Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhöfding Peder Ulfsson år 1434.
Under den öfriga Unionstiden
förekomma högst sparsamma uppgifter om Dal,
hvars invånare dock 1521 reste sig för
Gustaf Eriksson mot Christian II,
hvilkens sednare försök att återvinna
kronan icke heller uppmuntrades af dem,
medan Dalboerna deremot bistodo Gustaf
"Wasa i Dackefejden. Under kon. Eriks
Danska krig led Dal mycket, och 1568
blefvo icke mindre än 281 gårdar
plundrade och brända i 21 socknar på Dal;
samma öde öfvergick år 1570 Töftedals
socken. Efter freden i Stettin,
December 1570, hade Svenska gränsorterna
mot Norge längre tids lugn; men i det
åter utbrustna kriget med Danmark
blef Dal åter sköfladt 1611 och 1612,
då Sundals, Nordals och Walbo
härader tvungos att hylla konungen af
Danmark, och 2,000 oxar af Danskarne
röfvades derifrån. De Nordalsboer, som
svurit Danska kungen trohetsed,
förflyttades af konung Gustaf Adolf till
Vestergötland, der de fingo
ödeshemman att upptaga. Vid freden 1613
fick den hårdt medtagna provinsen
åtskilliga lättnader. Äfven i Danska
kriget 1644—1645 blef Dal icke
förskonadt i den s. k. Hannibalsfejden, och
i »Krabbe-kriget» (1657 —1660)
plundrade Norrmännen inom Dal på
gammalt vanligt sätt. Äfven
»Gyldenlöwe-fejden» (1675—1679) lemnade förfärliga
spår efter sig på Dal, hvilken »rika
spiskammare» Norrmännen icke kunde
afhålla sig från att hemsöka. Under
Carl XILs sista krigsår var Dal
likaledes utsatt för plundringar, och genom
de oupphörliga krigen hade provinsen
blifvit så utarmad, att åkerbruket råkat
i ödesmål. Man hade till krigstjenst
uttagit icke blott alla drängar och
bondesöner, utan äfven bönder på ’/4
hemman, och 1719 var spannmålsbristen
så stor, att en svår hungersnöd stod
för dörren. — Efter Carl XJI:s vistelse
i Eds socken 1717 och 1718 finnas
ännu åtskilliga minnen qvar, deribland
en träskål, hvarur han druckit, och en
kista, på hvilken han hvilat hos
Halvord Bryngelsson i Klefmarken, som
fick detta kronohemman för sin
skicklighet att fortskaffa bref. I 1788 års
Danska krig besatte fienden Åmål; men
denna gång led likväl provinsen
mindre än under Gustaf IV Adolfs krig
1808 — 1809, då landtvärnet från Dal
delade samma öde med det, som
utskrefs inom riket i öfrigt. Af
Dansk-Norska kriget 1812—1814 hade Dal
ingen svårare känning än skjutsningar
och inqvarteringar.
Provinsen Dal är rik på
fornminnen. Man har der funnit talrika
verktyg af gneis, tälgsten, flinta, koppar
och brons samt jern; grifter från
forntiden, hällekistor, stenrör och grafhögar
träffas der på flera ställen, likasom så
kallade tingsbanor, tingshögar,
offerhällar vid Håfresten i Ödeborg socken och
Walbo härad, qvarlefvor efter borgar
(t. ex. »Slottet» vid Östersby i Fröskogs
socken af Tössbo härad, Hofsten på
Borgåsberget i Ödeborgs socken, Vägne
vid sjön Grann i Håbols socken, med
dubbelmur vid ingången ännu till en
del i behåll och märke efter 2
portöppningar, m. fl.), fotangelformer,
hällristningar (på en liten udde i sjön
Råvarpen samt vid gården Högsbyn,
bägge i Tissleskogs socken af Wedbo
härad) o. s. v. Äfven från Medeltiden
hafva åtskilliga dyrbarheter blifvit
uppgräfda i provinsens jord.
Det nämdes i det föregående, att
Dal tillhört konung Waldemars Göta
Rike och sedan varit förlänadt åt
hertig Erik samt Magnus Smek, hvars
son, konung Erik (XII) från 1357 till
1359 likaledes innehade Dal. Magnus
Smek uppbar inkomsterna deraf till sin
död och likaledes drottning Margaretha,
som den 20 September 1396 fick
provinsen (jemte Öster- och Vestergötland
samt Wärmland m. m.) till
»morgongåfva med ali kunglig rätt». Johan
ILs gemål, drottning Christina af
Sachsen, innehade mellan 1499 och 1501
Dal som lifgeding. Sedan innehades
Dal af Gustaf I:s son hertig Magnus;
hertig Carl (sedan Carl IX) tog
laud-skapet i pant för medel, som han
försträckt åt kronan; derpå tillhörde
landet hertig Johans af Östergötland
furstendöme, men återgick till kronan år
1609, efter hvilken tid provinsen icke
varit förlänad åt någon furstlig person.
Under Gustaf Adolfs tid lemnades hela
landskapet i arrende till fogden Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
