Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finved
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finved. Med detta namn, som
skrifves på flerahanda sätt, äfven Finhed,
Vinewith, betecknades fordom ett
Småländskt fylke, styrdt af egna konungar
och bestående af de tre härader, som nu
benämnas Westbo, Östbo och
Sunnerbo. Allvin förmodar, som det synes, på
goda grunder, att i äldsta tider äfven
Mo härad hört till det Fiuvediska
riket, hvars äldsta gränser omfatta äfven
detta härads. Inom Finveden ligga
sjöarna Bolmen och Unnen, Widöstern,
Furen och Flåren, den förra omslutande
den märkvärdiga ön Bolmsö, till
hvilken alla minnen hänvisa som
Finveds-konungarnes säte. Lagan och Nissan
genomflyta landet. Finvedens berg
bestå af finlagrig gneiss och innesluta på
några få ställen jern, dock till så ringa
mängd, att malmens brytning icke
lönar sig; i stället finnas sjömalmer i de
flesta sjöarna och myrmalmer nästan
öfver allt, särdeles under mossar och
kärr. Med sådana är också landet
rikligen välsignadt, och de Finvedska
mossarnas areal beräknas till minst 1 00,0
tunnland. Åtskilliga mossar hafva en
areal af 10,000 tunnland och ett djup
af 30 fot och derutöfver. De hafva
blifvit bildade genom fälld skog, som
fått ligga qvar på stället att förruttna.
Allvin (Westbo Beskrifning, sid. 7)
indelar dem i lefvande, d. v. s. ännu
växande, och utdöda; i de förra har man
ända på sexton fots djup icke funnit
annat än frisk, oförruttnad hvitmossa,
som närmare botten varit brandgul, —
troligen en påbörjad öfvergång till
upplösning; de döda mossarne hafva
deremot belt och hållet gått öfver till ett
brunt, svartbrunt eller svart ämne, med
fina växt- eller rot-trådar, allt eftersom
upplösningen kunnat framskrida.
Derjemte är landet ytterligt rikt på
ljunghedar, och hela södra delen deraf,
mellan sjön Bolmen och Lagan, från
Jönköpings läns gräns till Hallands och
nära den Skånska, är nästan ett enda
ljungfält, der hemman och byar ligga
strödda som oaser i öknen. En stor
del af dessa hedar har, likasom
mossarna och många bland Finvedens
sjöar, fordom varit skog, och ännu är
landet i öfrigt skogrikt, så att hvart
hemman kan i medeltal räkna omkring 500
tunnland skogs-areal. Både bok och
ek förekomma, den sistnämda
hufvudsakligast inom Östbo; tall och gran
kläda höjderna. Men landets jordmån
under växtmyllan på ytan är nästan
uteslutande sand, antingen mer eller
mindre röd och jemblandad eller hvit,
den förra ansedd som bättre botten
under åkern än den sednare. Inom
Finved eger det märkvärdiga förhållandet
rum, att flodstränderna ofta äro mindre
bördiga än de närliggande höjderna.
Elias Fries förklarar detta geuom stora
vattenmassor, sora gått fram och
bortsköljt dalgångarnas matjord, men
skonat den högre belägna matjorden.
I-raellertid förekommer den fina hvita
sanden äfven på berg och höjder,
sannolikt ditdrifven som flygsand och
tydligen en yngre bildning, emedan dess
yta är alldeles fri från den rull- eller
kullersten, som, af mångfaldiga arter,
eljest pä vissa ställen bokstafligen
betäcker jordytan, så att det förefaller, —
för att nyttja Allvins ord, — »som
skulle guden Thor med sin hammare
på vissa ställen hafva krossat bela berg.»
Bättre jordmån finnes imellertid i
Östbo härad och de dertill närmast
angränsande delarne af Westbo och
Sunnerbo. — Om den folkstara, som
bebott denna trakt, har man i sednare
tider uppgjort hvarjehanda gissningar.
Att den är en och samma med den,
hvars afkomlingar ännu i dag bebo
Wärend och Njudung samt Bleking,
torde få anses som fullt tillförlitligt,
likasom att den är en invandrad
men-niskostam, som från hafvet gått uppåt
flod-dalarna. Man vill till och rned uti
åtskilliga namn på orter spåra en
Grekisk kolonisation och Grekisk kultur.
Att landet varit urgammal bygd,
förefaller troligt af måuga omständigheter,
och Allvin synes beuägeu att antaga,
det landets nu rådande naturliga
beskaffenhet härleder sig lika mycket från
befolkningens som från naturens
inflytelse, om icke mer från den förras.
Munarten i landet har mycken likhet
med det gamla Götiska språket, med
en betydlig blandning af
Anglosachsi-ska, hvilket sistnämda är öfvervägande
i vestra Finveden. Genom
Anglosach-siska språket får man också den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
