Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alvastra Kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörnpilastrar. Ingångarne till kyrkan hafva
varit flera, och vid hvarje märkes en
liten fördjupning i muren med en
skålformig vigvattens-sten. Utanför
tvärskeppets södra gafvelmur ligger en
aflång fyrkantig byggnad, hvilken har en
rundbågig ingång från tvärskeppet och
ofelbart tillkommit på samma gång som
sjelfva kyrkan. Denna byggnad har
troligtvis varit begagnad till sakristia,
och der har konung Sverker I sin graf.
Midtför norra sidoskeppet åt öster
finnas lemningar efter en fyrkantig
utbyggnad, som tyckes vara vida yngre än
kyrkan, och hvilken förmodligen blifvit
uppförd af den ryktbare Ulf
Gudmars-son, som der ligger begrafven.
Fönsteröppningarne hafva i allmänhet varit
små, blott några större, i synnerhet de
i koret. Hela byggnaden är till
murar, pelare och takhvalf uppförd af
kalksten, bruten i Omberget. Kärnan i
omgifningsmurarna består af små
kalk-och gråsten; intet spår till tegelsten
finnes i den ursprungliga byggnaden,
med undantag af ett litet stycke vid
en fönsteröppning, troligtvis lemning
efter någon reparation. Murarne visa
spår efter härjande eldsvådor,
förmodligen vid något af brandtillfällena åren
1312 och 1415. Kyrkan, som saknar
torn, är uppförd med synnerlig omsorg.
Anblicken af hennes yttre har varit mer
vördnadsbjudande än intagande, och
hennes inre har med sin svaga belysning
och sina tunga hvalf gjort ett dystert
intryck på åskådaren. De enda
lemningar af denna storartade byggnad,
hvilka ännu qvarstå efter förstörelsen,
äro mellanskeppets vestligaste qvadrat
samt gafvel och röste och en stor del
af dithörande takhvalf. Tvärskeppets
södra gafvel och röste äro jemväl i
behäll, och kon. Sverkers graf har blott
lidit obetydlig skada. Hela södra
pelarraden med dithörande föreningsbågar
är ännu oförstörd; men af den
motsvarande har blott den vestligaste
pelaren undgått förödelse, och de tre
öfriga äro nära till socklarna bortbrutna.
Sedan Alvastra efter reformationen
blifvit indraget till kronan,
öfverlemnades, mot vissa vilkor, besittningsrätten
derå till enskilda personer. Iledan 1528
lemnades det i riddaren Börje Nilssons
händer med det vilkor, att han skulle
försörja de qvarblifna ålderstigna
munkarne samt årligen gifva en viss afgift
till kronan. Sedan fick presidenten M.
Palbitzski besittningsrätten till Alvastra,
som han innehade under en tid af 16
00-talets sednare hälft, hvarom förut är
nämndt i uppsatsen om gården. Det
är redan omnämndt, att
klosterbyggna-den, kanske den märkligaste och
vackraste Sverige egt, kort efter dess
läggande under kronan öfverlemnades till
sköfling. Det tyckes deremot, säger
Brunius, som kyrkan blifvit långt
derefter nedbruten för uppförande af
gårdens åbyggnader. Ännu 1760 var
kyrkan så i behåll, att hon kunnat, enligt
Broocmans yttrande, upptagas till
sockenkyrka. Denna helgedom hade kort
derefter, redan 1787, undergått en
betydlig förstöring; men då qvarstod
likväl hela östra gafvelmuren och
ansenliga delar af sidomurarna och pelarna.
Det måste således egentligen vara efter
sistnämnde tid, som den skoningslösaste
nedbrytningen fortgått. Man har
nämligen tillgripit qvaderstenen för
nybyggnad och ännu mer för kalkbränning.
Denna grofva egennytta blef genom
vederbörandes omsorg 1826 hämmad,
hvarefter ruinen blef uppröjd, så att man
nu kan ganska väl undersöka
densamma. leke destomindre märktes 1839
och ännu sednare helt nära ruinen en
kalkugn, hvari en del huggen kalksten
var inmurad. Att Sverkerska grafven
ännu begagnas till skräpkällare, är ett
hån af den nya tiden.
Under katolska tiden hafva
vidt-frejdade män här fått sina griftställen,
bland hvilka må nämnas, enligt
Broocmans uppgift, konungarne Sverker I,
död 1151, Karl Sverkersson, död 1163,
Sverker II, död 1210, jemte hans gemål,
Ingrid, och Johan I, död 1222.
Dessutom äro här begrafna erkebiskopen i
Uppsala, Stephanus, död 1185, jarlen
Birger Brosa Folkunge, död 1202, jemte
hans dotter, riksmarsken Håkan
Jonsson Läma, död 1318, lagmannen Ulf
Gudmarsson, död 1348, samt riksråden
Johan Kristiersson och Eggert
Krummedik, död 1487, m. fl. Härvid
anmärkes, att flera af de stenar, som
betäckt dessa namnkunniga mäns grafvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
