Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Delsbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
valp har han fått komjölk och
insupit dermed omedveten kärlek till sina
ammors slägte; han spetsar sina öron
för minsta buller, han gifver akt på
kornas gång och skyndar, med
hvilande svans och vänligt skall, att föra
tillbaka det djur, som vågar sig för långt
bort. Kalfvarue behandlar han som
kusiner.
Korna, små, men väl födda, de
flesta hvita, äta de läckra, välluktande
örter, som frodas på de skyddande
klippornas solsida; skällan knäpper
emellanåt, på afstånd höras tjädrar och orrar
spela, och hackspettar picka i barken.
Skogjejäntan stickar eller syr flitigt,
men tittar upp ibland, än på den
vidsträckta utsigten, än åt sidan, och
ryser, ty hennes minne är fullt af sägner
om underbara varelser i skogen.
Somliga äro väl icke farliga, såsom
vittrorna, ett slags tomtar eller alfer,
som vilja menniskorna väl och jaga bort
bromsen från korna; uibördingar, eller
vålnader af barn, som mördats eller
bortröfvats af trollen och låta höra
klagande ljud mellan klyftorna; men
andra äro värre, såsom Skogsrået, som
skymtar mellan träden med grön kappa
och förtörnas, om en ko gnager på
något af dess träd; Skråmt eller
gengångare af menniskor, hvilka fäst sig vid
något föremål på jorden så starkt, att
de hållas qvar härnere. Om dessa tror
hon, att de kunna vara till gagns, ty
de kunna »göra igen», ifall hon skulle
förlora något, »göra för iråk», om hon
skulle råka ut för något ondt, såsom
bulnader och utslag, som tnan får
genom onda menniskors önskningar. Hon
ryser helt hastigt, ty allt sådant der
med grafven beslägtadt följe är
obehagligt för en lefvande; men hon är dock
icke rädd; inan hon gick ut på
morgonen, läste hon sin morgonbön och
«bet i något», för att icke råka ut för
något ondt, och för att icke blifva
»magstulen». Om valljäntan får se en
orm slingra sig på marken, så hoppar
hon upp som en retad get och slår
ihjäl honom strax ined en käpp, tv det
anses som stor synd att icke slå ihjäl
en orm, som man ser, emedan det var
ormen, gom narrade Eva. Men skulle
hon ta se en groda vid bäcken, så rör
hon icke henne, ty hon menar, att
grodan är en förtrollad menniska.
Men märker bon något ljud. som
liknar sig att härröra från odjur, lo,
varg eller björn, så blåser hon med
alla krafter, så att kinderna blifva
röda, i sin »näfverlunn» eller lur, så att
det genljuder mellan bergen.
Skogjejäntau är oftast bondens
dotter och således fullt pålitlig. leke är
hon dyrfödd, ty hennes förnämsta kost
är tunnbröd, bakadt af gråärter eller
hafra, i kakor, tunna som gråpapper.
Mjölk har både hunden och hon till
öfverflöd, nämligen den skummade, ty
att samla smör är hennes hufvudsak;
smöret är Helsingens guld, som vexlas
mot bankosedlar i staden.
Hela dagen går hon omkring med
hjorden; hon har ofta, utom sin faders
kreatur, äfven »yttraväs-kor»,
främmandes mot betalning; på ryggen bär hon
en rensel af näfver, kallad näfverkuns,
hvari hon har sin mat, jemte sticksöm
och sysaker. När korna äro mätta,
sätter hon sig och stickar; hunden
sitter vid hennes fötter; i en krets
omkring henne hvila sig korna och idisla.
På qvällen blir det brådska; då
skall hon tjärna smör och ysta ost i
fäboden. Hon har så mycket att göra,
att lion aldrig har tid att jäspa af
ledsnad; men menniskan är skapad för
umgänge med likar; hon skulle bli
vemodig, om hon ej hvarje söndag finge
besök af de hemmavarande unga, som
då komma »klöfjandes» på hästar
skogstigen upp till fäboden, för att muntra
upp henne i ensligheten. Då händer
det, att de dansa backbinna, en vals från
venster till höger i någon backe. När
hösten kommer, packas det insamlade
smöret och osten i »bändskruckor», som
läggas på hästryggen och föras till
hemmet.» — —
»Alldenstund folket här alltid vill
noga besinna sig och pröfva alla
förhållanden, inan de skrida till handling,
gå frierierna härstädes ganska långsamt
och omständligt. På söndagarna gör
en ungkarl flitiga besök, än här, än
der, hos jäntorna, för att lära känna
många och hafva fritt val; men
slutligen kommer ban hvar söndag till
samma jänta och låter henne så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
