Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aspö - Aspö-sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var under katolska tiden eget pastorat
och har från år 1623 varit prebende
till Strengnäs konsistorium och räknas
nu till tredje klassens pastorater,
tillhörigt Ofver-Selö kontrakt af Strengnäs
stift. Kyrkan, belägen 1 y2 mil från
Strengnäs, är byggd af sten med två
rader massiva och oformliga pelare,
hvilka understödja hvalfvet. Alla
gångarne mellan pelarna, i synnerhet på
sidorna, äro smala, fönstren små och
kyrkan mörk. Altartaflan, som är gammal,
i katolsk stil, har troligen förut tillhört
Lagnö kloster, ty derifrån äro flera
bilder och taflor hitförda vid den tid, då
klostret förstördes, och förvaras de nu
här i kyrkan. Denna är af hög ålder,
ehuru, enligt sägnen, yngre än
Öfver-Sela, dit folket, efter cbristendomens
införande, först skall hafva farit till
gudstjenst öfver sjön från den s. k.
Kyrkobacken. Det säkra är, att kyrkans norra
del är från okänd tid; men den södra
och den östra äro tillbyggda 1462 af
Erik Axelsson Tott och dess fru, född
Lillje, till Lagnö, hvilkas vapen äro
inhuggna på östra gafveln. Desamma
hafva äfven skänkt altartaflan 1 477, och
sednare egare till Lagnö och till Säby
hafva likaledes gifvit kyrkan hennes
öfriga dyrbarheter. Kyrkan är försedd med
ganska märkvärdiga hvalfmålningar från
forntiden. Ofvannämnda begge
herresäten, Lagnö och Säby, hafva hvar sin
graf under kyrkan; Erik Axelsson Tott
och hans fru äro begrafna i
Lagnö-grafven. I choret har fru Ingeborg
Kviiing till Lagnö sin graf jemte 2:ne
barn. I förhuset är biskop Insulins’
grift, och på kyrkogården hvilar
riksrådet friherre Erik Wrangel, död 176 5.
Han hade fore sin död förordnat om
några dokumenters nedläggande i
grafven och att desamma icke skulle få
öppnas förrän år 1835. Man
förmodade, att de skulle innehålla
upplysningar om tilldragelser under parti-tiderna;
men de lära blott angått
familjeförhållanden. — Aspu eller Asp$ nämnes
1288 och 1314 såsom hörande till
pre-positura Strengnensis. Ön har öfverallt
spridda fornlemningar, hvaraf dock
många äro utan betydenhet. I en stor sten
i nejden af Lagnö, den s. k.
Gislaugs- eller Aspö-stenen, är en runskrift
inhuggen, hvilken man trott innebära
efterrättelse om vattenminskningen i
Mälaren, hvarom vidare vid artikeln Aspö
runsten. I trakten af samma gård
finnes en Ryssgraf; troligen ligga här de
slagna i någon strid med Esterna. Vid
Wadholms by är en märkligare
stensättning; vid Skär lemningar efter en
forntida byggnad, och likaledes på
Borgholmen vid Magerö, der, enligt säguen,
Ivar Blå skall haft en borg. Från
pesttiden vid början af 1 700-talet finnes
antecknadt, att bela byalag dött ut, på
en eller två personer när. De
betydligaste egendomarne äro säterierna Lagnö,
Säby, Skär eller Skärsholmen och
Magerö. Adress: Strengnäs.
Aspö-sten, eller, som den fordom
benämndes i orten, Gislaugs- och
Gislögs-sten, en runsten i Aspö socken,
har vunnit en viss namnkunnighet
genom en allvarsam tvist, som uppkom
mellan några af våra äldre
fornfor-skare om läsningen och uttydningen af
dess inskrift. Nära Lagnö sätesgård
och ej långt från den vik, sotn löper
in vid Hornö, står denna runsten i en
skogsbacke. Den är ovanligt stor och
vacker samt har en välgjord ristning,
bestående af eu vanlig slinga och
midt-uti densamma en mansbild; uti
slingan läses följande runskrift: Kislauk.
lit. kiarva . mirki. |>/sa i/ti Ii . ‡>or ‡>. auk .
Slo^i. lit. kiarva . sant i aR. ‡>it. sum.
sak . al var . auk . sum . hvat vaR . ‡>at.
Denna skrift blir kanske omöjligt att
rätt och sannt uttyda; de äldre hafva
försökt det; men ingen har lyckats
deruti. Erik Benzelius uppgaf 1694
Aspö-runsten som ett bevis på
vattenminskningen, derigenom att han läste: »hit
gick vattnet i min tid.» Detta upptogs
af O. v. Dalin och väckte mycken tvist.
E. Ekholm utgaf sedan 1758 en
särskild skrift derom. Flera hafva försökt
att öfversatta orden kiarva sentier eller
sant i ar, som sednare läst det
sistnämnda, men utan framgång. De olika
tydningarne hafva varit: af Björner
»konstla stenstoden», af Göransson »göra
sanningsvittnet» och af Peringsköld »göra
bro öfver landtkärret». Ihre öfversätter
ordet sak med slog, dräpte, och hvat
af vitar, vårdkasar; således blir hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
