Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efverlöf - Efveröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eftersändes genast en käring, som anses
ega förmåga att häfva det onda.
Härvid tillgår på det sätt, att hon i den
sjukes högra träsko lägger glödande kol,
öfver hvilka smältes blv, taget ur
någon kyrka, och hvilket aldrig får hafva
fallit till golfvet. Smältningen sker
öfver den sjukes hufvud, och blyet hälles
sedan i vatten, taget, der patienten tros
råkat ut för det onda. De figurer,
som bilda sig i vattnet, anses likna de
onda varelserna. Stundom blossas med
krut trenne gånger öfver den sjukes
hufvud. Hjelper ej allt detta, så
besökas s. k. kloka, oftast flera mil från
orten. — Lergille eller klinegille
an-ställes, sedan timmermans-arbetet i
afseende på väggar och tak är slutadt.
Då »uppklinas» väggarna af lera, halm
och grus. Härtill samlas byns ungdom
och husegarens slägtingar; flickorna
verkställa sjelfva murningen, och
drängarne passa upp såsom handtlangare.
Arbetet börjas om natten och är
slutadt inan påföljande middag. I
anledning häraf anställes stort gille, med
musik och dans, i 2 till 3 tre dagar.
I dessa gillen få äfven tjenstebjon
deltaga, hvilket icke är fallet vid bröllopp
och begrafniugar. — Folktron antager,
att i Efverlöfs kyrka finnes en vädur,
hvilken, dä prestgården för längre tid
sedan afbrann, syntes springa från det
ena till det andra ljudhålet i tornet,
och afhöll elden, blåsande, från kyrkan.
Denna sägen har uppkommit derigenom,
att, då kyrkan byggdes, skall något
lefvande djur eller en menniska blifvit
nedgräfd i jorden. — I socknen
märkes: Jättestenen, en stor sten, liggande
vid en bäck vid bvn Stora Rödde. På
denna sten säges en jätte hafva
trampat, hvilken, i anseende till sin tyngd,
nödvändigt måste gå på stenar, för att
ej med fötterna sjunka ned i jorden,
och skall han tagit Vs mil i hvart steg.
Fjätet är ej större än efter en qvinna,
och i stenen finnes ett fullkomligt
aftryck af en fot, 2 tum djupt.
Klacker-stcnen omtalas af Sjöborg såsom fordom
utgörande skiljemärke imellan Efverlöfs,
Sliruminge och Weberöds socknar,
således imellan Torna och Wemmenhögs
härader, emedan denna sockens annex
är beläget i sistnämda härad. Stenen
håller omkring 5 alnar i höjd och bredd.
På sidorna finnas ristningar. Den
säges hafva blifvit slungad från Seeland
af en jätte, föl1 att dermed kullkasta
Blentarps kyrka, jnen har under
farten sprungit i tvänne delar, af hvilka
deü ena stannat på Romeleklint. —
Breamosse-haren är en hare, som säges
uppehålla sig i och kring trakten af
en torfraosse, kallad Brearaosse.
Åtskilliga jägare skola, tid efter annan,
hafva skjutit på denna hare, men ej
träffat honom. Sägnen tillägger, att,
om man begagnar silfverkula och träffar
haren midt i pannan, skall detta troll
förvandlas till — en skinnpelsärra. —
En stor vild törnrosbuske har stått på
Efverlöfs flygsands-fält. Busken, som
var mycket hög, hade ett. besynnerligt
utseende, emedan intet växande träd
fauns på långt afstånd deromkring.
Under denna buske skall, enligt
sägnen, stå en stor kista, full med guld
och silfver, och deribland en kaik, som
tillhört kyrkan, jemte en värja. Kistan
skall stå ofvan jord hvarje Juldag, och
under det texten uppläses på
predikstoln, skall det vidunder, som bevakar
skatten, vara liksom i dvala. Men
ingen vågar göra försök att bortföra
kistan, emedan, så fort texten blifvit
uppläst, vidundret skulle ertappa den
sökande och denne få plikta med lifvet.
Denna buske blef hösten år 1820
uppgifven af skattsökare; men det
betviflas, att någon kista blifvit funnen. —
Ett kapell säges fordom hafva stått vid
tlemmestorps by, hvarest en mängd
tegelstenar påträffas i jorden». — Adress:
Lund.
Efveröd. Socken i Gärds härad af
Christianstads län, 1 ’/2 mil s. s. v. från
Christianstad, l ’/4 mil vester från Åhus
och hafvet, har en areal af 0,827
tunnland, af hvilka endast i äro sjöar och
kärr. Jordmånen är god; någon
furuskog och torfjord finnas, och åkerbruk
är hufvudnäriugen. Socknen består af
187/s mantal och beboddes omkring år
I8’i0 af 952, 1850 af 1,075 och 1850
af 1,057 invånare. Sistnämda år hade
socknen fast folkskola ined 2
examinerade lärare, som undervisade 77 gossar
och 58 flickor, medan 2 gossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
