Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gellivare Lappmarks-socken - Gellivare Jermnalnisfält och Verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen att begagna. — Post adressen är
på Luleå.
Gellivare Jermnalnisfält och Verk.
Dessa malmfält, belägna vid midten af
den stora landvidd, som tillhör
Gellivare församling i Luleå Lappmark, 1/2
mil från församlingens kyrka, 6 à 7 mil
nordost från Luleå elf och på något
mindre afstånd i söder och svdost från
Kalix elf, äro ibland alla hittills kända
och undersökta jernmalmsförråd inom
Svenska Lappmarken otvifvelaktigt de,
som förtjena största uppmärksamheten.
Öster om bergets fot, på ett afstånd af
endast omkring 1,000 alnar, framflyter
Lina-elfven, som vid pass 5 mil o. n. o.
härifrån uppkommen från ett träsk,
benämdt Tjerkojärwi, 14 mil längre ned
förenar sig med Kalix elf; 3 mil söder
om berget upprinner Råneå-elfven och
utfaller, efter IG1/., mils lopp, i
Bottniska Viken. Dessa äro de
betydligaste strömdrag, som omgifva Gellivare
malmberg. Mindre betydliga
vattendrag genomskära i mängd den låga
landsträckan närmast omkring berget.
Sådana äro på södra sidan Wassera-ån,
som ifrån Abborträsk, genom
Wassera-träsket, 1/2 mil från berget, flyter förbi
Gellivare kyrka och, efter bidrag af flera
större och mindre bäckar, slutligen
förenar sig med Linaelfven;
Wuoskobäcken, som kröker sig nära omkring
bergets södra fot och, under namn af
Ro-vijock, utfaller i Lina-elfven; samt på
norra sidan Kuolla- och NiallojocM;
flera mindre vattendrag att förtiga. Ett
lågt och föga bergigt land omsluter
malmberget, till ansenlig vidd åt alla
sidor, och, om man undantager
Gellivare Dunduri, ett ansenligt fjällberg,
3/4 mil i sydvest, af den höjd, att vid
klart väder midnatts-solen derifrån kan
ses flera veckor under sommaren, och
på hvars spets snön förblifver osmält
året om, finnes i hela trakten intet
berg, som kan jemföras med
malmberget. Jordmånen i dessa trakter är. i
synnerhet på norra och vestra sidorna,
hedland, hvarest renmossa växer i
ymnighet. Skogarna äro också derstädes
mindre betydliga, bestående till större
delen af kort, glesväxt tall, omkring
myrarna blandad med gran. På södra
och östra sidorna åter, imellan berget
och kyrkan, vid Wasseraträsket och
berget af samma namn samt invid
Linaelfven, är skogen mer ymnig af grof
tall, tjenlig till timmer och
byggnadsvirke. Gräsväxten är här, liksom på
de flesta trakter inom Norrbottens län,
efter stränderna af en del åar och
bäckar samt på en och annan myr, men
i synnerhet efter Lina-elfven, ganska
frodig. Malmfältet består egentligen af
2:ne bergsryggar, som i nordost sluta
sig till hvarandra i rät vinkel och
omfatta en däld, som, lik en vik,
inskjuter i berget. Den ansenligaste af dessa
bergsryggar sträcker sig 8- à 9,000
alnar från vester till öster. Den är
tvärbrant på norra och nordöstra sidorna
samt till en del äfven på den södra;
dess bredd vid midten är 3,000 alnar.
Den andra bergsryggen är mindre än
den förra, långsluttande åt alla sidor,
och utgör i längden 5,0 00 alnar. Hela
bergshöjden synes bestå af rikhaltig och
godartad jernmalm. På alla ställen, der
berget visar sig i dagen och der man
undanfört öfverliggande jord och sten,
som för en del till tämligt djup
betäcker berget, finnes ej annat än jernmalm
och ingen hällebergsart, utan allenast
lösa stenar af granit och andra arter.
Ehuru malmberget ej är af någon
särdeles höjd, är dock från öfra delen
deraf vidsträckt utsigt till de höga fjällen
nordvest vid Riksgränsen, hvilka synas
på 10 à 15 mils afstånd, höjande siua
snöbetäckta toppar i molnen. Berget
är från dalen till midten betäckt med
småskog af al och björk, hvarefter
endast finnes renmossa och fjällvexter, och
till och med dessa saknas på bergets
nordvestra och högsta kulle, som är
plattforraig och af några hundra alnars
diameter. Härifrån sluttar berget
något mot nordöstra ändan, intill
Tingvalls kulle, hvilken är af nära samma
höjd som den förra och nästan lika kal.
Utom de ställen, der malmlagret är
betäckt med föga eller ingen jord, äro
andra trakter uppfyllda med djup
dammjord, hvit sjösand och stengrus samt en
stor mängd lösa stenar, hvilka äro
rundade och afnötta i hörnen. Dessa
stenar bestå till det mesta af granit,
sammansatt af ljusröd qvartz och fältspat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
