Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Ellinge och Alvastorp, och (less
vapen skall hafva varit tre blå bjelkar i
silfverfält, hvartill Jakob Erlandsson
tillade en öfver två af bjelkarna
uppstigande biskop med krumstaf.
Stamfadern, Erland till Ellinge, som lefde
i början af 13:de århundradet, var gift
med Cerilla, styfsyster till Ebbe
Sune-son Hvid och kusin med Svenska
konungen Sverker II:s gemål, drottning
Benedicta. Erland, en Ȋrans man och
tapper riddare», som ban kallades, blef
dödad vid Bendsborg och efterlemnade
två döttrar, som gjorde förnäma giften,
samt fem söner, hvilka alla blefvo
betydande män och nämnas i dessa tiders
historia. De fem sönerna voro:
ärkebiskop Jakob Erlandsson; Nils,
länsman i Lund och sedan gilkare öfver
Skåne; Anders, ärkebiskopens trofasta
anhängare; Erland, en kort ticl sin
äldsta brors efterträdare på
ärkebiskopsstolen, samt Johan, gilkare i Skåne.
Enligt andra uppgifter, fanns det
ytterligare en broder, Petrus, som dog
före år 1262. Arkebiskop Jakob och
hans bror Johan, som år 1 250 var
gilkare i Skåne och höfvidsman på
Helsingborg, voro bägge, tillika med den
tredje brodern, Anders, motståndare till
dåvarande Danska konungen Christopher
och försvarade de rättigheter, som
tillkommo den mördade konung Abels
söner. Den fjerde brodern, Nils
Erlandsson, sökte deremot förmå
ärkebiskopen till att försona sig med konungen,
och när konung Christopher ändtligen
lyckades förmå en Tvsk äfventyrare,
Henrik af Mecklenburg, att åtaga sig
vågstycket att gripa prelaten, hvilket,
också skedde år 1259 på ärkebiskopens
gård Gissleberga vid Landskrona,
understöddes Tysken i detta företag af
Jakobs egen bror, hr Nils. Men detta
tilltag af konungen blef signalen till
stora ovoligheter; hela landet belades
med interdikt; Anders Erlandsson
intog Bornholm och Hammershus; Jakob
Erlandssons systersöner, biskoparne
Peder och Jens Bang, inkallade i landet
den Rügiska fursten Jaromir, som for
fram på det gräsligaste; ärkebiskopens
parti, de s. k. »chorkarlarne», förenade
sig med de främmande röfvarskarorna,
och konung Christopher sjelf blef
förgiftad af abboten Arnfast, hvilken af
ärkebiskopen upphöjdes till biskop i
Aarhus. Den tioåriga Erik Glipping
besteg nu Danmarks thron under
förmynderskap af sin mor, Margaretha,
kallad »Sprænghest» eller »Svarta Greta»,
som lössläppte ärkebiskopen ur hans
fängelse, hvarefter prelaten gick i
frivillig landsflykt och, fastän af påfven
återinsatt i sin värdighet, aldrig
återfick denna, utan afled på Biigen 1273.
Om hans bror Johan vet man
ingenting annat, än att ban dog i fängelse
1 272, och att han förlorat sin
värdighet, ty Nils Erlandsson blef, sannolikt
som belöning för sin delaktighet i
ärkebiskopens gripande, gilkare öfver Skåne
och erhöll sannolikt äfven Ellinge.
Åtminstone vet man icke, att detta gods
varit innebafdt af något bland Johans
barn, hvilka skola hafva varit tre, två
söner, Jakob och Anders, samt en
dotter, Cecilia. Nils Erlandsson lefde
ännu år 1285 och var en bland de 10
gamla män, som efter aflagd ed skulle
uppgifva, huruvida Als-land i Slesvig
tillhörde konungen af Danmark eller
hertig Waldemar. Han var gift med
Elisabeth, dotter af Peder Strangeson
och Ingeborg, hvars fader var den
ryktbare Esbern Snare. Med denna sin
gemål hade han tvänne döttrar.
Ellinge synes i det nästföljande
århundradet hafva öfvergått till ätten
Banér, ty en dotter af Anders Eskilsson
Banér, Ingeborg Andersdotter,
medförde Ellinge i äktenskapet med sin man
Isak Eskilsson, som innehade godset
omkring 1 360 —1 370, ehuru mau i
öfrigt ingenting mer känner om honom.
Detsamma är förhållandet med Eliinges
egare ända till början af 1 4 00-talet, då
gården befinnes hafva varit innebafd af
den Skånska Sparre-ätten. Denna ätt,
hvars slägtregister man med säkerhet
känner ända upp i 12:te århundradet,
kallades i äldre tider »de Wognsöner»
och delade sig i tre grenar: grenen till
Ellinge, soin sedan öfvergick till
Sverige, grenen till Klågerup och grenen
till Skarup. Den äldsta Sparre till
Ellinge var Sven Tuleson Sparre, son af
Tule Wognson till Klågerup, som var
familjens stamgods. Sven lefde i slutet
af 1300-talet, och det tros, att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
