Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfdalen med Evertsbergs kapell - Elfdals Porfyrverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven öfver ingången till fähusen, —
fjå-sen i Ofvan-Siljaus, fjusen i
Nedail-Sil-jans fögderi, — och öfver dörrarna äro
sådana kors anbragta, tvifvelsutan af
samma orsak. Efter hjordens talrikhet
bär en eller flera kor skälla, och de,
som till denna heder utses, få icke
hafva gjort sig kända som okynnesfii, utan
skola vara de allvarsammaste och
stadigaste bland sina likar. Före
utgången om morgonen och vid hemkomsten
om aftonen mjölka vallhjonen korna; af
den samlade gräddan göres sedan smör,
af mjölken ost och af vasslan så kallad
»mis» eller miss-smör, som, hopkokadt,
blifver mes ost eller s. k. »missbulla».
Dessutom åligger det hvarje vallhjon,
att under gätgången förfärdiga ett så
stort antal vidjor af björk, här kallade
»länkar», att hvarje kreaturs hals vid
återkomsten hem är med dylika
öfverfall, och användas dessa sedermera till
handtag på ämbrar, till kreaturens
bindande, o. s. v.
»De i bolbyn hemmavarande afflytta
omkring början af Juli till sina
tjöl-slogar eller »längstfäbodar», som kunna
vara belägna 4 à 5 mil inne i skogarna.
Dessa slättmarker äro, i motsats till
tägterna kring fäbodestugorna, icke
inhägnade, ej heller finnas derstädes
några boningshus, utan endast några
o-vårdsamt uppresta tak eller skyfvcn,
hvarunder hvilan sökes. Denna tid är.
Dal-allmogens behagligaste och, då
väderleken är gynnande, äfven en verklig
högtid för dem, der de utan alla
närmare bekymmer icke en gång
behöfvande efterse kreaturen, som här icke
äro medtagna, få under arbete och
samspråk lefva i Guds fria natur. Sedan
slogen försiggått och höet blifvit på
hässjor uppsatt, begifva de sig till
fäbodarna, der de i sin ordning afslå
hvad som kan vara växt, hvarefter
turen kommer till bolbyarna att der
förrätta samma arbete. I de öfversta
Dal-socknarna qvarstauna kreaturen på de
flesta ställena till hösten, då de äfven
på samma dag och gång gemensamt
hemflyttas. I Mora skänker då hvarje
(äbodelag en eller tvänne ostar dels
till kyrkan, dels till kyrkotakets
beläggande med koppar, såsom ett
vedermäle af tacksamhet för den välsignelse
och det skydd, de af himmelen åtnjutit
under sin bortovaro. På dertill
särskildt utlyst auktion försäljas ostarna
sedermera, då de äfven af allmogen
betalas rätt hederligt, ända till 32 sk.
marken, eftersom inkomsten tillfaller
deras kära kyrka, hvars prydande och
utsirande tyckes vara deras högsta ära.
Annorstädes plägar ock hvarje vallhjon
gifva efter lyktad giitning eu större
eller mindre skärf till sin församlings
kyrka och fattiga.»
Elfdals socken, som begränsas af
Särna, Lima, Venjans, Mora och Orsa
socknar, är 7 mil lång och 5 mil bred.
— Adressen till socknen är: Mora.
Elfdals Porfyrverk, bdiiget i
ofvannämnda socken, 3 mil norrut från
Elfdals kyrka och V4 öster 0111 vägen,
vid byn Näset, har för sin uppkomst
att tacka kyrkoherden i Elfdalen,
prosten Er. Nésman, 1 7 1 5 — 1 744, hvilken
var den första, som meddelade
underrättelse om att porphyr förekomme här
i trakten. Bergskollegium lät i
anledning deraf 1731 företaga
undersökningar i Klittberget och Wåmhusskogen,
och efter ytterligare undersökningar år
1 785 blef ett bolag organiseradt till
bedrifvande af ett porphyrverk.
Bolaget stiftades af riksrådet grefve Bjelke,
hvilken såsom ordförande i sällskapet
Pro Patria under missväxt-åren 1772
och 1 773 utdelade understöd åt
Elfdalen och andra socknar i Dalarne.
Första arbetet börjades år 1788, då
öfverdirektören Hagström blef verkets
styresman. Han hade inom Näsbyn
inköpt en plats till verkets anläggning
midt ibland de åt alla sidor sig
sträckande porphyrbrotten, och bela
anläggningen hade ännu år 1802 icke kostat
mer än 8,000 rdr bko. Det inköptes
sedan af kon. Carl Johan såsom hans
enskilda egendom och fortsattes under
en följd af år samt förskaffade
befolkningen i socknen en behöflig
arbetsförtjänst; men småningom minskades
tillverkningen så, att den t. ex. år 1854
uppgick till ett värde af blott 1,700
rdr bko. Sedan verket nu mer skötes
af en person med nit och drift, hafva
beställningar och inkomster ansenligt
ökat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
