Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lummelundsträsket, 3/4 mil långt, och
Boge-viksträsk nära Slitö, som faller ut i
hafvet genom sju kanaler af blott 15
alnars längd, kallade »sju strömmar».
Landet är mest öfver allt beväxt med
skog, som omvexlar med åkrar och
ängar, på eu jordmån, som är öfver allt
jemn, med undantag af ganska få
backar, höjder och berg. Skogen består
mest af tall och gran; dock finnes
löfskog af ek, björk, hassel och ask m. m.,
ehuru till mindre utsträckning, mest
öfver allt. Här äro ansenliga stenbrott
i Bursvik och på Gröttlingebo udde,
hvarest den bekanta Gotlands-stenen, en
blöt gråaktig sandsten, hemtas, hvaraf
årligen ansenligt utskeppas såväl till
Stockholm som främmande orter; den är
af lösare art än Olands-stenen. I
Ho-borgs tingslag blefvo år 1760 tvenne
vackra röda marmor-arter funna, så goda
som den Norska och den på
Kolmorden i Östergötland; de ligga intill
hafsstranden landet uppåt, under
gräsvallen; det mest röda slaget finnes ock
ofvan jord. I fordna tider hafva här
också varit marmorbrott. Märkvärdiga
berg äro: Thorsborg, 1/8 mil från
Kräck-lingbo, ett stort, högt- och bart berg
(202 Sv. fot öfver hafsytan), på östra,
vestra och norra sidan ganska brant;
har ofvanpå ett fält af 2,000 alnar i
längd och bredd, hvarpå är ständigt
vatten; här var fordom kämpen Thores
borg; Hoberg, på yttersta södra udden
(Refsudden) uppnår 124 Sv. fot; det är ett
på alla sidor brant och perpendikulärt
berg, med ett fält ofvanpå af 297
alnar i norr och söder och 145 alnar i
öster och vester. Åtskilliga grottor äro
här: norrut, i ett litet berg, är den
största grottan, som en hvälfd
kammare, kallad Hobergsgubbens
sängkammare, och skall det, som sagan om
Hobergsgubben berättar, hafva händt här
vid detta Hoberg. Åfven finnas på
Gotland sällsynta stenarter, såsom
sten-koraller, kameoler, agater och vackra
petrifikater, så att, om man tillika
tager i betraktande öns milda klimat
(här växer valnöt och mullbärsträd
på kall jord), den är lika
märkvärdig i botaniskt som i geognostisk
hänseende. Egentliga strömmar och sjöar
finnas ej på Gotland; den 3 mil länga
Gothems-ån är öns största rinnande
vatten. — Befolkningen är liflig osh rask,
hvfsad och belefvad; ehuru fallen för
vällefnad och en viss beqvämlighet,
underkastar sig dock Gotländningen utan
knot ansträngningar, mödor och faror,
såsom man finner af de talrika
berättelserna om de Gotländska postförarnes
mod och försakelser såsom oförskräckta
och ypperliga sjömän. Lätthet att fatta
och mekanisk fyndighet utmärka
derjemte öns befolkning, som bibehåller en
mängd egna sedvanor, roar sig med
urgamla folknöjen samt talar sin egen
dialekt, i hvilken talrika ord ur det
gamla Nordiska språket finnas
oförändrade qvar, uppblandade med ord ur
främmande språk. Öns förnämsta
inkomstkälla utgöres af skogarna, hvilka
bestå till större delen af furu, blandad
med något gran. Äfven finnes
betydlig tillgång på löfskog, såsom ek, björk,
alm, ask och hassel. Genom jordens
starkt drifvande kalkblandning får
skogen här en starkare växtlighet och
mognad än i rikets andra landskap.
Gotlands furuvirke är tillika berömdt för
sin täthet och fasthet; men eken skall
icke vara i samma förhållande god till
skeppsvirke, och än mindre pålitligt är
virket af de andra löfträden. Gotlands
enda bergsbruksgren, kalktillverkningen,
utgör ett betydligt näringsfång och
idkas vid 31 privilegierade kalkugnar,
hvarförutan allmogen begagnar till
husbehof så kallade kalkmilor. —
Jordbruket, i allmänhet inrättadt i treskifte,
på en del gårdar i fyrskifte, men på
kalkstensklappern i tvåskifte, står i
allmänhet på en låg ståndpunkt.
Oaktadt den ypperliga jordmånen samt
allmogens tilltagande både
uppmärksamhet vid jordens brukning och hog för
nyodling, får man likväl säga, att det
ofta betydliga spannmåls-öfverskott, som
äfven vanliga år här gifva, mindre är
jordbrukarens förtjenst än den
fruktbara jordmånens, i förening med det
gynnsamma klimatet. I ordning efter
utsädets myckenhet sås här potates,
råg. kom, hvete, hafra, ärter och något
blandsäd; afkastningen, sedan utsädet
är afdraget, beräknas vanligen till
något mer än 5:te kornet af potates och
hvete samt af de andra sädesslagen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
