Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvika - Asa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att inflyttade personer hafva icke
ångrat sin bosättning derstädes.
Köpingen hade år 1840 5 49 och 185 6
796 invånare. År 185 5 funnos här
14 handlande och 110 handtverkare;
fartygens antal var 5 om 88 lästers
drägtighet, utom ett ångfartyg. Här är
en fast skola, med 1 examinerad lärare.
Ar 1856 besökte 45 gossar och 40
flickor densamma. För öfrigt undervisades
2 gossar i allmänt läroverk, 3 0 gossar
och 26 flickor i enskilda skolanstalter,
samt 8 gossar och 10 flickor hemma.
Barnens antal var således 85 gossar
och 7 6 flickor, tillsammans 161.
Asa, en socken i Norrvidinge härad
af Wexiö län, innefattar en areal af
31,359 tunnland, hvaraf 4,030 äro sjöar
och kärr. Har 580 fots höjd öfver
hafvet. Den största sjön här i socknen
är Asasjö, 3/4 mil lång. En
dalsträckning går från Asa gård till Kalfhult,
1/4 mil. Jordmånen består
hufvudsakligen af svartmylla, mindre af lera.
Näringar äro åkerbruk, boskapsskötsel
och något handarbete. Socknen
innehåller 40 1/2 mantal, hvaraf 24 7/8 skatte,
2 1/2 krono och 13 1/8 frälse.
Folkmängden var 1810 1,365, 1840 1,320 och
1856 1,891 invånare. Socknen har
ambulatorisk skola med 1 lärare. År
1856 besökte 105 gossar och 80
flickor skolan, 16 gossar och 17 flickor
undervisades i enskilda anstalter och 2
gossar och 3 flickor hemma;
tillsammans 123 gossar och 100 flickor. —
Asa är annex till Tolg konsistoriela
pastorat, tillhörande Norrvidinge kontrakt
af Wexiö stift. Kyrkan, belägen 7/s
mil från Tolg och 3 1/2 norr om Wexiö,
nybyggdes under åren 1805 till 1808,
med torn af sten. Har 80 aln. längd
och 20 aln. bredd inom murarna, med
hvalf af gips. Öfverstelöjtnanten frih.
Gust. Lejonhufvud, egare af Asa gård,
har mycket bidragit till kyrkans
byggnad, och någon har yttrat: »man kan
nästan anse kyrkan som en ärofull
minnesvård öfver honom». Han har
dit-skänkt altartaflan, af Hörberg,
föreställande fariséen och publikanen. Hans
porträtt ses i koret. Hans enka, J.
Ehrenborg, har låtit uppföra ett
rymligt grafkor af sten med koppartak,
grundmuradt, öster om kyrkan. Öfver
ingången ser man en dyrbar
marmorsten med gyllene inskrift, hvilken
antyder, att derinom hvila G. Lejonhufvud
och J. Ehrenborg. Socknen är rik på
fornlemningar, och detta förvånar ingen,
som får veta, att Odins graf och
Asgård ligga här i bygden.
Våra äldre fornforskare hafva
mycket brytt sina hjernor, för att utforska,
hvarest Odens Asgård legat. De hafva
sökt den i himmelen och på jorden;
men förgäfves, ända till vår upplysta
tid, då en man stiger helt oväntadt fram
och säger: Asgård ligger i Småland!
Stode nu de gamla gubbarne upp, hvilka
med sina spejareögon spejat kring hela
vida verlden efter det skimrande
Asgård, skulle de tro sig hafva i sin tid
varit bra kortsynta. Gycklet för sig!
Allt nog: den utmärkte, i fornsaker
grundlärde Wieselgren, som genom sina
utgifna snillrika historiska afhandlingar
lagt grunden till en ny svensk historia
om den äldsta tiden, hvilken förr eller
sednare måste omskrifvas, har också
väckt uppmärksamheten på våra
stamfäders invandringar och bosättningar,
på deras samhälls-inrättningar och yttre
förhållanden till den öfriga verlden,
annorlunda och mer sanningslikt än
våra historieskrifvare förut mägtat göra.
Här blir icke fråga om att framdraga
de stora upptäckter, Wieselgren gjort
under sina forskningar i källorna för
vår äldsta historia, utan skola vi
meddela endast hvad han säger om det nu
ifrågavarande Asgård. Sedan han
omtalat deuna märkvärdiga bygd i
allmänhet, yttrar han sig som följer:
»Denna ort är dock märkvärdigast
för sina minnen, om också nästan
urblekta. Dock är ingen ort i
Skandinavien, som har mera anspråk på äran
att hafva varit det skandinaviska
Asgård, der invandringen från ett Asgård
utom hafvet väl slagit till någon tid
sina bopålar neder. Från Er.
Dahlbergs till Er. Tunelds dagar var detta
en obetviflad sak. Då sedan tviflet
gällde allt, utom Uppsala- och
Stockholms-nejdens minnen, der
historiographien hade sitt egentliga hem, så blef
det blott som ett gyckel anfördt, att
Småland hade Odins graf och Eddans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
