Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borreby - Borrefjäll - Borrekoll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inflyttningar, och först på den allra
sednaste tiden har den starka folkökningen
gifvit upphof till utflyttningar. De
hade hittills en egen klädedrägt,
karlarna knäbyxor af skinn, lång hvit
vadmalströja och svart hatt med
halfklot-forraig kulle och breda, vid sidorna
uppvikta brätten samt oin vintern mössa
utan skärm raed breda uppslag af
hundskinn; men denna drägt tyckes nu allt
mer bli urmodig. De äro alla
storväxta och starka, fogliga, om de
behandlas med mildhet, men hårda och
styfsinta, då de tro sig förtryckta. Ar
1800 gjorde de upplopp raot
frälse-inspektoren och kunde blott genom ett
kommando husarer återföras till ordning.
Borrefjäll. Ett högt och från tre
sidor otillgängligt berg uti Ammedals
hage af Stala socken och Orousts
Vestra härad af Bohuslän, är åt norr,
der det är lätt åtkomligt, befäst med
en grof, nu nedrasad gråstensmur.
Inom denna träffas en vattencistern,
som fordom skall hafva varit
kringbyggd raed ektimmer. Spår efter
murar syuas också nedanför i backen vid
uppgången. Ett hål i bergets östra
sida befolkas af sagan med troil; man
berättar sig derinne hafva funnit urnor
raed brända ben, hvilket dock tyckes
mindre sannolikt. Denna borg säges,
likasom Borrevägg, ett likaledes befäst
berg på Hällebergs egor, hvars murar
äro bättre bibehållna, hafva tillhört och
fått sitt namn af konungen öfver Östra
Oroust, Borre, sora skall ligga
begrafven söder om Borrefjäll, utan att dock
stället kan närmare betecknas. I
afseende på namnhärledningen torde dock
traditionen hafva misstagit sig, och
lärer härledningen af ordet borg vara den
rigtigare. (Holmb., Bohusl., Ill, 83.)
Borrekoll. Ett berg eller fjäll på
Dal, i Nordals härad och Öhr socken.
Man har derifrån en vidsträckt utsigt
öfver större delen af södra Dal samt
Wenern. Nedanför berget ligger
Öhr-sjön. 1 Borrekoll är en djup och
rymlig håla, omtalad af Gunno Eurelius
(Dablstjerna) i hans »Konunga-Skald».
Grottans öppning är trång, så att blott
få våga sig in deri. I denna grotta
bodde jätten Borre, säger folksagan.
En annan jätte bodde i Halle- och
Hunneberg uti Vestergötland. Borre
helsade en gång på den sistnämde och
berättade för honom, att ban förvarat
nycklarna till sina skatter under en
sten i Strengelund (en med löfträd
bevuxen udde i sjön nedanföre), der den
sistnämda jätten skulle söka dem för
att taga vara på skatterna i berget, i
händelse Borre icke återkomme från
den långresa, som ban ämnade
företaga. En man hade åhört samtalet och
kora öfver både nycklar och skatter.
Andra berättelser om detta berg läsas
i Dybecks »Runa», ur hvilken vi hemta
följande. Man hade längre tid hört en
tupp gala i den håla vid Borrekoll, i
hvilken Borre bott. Flera försök
anställdes att öfverkomma tuppen.
Slutligen insläpptes i hålet en höna. Efter
en stund återkom hönan till hålans
öppning, åtföljd af en stor tupp, med
glänsande fjädrar och en guldring i sin
näbb, stor som en poitring. Då
tuppen fick se dagsljuset, for han under
skri tillbaka i hålan, och har sedan
icke varit synlig. — En annan
berättelse. Jätten i Borrekoll flyttade till
Halle- och Hunneberg. En man for
förbi sistnämde berg. Jätten frågade
honom: »Huru står det till med
storemor i Linne» (Linne är en lägenhet
nedanför Borrekoll) samt lerauade
honom ett bälte, hvilket ban skulle gifva
henne. När mannen återkom, kunde
ban icke finna store-mor. Oviss hvad
ban skulle göra med bältet, spände ban
det omkring en stor ek. Jätten tog
kort derefter både eken och bältet. —
Ännu en. Några sjömän lade en gång
till vid en aflägsen ö i Wenern och
gingo i land. De träffade der en jätte,
hvilken sade, att ban i långliga tider
vistats der på ön, sedan ban nödgades
flytta från Borrekoll för Öhr bjelles
(= klockans) skull, llan tillade, att
ban der qvarlemnat en stor, svart tjur,
och uppmanade sjömännen att söka den,
då de skulle bli egare af djuret.
Någon tid derefter kommo de till
Borrekoll och begynte söka tjuren. Detta
fortsattes i flera nätter. De hörde väl
stundom, huru kreaturet ramade i
uär-liggande skogar, men kunde likväl ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
