Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Badelunds-ås - Badene - Badstubacken - Baggarstäket - Bagghusfjärden - Baggnäset - Baggå och Borgforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fulkvida, omnämnas således tillsammans
på fornlemningar här på åsen, och det
vore en högst egen tillfällighet, om
medlemmar af någon annan slägt än
den Yngvarska kunde på en gång
hafva samma namn med dem. Man
torde således kunna våga antaga, att
Anunds olycka här i trakten tilldragit
sig och att Anunds-högen är hans graf,
äfvensom att runstenen är upprest af
modern efter hans broder. Allmogens
berättelse är, att en jätte, vid namn
Anund, ligger begrafven i högen. Det
talas här mycket om blåa eldar, hvilka
nattetid skola synas så väl öfver
Anunds-högen som öfver de andra härvarande
griftkullarna, och allmogen ser, såsom
vanligt, i dem säkra anvisningar på der
nedgräfda skatter. På Anunds hög hafva
fordom äfven häradstingen blifvit
hållna, hvilket synes af åtskilliga från år
1355 till 1437 utgifna dombref; sedan
den tiden hafva de hållits i Långby
och Tibble, der det gamla tingsbordet
ännu skall förvaras, äfvensom på andra
ställen.
Af minnen, som äro fästa vid
Ba-delunds-åsen, är ett, som fortlefver i
namnet Jutekärret, beläget nedanför åsen.
Under Gustaf Wasas frihetskrig tågade
han i April 1521 till Westerås och
stadnade öster om staden på
Badehmds-ås, för att afskära Danskarne, som
kommo landvägen från Stockholm. Här
blef han öfverfallen af fienden, som blef
slagen, och en del störtade under
flykten ned i ett kärr, som den tiden fanns,
och i hvilket en mängd omkom; kärret
fick sedan deraf sitt namn. Vid
upptagandet af ett dike i detta Jutekärr
skall för icke länge sedan påträffats en
ring, hvilken blänkt som guld; men
hittaren blef icke egare af densamma,
emedan, inan ban vä 1 fick tag i den,
en osynlig magt »skrattat» bort den.
Flera dylika sagor att förtiga.
Rundtomkring denna ås finnas märkliga
fornlemningar af alla slag, hvilka på sina
ställen omtalas.
Badelunds-ås är i geologiskt
hänseende märkvärdig derföre, att på
densamma vid Hessle, ’/, mil från
Westerås, är det längst inne i landet
belägna ställe, der man funnit
Östersjömusslor i fossilt tillstånd (ungefär 12
mil från närmaste hafskust). [Hisinger.]
Badene. Frälse-säteri om 1 mantal
i Qvänums socken och Skånings härad
af Mariestads län, är beläget på eu hög
kulle. Gården var fordom herresäte;
sedan 1814 har den tillhört bönder.
Vid byn af samma namn ses lemningar
efter Badene fordna kyrka.
Badstubacken. En höjd i Mora
socken icke långt från kyrkan, märkvärdig
derföre, att Gustaf Wasa härifrån talade
till Dal-allmogen. Enligt en annan
sägen var den nu ihopsjunkna kullen
Klockgropen skådeplatsen för denna
händelse.
Baggarstäket. Ett ställe vid
Baggarsfjärden i Roslagen och Bo
kapellförsamling, har sin märkvärdighet
deraf, att Ryssarne, som under
mordbrännartåget 1719 försökte landstiga här,
blefvo tillbakadrifna af Södermanlands
regimente.
Bagghusfjärden. Fjärd af Ålands
Haf mellan Wäddö, Björkö och fasta
landet af Stockholms län, mottager
ve-sterifrån Strödjans vattendrag och
fort-sättes genom Balsaren, Stor- och L i
Il-fjärden samt den nära 2 mil långa
Ortala-viken till Singö-fjärden. De nu
uppräknade vattendragen äro artificielt
förenade genom Wäddö-Kanal (se denua).
Baggnäset, ett näs på Kättstads egor
i Stode socken i Medelpad, der man
ser någorlunda bibehållna lemningar
efter en gammal borg. Sägner om denna
äro gängse i bygden.
Baggå och Borgforss, jernverk i
Skinnskattebergs socken och härad af
Westerås liin, gränsa till Dalarna i norr
och nordvest och äro bägge belägna vid
Hedströmmen, som har sin upprinnelse
i Söderbärke socken, kommer hit från
Malingsbo och går, under namn af
Baggån, öster ut till Storsjön. Bruken
hafva åtminstone i ett århundrade varit
förenade och således haft samma egare.
Baggå erhöll först år 1634 privilegium,
som sedermera utvidgades åren 1729
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
