner, «utan äfven öfriga idkare af
yrken, som till borgerliga näringar höra,
egare till bus och tomt samt egare eller
innehafvare under ständig besittningsrätt af jord
under stadens domvärjo, alla dessa, så framt
de äro i staden bosatta, dock med
undantag för husegare af adeln eller presteståndet,
gemenskapen vid arméen och flottan,
allmänna och enskilda verks vaktbeljening, dem,
som äro anställda i annans tjenst eller
ständiga arbete, daglönare och dem, som ega
utöfva något yrke endast till sjellTörsörjning»;
till ståndet räknas ytterligare en fullmäktig
från Falu Bergslag och jern från de öfriga
bergsbruken. Förut förrättades valen i
Stockholm och Göteborg genom elektorer, men i
de öfriga städerna genom direkta val; huru
f. n. med valsättet skall förhållas, är ännu
icke afgjordt för alla städer. —
Bondeståndet representeras genom en af allmogen i
hvart härad efter hemmantalet väld, inom
häradet boende och besuten hemmansegare eller
kronohemmans-åbo, som förut icke hört till
annat rikstånd eller innehaft ordinarie
beställning i rikets tjenst. Valen ske öfver allt
genom elektorer. — Adelns talman, den s. k.
Landtmarskalken, utnämnes af konungen,
likasom Borgare- och Bondeståndets talmän;
ärkebiskopen är Presteståndets sjelfskrifna
ordförande. Alla stånden utse sjelfva sina
sekreterare, utom Bondeståndet, hvars
sekreterare utnämnes af konungen, faitän det vid
flera riksdagar varit föreslaget och vid den
sednaste, 1856—1858, af alla fyra stånden
beslutet, att ståndet sjelft skulle få utse
denna sin tjensteman. Detta beslut
omintetgjordes genom konungens veto.

För att bereda och utarbeta ärenderna,
inan de förekomma i stånden, nedsättas vid
riksdagens början icke mindre än sex s. k.
Utskott (Konstitutionsutskottet, af 24
ledamöter; Statsutskottet, af 36 ledamöter;
Bevillningsutskottet. af 48 ledamöter;
Banko-utskottet., af 36 ledamöter; Lagutskottet, af
16 ledamöter; Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet, af 48 ledamöter), utom
Expeditions-utskottet, som uppsätter ståndens
gemensamma beslut. Om konungen så
önskar, tillsattes dessutom ett s. k. Hemligt
Utskott, för att med konungen öfverlägga om
ärcndcr, som ban pröfvar böra hemliga
hållas, och derjemte kunna stånden hvart för
sig nedsätta utskott till upptagande af sina
enskilda angelägenheter och besvär. Stånden
tillsätta äfven ett s. k. Särskildt Utskott
för behandlingen af sà vidlyftiga ärenden, att
de icke kunna behandlas af de vanliga
utskotten. Dessa af ledamöter ur alla fyra
stånden bestående utskott kunna egentligen
betraktas som medel att undvika den olägenhet,
som fyrdelningen mnste medföra för
diskussionen af ärendena, och ett ytterligare steg
till vinnande af detta mål togs af riksdagen

1856 1858, dà det beslöts, att stånden
kunna på ett rum sammanträda till gemensam
öfverläggning under landtmarskalkens
ordförandeskap, likväl utan rättighet att der fatta
beslut. — De tre ofralse stånden afiöna
sjelfva sina valda ombud; men bland adeln måste
en hvar personligen bära kostnaderna för sin
vistelse vid riksdagen. — Riksdag får icke
räcka längre än 3 månader från den dag, då
konungen låtit underrätta ständerna otn
statsverkets tillstånd och behof; dock eger
konungen icke magt att vägra ständernas begäran
om riksdagens förlängande ytterligare en
månad. Efter denna tids förlopp eger
konungen att åtskilja ständerna, när han så för
godt finner.

Under Rikets Ständers styrelse stå banken
och riksgäldskontoret; de utöfva på allmän
riksdag "Svenska folkets urgamla rätt att sig
sjelft beskatta’; de ega, gemensamt med
konungen, magt att stifta allmän civil-,
krirninal-och kyrkolag samt att sådan förut stiftad lag
förändra och upphäfva. leke må konungen
utan ständernas och icke ständerna utan
konungens samtycke ny lag stifta och gammal
upphäfva. Till grundlags stiftande,
upphäfvande, förändring eller förklaring fordras alla
riksståndens sammanstämmande beslut och
konungens sanktion. Sådana frågor skola
anmälas hos konstitutions-utskottet. Enligt
förut gällande stadga kunde ständerna icke
besluta om grundlagsförändringar förrän vid
nästföljande riksdag; men 1856 1858 årens
riksdag beslöt, att, om vid samma riksdag, då
konstitutions-utskottet framställt förslag till
grundlagsförändring, samtliga riksstånden
förkasta förslaget, detta då skall anses som
omedelbart förfallet. Om riksstånden icke
kunna förena sig, så förstärkes
konstitutionsutskottet för att genom sarnfäld omröstning
förena skiljaktigheterna; men sedan skall det
fullständigt utredda förslaget hvila till
nästkommande riksdag, då till dess antagade
erfordras samtliga riksståndens bifall. För alla
beslut i öfriga ärender (utom i
bevillningsfrågor, som afgöras i förstärkt Statsutskott
med 30 ledamöter af hvarje stånd) gälla tre
stånds mening och konungens samtycke; om
två stånd stadna mot två, förfaller frågan ’).

*) Om alla de, som enligt grundlagarna äro
berättigade att representera eller särskildt
för sig utse riksdags-ombud, iakttoge denna
rättighet, så skulle svenska folkets
representantförsamling uppgå till ett antal af
1000 personer, men kan dock
grundlags-cnligt inskränkas till omkring 250. Vid
riksdagarna Därvarande äro omkring 50
adelsmän, 60 prester och borgare samt vid
pass 100 bönder. 1856 1858 utgjorde
representanternas antal 110 af adeln, 70
prester, 108 borgare och 259 bönder
tillsammans 547, eller en representant på
ungefär hvar 6,600 person.

Men de olika stånden representera ett
ansenligt olika antal personer och likaså en
högst skiljaktig förmögenhet. De 110
adelsmännen vid riksdagen 1856 1858
representerade sålunda 11,678 personer, till hvilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free