Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark - Dannemora - Dannemora Gruffält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedel i hennes hand. På större
barnsöl är icke ovanligt, att denna afgift
stiger till 20 à 30 rdr rgs. Dagen
efter återkomma grannarne på frukost.
—Graföl eftergifva icke bröllopp i
tillredning. Ar huset bergadt, så begrafves
den aflidne på en söndagsmorgon.
Pre-steu reser då jemte gästerna på frukost
till grafölsgården, hvarifrån ban
begifver sig med liket så tidigt, att icke
gudstjensten uppehälles. Under
sammanringningen bäres liket på bår till
grafveu. Likkistan är alltid prydd med
en fot- och hufvudplåt och ett kors på
locket, stundom äfven med stjernor och
försilfrade fötter. Efter predikans slut
hållas personalier öfver den aflidne, och
på den grafvård, hvilken sedermera
uppreses öfver den döde, fästas korset och
plåtarna, på hvilka födelse- och
dödsdagen samt en lämplig psalmvers äro
skrifna. Efter slutad gudstjenst reser
man äter till grafölsgården på middag.
Sällan ser man då den efterlefvande
maken vid bordet, och så länge
sorgetiden räcker, finner man aldrig de
sörjande med den öfriga församlingen i
kyrkan stiga upp, när tron och
evangelium läsas. Qvinnorna se icke en gång
upp, utan sitta, såsom tecken till djup
sorg, med höljda och nedböjda
ansigten i sin kyrkobänk. — Ibland säterier
i socknen är Hammarby märkvärdigt
genom den store naturforskaren Carl
von Linné, som egde det. — Falebro
är från hednatiden härstädes känd
under åtskilliga namn, såsom Fagra eller
Fagrada bro, emedan orten eller byn
förmodas då hafva blifvit kallad Fagra
efter en vid Danmarks kyrka belägen
åker, hvilken i Uppsala domkyrkas
jordebok af 1498 kallades Fagra Wreta.
— Adress: Uppsala.
Dannemora. Socken i Olands härad
af Uppsala län, 4 mil n. n. o. fråu
Uppsala, belägeu kring en del af
Fyris-åns öfra lopp, mellan Morkarla i
sydost, Teusta i söder, Wendel i vester,
Tegelsmora i nordvest, Film i nordost,
har en areal af 13,284 tunnland, af
hvilka 1,850 äro sjöar och kärr. Till
Fyris-åns vattendrag höra inom
socknen Dannemora Grufsjö samt större
delen af Dannemora-sjön, bägge med
rigtning åt svdsydvest; den sistnämda
upptager inom socknen åtskilliga tillflöden,
af hvilka det största kommer från
Har-viksdammen i öster. Vester om
sjöarna är bygden jemn, något sidländt vid
vattendragen; i gränstrakten mot vester,
norr och öster förekommer för det
mesta bergländig och kärraktig skogsmark.
Vid Grufsjöns östra sida, på gränsen
mot Film, i en låg bergås, befinnes
det ryktbara gruffältet, som är ortens
vigtigaste näringskälla. I sammanhang
med grufrörelsen idkas i öfrigt dels
skogsskötsel, dels åkerbruk å svag,
sandblandad lerjord, svartmylla och mojord.
Socknen, som innehåller 20 förmedlade
mantal, beboddes 1840 af 1,057, 1850
af 1,051 och 1856 af 1,073 invånare.
Socknen har fast skola med en
examinerad lärare, tillika klockare, som 1856
undervisade 36 gossar och 28 flickor,
medan 24 gossar och 30 flickor
undervisades i hemmet. — Dannemora socken,
hvilken 1314 nämnes såsom hörande
till provincia Norundh af Tiundia, utgör
för närvarande ett konsistorielt pastorat
af 3:dje klassen i Orbyhus kontrakt af
Uppsala Arkestift. Kyrkan, gammal,
af gråsten, med måladt hvalf, ligger
43/4 mil från Osthammar och 5!/4 mil
från Uppsala. Socknens största
märkvärdighet är Dannemora Graffält. —
Adress: Uppsala.
Dannemora Gruffält, beläget i
Dannemora och, till stor del, i Films
socknar af Olands härad och Uppsala län,
är sannolikt det förnämsta
jernmalm-fältet i Sverige, men dock troligen icke
något af de äldsta. De äldsta säkra
underrättelserna derom gä icke längre
tillbaka än till 140 0-talet, då man
finner ett »silfverberg i Film» omtaladt,
af hvilket riksföreståndaren Sten Sture
den Äldre 1481 skänkte en ijerdedel
åt ärkebiskop Jakob Ulfsson, »för St.
Erik konungs böns skull till Gud om
bergets tilltagande gaguelighet och nytta
för riket». Det silfver och de
bly-glänser, som träffades i jerurualmeu,
föranledde, att man länge ansåg grufvan
som rik pä silfver, och ännu Johan III
förehade 1579 en anläggning till
verkstad för silfvermalmena tillgodogörande.
Imellertid hade man då redan länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
