Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dunkern - Dunkersheden - Duseborg, fordom Winäs - Dusgård - Dybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Åker, mellan höjder af 2- till 300
fot. Från Dunkern utgår ån sydöstligt
genom Daga härads vestra gränstrakter,
bildar sjöarna Misteln (67,5 fot), Gryts
Kyrksjö (67 fot), som från vester
upptager Ricksjön, samt Näten (61 fot),
som från norr förstärkes af Malsnaren.
Hela det ungefär 3 mil långa
vattendraget faller ut i Jälundsviken af sjön
Båfven.
Dunkersheden. Betydlig skogsmo i
YVillåttinge härad af Nyköpings län.
Duseborg, fordom Winäs. Gammalt
frälsesäteri, beläget uti Gammalkils
socken och Walkebo härad af
Östergötlands län, har i början af 1600-talet
utgjort ett större gods, då derunder
lydde, som äldre köpebref utvisa, sex
frälse och fem skattehemman uti
Gammalkils och Nykils socknar.
Egendomens kända äldsta egare var majoren
vid Östgöta kavalleri Matthias
Stackelberg, som år 1632 skref sig herre till
Winäs; hans enka, Ingeborg Grubb,
sålde Winäs med underlydande hemman
år 1696 till löjtnanten Christer Samuel
Duse, som ändrade gårdens namn till
Duseborg. I denna slägt var Duseborg
till år 1762, då det, dels genom köp,
dels genom gifte, kora till kapitenen
Carl G. Pereswetoff Morath, hvars
efterkommande egde gården till år 1829,
då den inköptes af hofjägmästaren J.
Forssbeck, som mycket förbättrat denna
egendom. Genom arf har den år 185 0
öfvergått till nuvarande egaren,
öfver-jägraästaren Fr. Aug. Forssbeck. —
Duseborg, 1 mantal säteri, med
qvarnar, enbladig såg, tegelbruk och
räck-hammarsmedja med vattendrift, är
naturskönt beläget på ett näs mellan
Duseborgs Stor- och Lillsjö, och består
hufvudbyggnaden, hvilken omgifves af
parker och kanaler, af ett 2-våningars
stenhus, under de sednare åren med
smak och omsorg uppfördt af
konduktörerna Nyström; till gården lyda 1
mantal säteri Bomedal, 1 mantal frälse
Ulfsberg, 1 mantal frälse Ullstorp, 1
mantal frälse Grimstorp och l/4 mantal
skatte Släntom, sora upptaga
tillsammans en areal af 2,00 0 tunnland, hvarå
utsås 150 tunnor diverse spannmål,
hvilka lemna i medeltal sjette kornet.
Egendomen brukas af 20 stycken
jord-torpare, och godt fiske finnes i de
omgifvande sjöarna.
Dusgård. Hemman i Qville härad
och socken af Bohuslän, bekant genom
en på gårdens utmark, vid vägen till
Fjellbacka, liggande hög af 40 stegs
omkrets, i hvars midt lemningar synas
efter en 4 alnar lång stenkista. Af
denna återstod år 1843 endast norra
vägghällen; men några år förut var
monumentet orubbadt och befanns, då
det förstördes, omsluta ett obrändt
skelett. Holmberg finner i detta
förhållande ett nytt skäl för den meningen,
att de sparsamt förekommande grafvar- *
ne af detta slag tillhöra en sednare
period af hedendomen, då man upphört
att bränna liken.
Dybeck. Sveriges sydligaste säteri,
beläget i Östra Wemmenhögs socken
och Wemmenhögs härad af Malmöhus
län, ligger på en leende slätt, knappt
V4 mil från hafsstranden. Byggnaden
består af flera gamla, med hvarandra
hoplappade delar af skilda
byggnadsstilar; den är omgifven af grafvar, och
utmed dem ligga på trenne sidor
gamla trädgårdar, hvilka på afstånd tyckas
bilda en lund, som kringsluter gården.
Vester om gården flyter den lilla
Dybecksån ned mot hafvet; den säges
genom gräfning hafva erhållit sin
nuvarande flodbädd. Strax vid dess
utlopp ligger den gamla Hörtehamn, ett
minne från början af 12:te århundradet,
då de ofantliga sillstimmen gingo
utmed Skånes kuster och då sillen, enligt
Saxos berättelse, så fyllde Öresund, att
man knappast kunde ro fram med båt
samt, långt ifrån att behöfva nät, med
blotta händerna kunde taga fisken.
Lybeckarne hade då af konung Waldemar
II erhållit frihet att drifva fiskfångsten
utan annan förpligtelse än att betala
vanlig tull och hade många
nederlagsplatser utåt kusten; en af dessa har
troligen varit vid Hörteharan. Nu är
hamnen alldeles uppgruudad; den
tyckes icke hafva varit mycket stor, ehuru
den troligen gått längre inåt land; pä
redden är dock en förträfflig ankarplats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
