Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falkenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige till hjelp, genom Nils Olofsson
lät eröfra slottet från hertig
Christopher; om slottets utseende vet man
ingenting annat, än att det haft ett högt
torn och varit kringbygdt med hus.
Af Magnus Smek lemnades Falkenberg
ät hans gunstling, Bengt Algotsson,
men eröfrades år 1 346 eller 1356 af
Magui son, konung Erik XII, som
beviljade slottsherren Eskil Krak fritt
aftåg, men lät i grund nedrifva slottet.
Detta blef imellertid snart uppbygdt
återigen, man vet icke af hvem; men
i Engelbrechts tid var det så starkt,
att det kunde 1 434 försvara sig mot
en af Engelbrechts underfältherre
Ber-mau företagen stormlöpning.
Slottsherren, Åke Axelsson, afbidade imellertid
icke en ny bestormning, utan satte eld
på slottet och skyndade derifrån. Huru
det sedan förhållit sig med Falkenbergs
slott, vet man icke; af detsamma, —
det kallades både Falkenbierg och
Falkenborg, — återstår nu blott en
jordhög, öfver hvilken landsvägen går strax
på andra sidan om bron. Man har
vid anställda gräfningar funnit, att
murarne sträckt sig mer än 12 fot ner i
jorden. Traditionen berättar, att, när
slottet förstördes, sannolikt år 1356,
slottsherrens syster låtit med en mängd
dyrbarheter frivilligt begrafva sig i
slottets underjordiska hvalf, och att hon
ännu skall bevaka dessa skatter i
sällskap med en ond ande, som har
skepnad af en tupp.
Uti Christophers Lagbok af 1442
bestämmes, att vapensyn för Södra och
Norra Halland skulle hållas i
Falkenberg. Sedan nämnes icke staden
förrän 1565, under Erik XIV:s krig mot
Danmark, då Knut Hand befalldes att
ifrån lägret vid Kisa rycka in i
Halland och afskära kommunikationen
mellan landskapets norra och södra del.
Hand skyndade till Falkenberg och
uppbrände bron öfver Ätran, slog den
Danska styrka, som befann sig i staden, och
sköflade denna. Detta är den sista
o-lycka genom krig, som öfvergått
Falkenberg, hvilken stad visserligen sedan
blifvit hemsökt af eldsvådor, — under
ären 1850—1855 icke mindre än fyra
gånger, — men dessa oaktadt blifvit
både utvidgad och bättre byggd.
Stadens för närvarande äldsta
privilegier äro gifna af Christian III år
1558 och innehålla bekräftelse på dem,
som blifvit gifna af föregående Danska
konungar. Såsom Svensk tillhörighet
fick Falkenberg år 1651 genom
guvernören C. O. Sperling rättighet för sina
invånare att med egna varor och
skutor segla från Falkenberg utau att först
aulöpa Halmstads redd, och genom en
kongl, resolution af den 12 Februari
17 99 bestämdes årliga arrendet till
kro-uau för det åt staden upplåtna laxfisket
för evärdeliga tider till 106 rdr spec.
Staden, till hvilken en vacker, 17 56
uppförd, stenbro leder öfver Ätran,
ligger, som ofvan sades, på åns vestra
strand, och dess gator följa flodens
krökningar, först ifrån öster till vester,
sedan, närmare Ätraus utlopp i hafvet,
från norr till söder. Staden har två
torg, vid det ena af hvilka, det s. k.
Gamla Torget, kyrkan är belägen.
Denna, helgad åt St. Laurentius, är en
gammal gråstensbyggnad, som sedan år
1787 bar torn af sten i stället för det
förra trätornet. Altartaflan, som
fordom tillhört Halmstads kyrka, men
blifvit hitköpt, föreställer korset,
nattvardens instiktelse och två apostlar tned
deras vanliga symboler; sedan början
af det innevarande århundradet har
kyrkan orgelverk, och i tornet hänga två
klockor. Staden utgör tillika med
au-nex-socknen Skrea ett regalt pastorat
af 2:dra klassen uti Warbergs kontrakt
af Göteborgs stift; hela pastoratet
innefattar 20V5 förmedlade mautal med
prestgård om 1 mant. (Dammet i Skrea
socken), och beboddes 1 856 af 2,272
personer. Uti stadens fasta folkskola
undervisades 1856 af en examinerad
lärare 25 gossar och I 1 flickor, medan
13 gossar bivistade allmänt läroverk,
11 gossar och 35 flickor hade enskild
undervisning samt 6 gossar och 10
flickor undervisades i hemmet.
Falkenberg hade år 1858 ett antal
af 1,047 invånare emot 649 år 1815;
de hufvudsakligaste näringsfången äro,
utom lax- och annat fiske, handel och
sjöfart. Handeln idkas icke blott
inrikes, utau äfven å Danmark och Norge,
med det sistnämda riket enligt särskildt
för staden utfärdadt Kongl. Bref af d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
