Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stora egendomar, och af sönerna
fick riksrådet Johan Wase Björnö utom
andra gods. Efter hans död 1477
tillföll vid arfskiftet Björnö hans dotter
Anna, som blef gift med
rikshofmlista-ren Ture Jonsson (Tre Rosor) och förde
således godset i Roosiska slägten.
Ture Jönsson Boos var på sin tid
en mägtig man och egde en mängd
gods, som ban förvärfvat på
mångahanda sätt. Bland annat hade han på
sin frus, Anna Wases, konung Gustaf
I:s systers, vägnar tagit lika arfslott
med sina svågrar efter Annas moder,
Brita Sture. Derom uppkom sedan
rättegång mellan honom och konungen,
hvilken afgjordes af rikets råd 1528
sålunda, att konuugen tilldömdes en
tredjedel af alla de gods, som blifvit
arfvingarne olagligen afhända.
Huruvida Björnö då tillföll konungen, eller
det först efter Ture Jönssons uppror
1 529 blef, likasom hans öfriga stora
gods, indraget till kronan, är svårt att
afgöra i brist af handlingar, som röra
denna sak. Det tyckes dock, som skulle
Ture Jönssons son, domprosten i
Uppsala Göran Boos, den tiden varit
innehafvare af Björnö, hvilken förmodan
ännu mer styrkes af följ. berättelse.
Ofvannämde arfstvist var en af
orsakerna till Ture Jönssons uppror mot
konung Gustaf 1529. Uppresningen
började i Westergötland; men för att
sprida upprorslågan äfven upp åt
landet, skref herr Ture till sina tre söner,
riksråderna Johan och Lars Boos samt
ofvannämde domprost Göran, hvilka
egde stora gods i Uppland, att de mot
konungen skulle uppvigla allmogen
äfven i denna landsort. De bägge
riksråden förblefvo likväl konungen trogna;
men prelaten hörsammade sin faders
uppmaning och gjorde allt hvad som
stod i hans magt för att sprida
upproret i Boslagen. Han samlade pä
Björnö en hop raska bonddrängar, lade
sig med dem i en nära garden belägen
skog och förskansade sig der med
förhuggningar. Konungen erbjöd sig sända
lejdebref till Göran, i fall han ville
skilja sig från fadern, och lians bröder
och fränder skrefvo allvarligen till
honom med förmaning att från träd a sin
föresats att med vapen sätta sig emot
konungen; men allt var förgäfves. Han
samlade deremot allt mer folk omkring
sig, som han sjelf måste kläda och
bespisa. Dessa omkostnader blefvo
honom tämligen dryga, och när
födoämnena inan kort blefvo slut vid Björnö,
for ban omkring i bygden, för att hos
prester och bönder förskaffa sig
matvaror. Dessa ledsnade dock snart vid
prostens prejerier och vägrade slutligen
att vidare bistå honom. Då begaf han
sig åt norra Roslagen till
kyrkoherdarne Andreas i Husby-Skederyd och Lars
i Öster-Löfsta, hvilka hyste honom en
tid. Slutligen fann han sig dock icke
mer säker i Boslagen, utan afreste med
sitt folk sjöledes derifrån till
Helsingland. Sedan han der en tid framfarit
med mord och brand, samlade sig
Norrala-allmogen under sin kyrkoherde
Jens’ anförande, för att gripa honom
och hans anhang, och det lyckades
äfven att ertappa upprors-stiftaren. Han
fördes då till Stockholm, der han hölls
i häkte under halftannat år. Göran
Boos fick sedan konungens nåd, och
genom gåfvobref af 1531 återställdes
äfven till honom så väl Björnö som
andra gods, hvilka konungen indragit
till kronan för faderns och sonens
upproriska stämplingar mot sig och riket.
Denna öfvermodiga prest, vanligen
benämd mäster Göran, slutade sitt
oroliga lif på Björnö 1 543, och vid
arfskiftet efter honom tillföll godset hans
bror, riksrådet Johan Boos, som
deremot afstod Penningeby i Länna
socken i Uppland till sin andra bror,
riksrådet Lars Boos. Johan Roos’ son med
Christina Gyllenstjerna,
riksföreståndaren Sten Sture den Yngres enka,
Gustaf Roos, ärfde Björnö efter faderns
död 1 556, blef sedan riksråd och
upphöjdes till grefve af Bogesund vid kon.
Erik XIV:s kröning 1561. Han var
först gift ined Ingeborg Böd och sedan
med Cecilia Stenbock, drottning
Catharinas syster, hvilken sedan, efter
mannens död, som enka innehade Björnö;
men huruvida hon var i besittning deraf
till sin död, eller om godset ärfdes af
sonen, ståthållaren öfver Westmanland
och Dalarne grefve Johan Boos,
hvilken, ogift, sjelf sköt ihjäl sig 1581, är
osäkert. Det känner nian dock, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
