Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här och der större remnor,, t.; ex. den
s. k. »Fägatan» i Eds socken och
Klefmarkens skog, omkring 25 0 alnar lång
och 10 alnar bred mellan.^ de ända till
20 alnars höjd sig resande
Bergväggarna, och »Prestklefven», gen^m hvilken
landsvägen går öfver Töftedalsfjället.
Såsom en egenhet för provinsen bör
man äfven nämna dess saltkällor, af
hvilka en ligger vid Svalhede i
Grinstads socken, nära Dalbërgså, en annan
vid Hede i samma socken, ett par vid
Bön i Bölanda socken, en vid
hemmanet Bäcken i Bäcke socken, m. fl.
Provinsen är rik på vattendrag;
Weneru oberäknad, upptaga landets
sjöar vid pass 4 qvadratmil. De
vigtigaste bland vattendragen äro: sjön
Stora Lee, längst i vester, som inom
Dal håller ungefär 3 ’/2 mil i längd,
stiger uppåt Wärmland och der har
sitt aflopp i Lelången, hvilkeu inom
Dal är 23/4 mil lång. I samband med
Lelången stå de likaledes Wärmland
till en del tillhörande sjöarne Vestra
och Östra Silén, och alla de nu
uppräknade sjöarne förena sig i Laxsjön,
som, 1 */4 mil lång samt 3/8 mil bred
och omgifven af utmärkt vackra
stränder, från vester (genom Steneby-&n)
upptager Ivägs-sjön och Grann, hvarefter
vattendraget geuom Upperuds-ån, som
utvidgar sig till sjöarne Åklången och
Rogvarpen (Råvarpen), faller in i den
östligare Ånimmen och afleder hela den
samlade vattenmassan i Wenern vid
Köpmannebro. I Wenern utfalla
likaledes Åmåls å, afloppet för Ommeln och
flera sjöar, Berga- eller Snapperuds-ån,
som faller ut i Amåls-viken,
Dalbergsån, de förenade Örs- och
Frendefors-åarne, som falla ut i Sundal, nära till
det ford na Dalaborg. Till hafvet leta
sig följande åar väg: Töftedals Vestra
eller Svartån, som afleder de på
Norska gränsen liggande Bok- och
Kornsjöarnas vatten i Södra Bullaren (inom
Bohuslän) och faller ut uti Idefjorden,
— Töftedals Östra, Örlogs-, Örils- eller
Her-ån, som upprinner vid Norska
gränsen och efter omkring 3 mils lopp
inom Dal faller in i Bohuslän, der den
först kallas Örekils-, sedan Qvistrums
elf och faller ut i Gullmarfjorden; —
Walbo- eller Högsäters-ån, i Bohuslän
kallad Munkedals-ån och der förenande
sig med Qvistrums elf, m. fl.
Jordmånen inom provinsen är af
högst skiljaktig beskaffenhet; i norra
hälften af Dal, synnerligast på och
vester ut från östra bergskedjan, består
den till större delen af sand och andra
lösa jordarter, stundom blandade med
lera, mot Wenern af lermylla. I södra
hälftens vestra del förekommer mer
lermylla och mot söder är jordmånen
bättre; Slättdal består af god lermylla.
Klimatet är lika mildt som på andra
ställen i Sverige under samma bredd,
5 9:de graden, och vinterkölden skal!
under de sednare åren hafva blifvit
ansenligt förmildrad mot förut.
Provinsen är i öfrigt en bland de vackraste,
ehuru också bland de minst kända i
hela riket. »Vill man lära käuna orten
och njuta af dess natur-rikedom», —
säger Lignell i »Beskrifning öfver
grefskapet Dal», — »måste man vika af
vägen mellan Wenersborg och Åmål
vesterut, i synnerhet till vestra delen
af Nordal och Tössbo, östra och norra
delen af Wedbo samt den södra af
Walbo. Färden blir visserligen
besvärlig upp- och nedför höjder, som träffas
allestädes, men lönas rikligen för den,
som har öga och känsla för en vacker
natur. Märkliga, storartade utsigter
träffas flerestädes, men i synnerhet i
Härskogsbräckan, ’/8 mil norr om
Ånimskogs kyrka, — ä Sörknatten, rakt i
vester från samma kyrka på vestra
sidan af sjön Ånimmen, — å
Linheds-höjden i Hasselskogs socken, — å
Göl-kullen i samma socken, — å
Hägersknatten i Ärtemarks socken, — samt
vid hemmanet Halden och många
andra ställen i Stenebv, Hesselskogs och
Laxarby socknar. Stränderna vid
Laxsjön äro framför allt hänförande vackra.
Der finner man äfven, på en udde i
samma sjö, det af naturen och konsten
i förening så rikt begåfvade Baldersnäs
med Billingsfors jernbruk på sjöns
andra strand. Sistnämde socknar torde i
allmänhet vara de med inbjudande och
starkt omvexlande belägenheter bäst
lottade i landet. De voro det ännu mer
för 50 år tillbaka, då yxan och elden
ännu icke hunnit blotta så mången
naken klippa och bergsrygg, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
