Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almare-Stäke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fru Kerstin, med erkebiskop Nils gjort
angående Stake och färjestaden; år 1442
tillbytte sig erkebiskopen af fru
Kristina, Peder Birgerssons enka, och
hennes söner jord på Stäkes-ön mot jord
i Fastberga i Skedvi socken; år 1443
upplät Gustaf Sture till erkebiskopen
jord i Almar-Stäks by mot jord i
Karlaby uti Täby och Wigby i Husby, och
året derpå köpte han af fru Sigrid
hennes rätt i hufvudströmmen och
skeppsleden vid Stake och tillbytte sig af
riddaren Knut Stensson Horssgärde,
liggande under Stäke, mot Säby i
Weckholms socken, o. s. v. Sedan dessa och
andra byten och köp voro gjorda,
började erkebiskopen att åter uppbygga
och befästa det af kon. Erik af
Pommern uppbrända slottet, som då legat
i ödesmål i 14 år, och kallade det St.
Eriks Slott, på det icke någon måtte
våga angripa en byggnad, som hade
Sveriges patrons namn; och begagnades
slottet derefter som ett skyddsvärn mot
den verldsliga magten. Detta slott blef
dock icke fullbordadt före hans död
1448. Hans efterträdare i embetet,
Jöns Bengtsson Oxenstjerna, som
samma år fick kon. Karl Knutssons
stadfästelse på besittningen af Stäke,
fortsatte sedan slottsbyggnaden, och då den
blifvit fullbordad, befäste han slottet
starkare än det förut varit, hvartill han
använde alla medel, som stodo honom
till buds. Genom historien är denna
oroliga och ränkfulla prelat så tillräckligt
känd, att det är öfverflödigt att
omtala hans verksamhet vidare, än hvad
som rör Stäkes öden. Sedan han på ett
nedrigt sätt uppviglat folket mot Karl
Knutsson och störtat denne, och sedan
kon. Kristian I genom hans upproriska
åtgöranden uppstigit på svenska
tronen, var han genast färdig att förskaffa
sig och prestligan nya förmåner och
rättigheter, och bland annat utverkade
han för sig Kristians stadfästelse på
besittningsrätten till Stäke, deri
konungen utfäste sig, att hvarken han eller
hans efterträdare på svenska tronen
eller några andra skola ega rättighet
att, på kronans väguar, tillegna sig eller
ega »biskopsbordets och den helga
kyrkas i Uppsala slott Almar Stäk». Allt
var således på god fot dem imellan;
men denna vänskap varade icke länge.
Den oroliga prelaten började snart sina
upproriska stämplingar äfven mot
Kristian; men konungen lät häkta och till
Danmark afföra den uppstudsiga
presten och fråntog honom Stäke 1463.
Nu upprörde kleresiet himmel och jord.
Biskop Kettil Yase i Linköping tog till
svärdet mot konung Kristian och återtog
året derpå Stäkes slott, hvilket han
anförtrodde åt erkebiskopens bröder,
Krister och David Oxenstjerna, hvilka
skulle hålla det tillhanda åt erkebiskopen,
eller, om han dog, åt Uppsala
domkapitel. Imellertid förlikte sig åter
konung Kristian med erkebiskop Jöns
och befallte, att den på Stäke anställda
slottsfogden, Gustaf Karlson, skulle
återställa nämnda slott till erkebiskopen,
och kort derefter gåfvo dåvarande
riksföreståndaren, biskop Kettil, och riksens
råd honom tillåtelse att lägga hela
Stäkes län under slottet till domkyrkans
och erkebiskopsbordets evärdeliga
egendom, för erkebiskopens lidna skada och
fångenskap, och om någon konung ville
det indraga, skulle han till
erkebiskops-bordet erlägga 10,000 mark i
ersättning, hvilket förordnande ändrades året
derpå så till vida, att erkebiskopen
jemväl fick Uppsala stads kronoränta,
hvaremot han förband sig att årligen hålla
två prebendenter med 100 mark och
bortlägga ali hämnd för det förflutna;
ville någon konung detta rygga, skulle
han lösa Stäke med 12,000 mark i
ska-degäld och hålla till evig tid två
messor för rikets patroner. Begge dessa
bref stadfästes af konung Kristian.
Jöns Bentgsson dog 1467, och hans
efterträdare på erkebiskopsstolen, Thord,
konung Karl Knutssons frände, blef
efter honom slottets herre. Då han
emottog Stäke, måste han afgifva sin
skriftliga försäkran på att hålla slottet
och länet domkapitlet tillhanda, tilldess
ban erhölle påfvens stadfästelse på
erke-biskops-embetet; men Thord fick aldrig
någon sådan. Efter honom erhöll Jakob
Ulfsson (Ornefot) erkebiskops-embetet
1470 och, jemte det, Stäke. Han
vistades der mycket, och då kon.
Kristian I, under Sten Sture den Äldres
tid, anföll Sverige med krig och seglade
med några fartyg och en hop krigsfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
