- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Tredje Bandet. G-H /
290

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hellestad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

otaliga sjöar: Eraten, Djurshyttesjön och
Långbogen i söder, med tillflöden från
andra sjöar både från öster och vester,
utgöra största grenen; norr om
Star-sjön kommer andra hufvudgrenen,
bildad dels af Lim-, Hytte- och
Långsjöarna, dels af Hörken och Ladasjön;
det förenade vattnet går i nordvestlig
rigtning. Öfver 80 insjöar finnas i
socknen och på dess gränser, llådande
jordmånen i de odlade bygderna är närmast
kring kyrkan tämligen oblandad och
fruktbar lera, som med få afbrott af
sand fortgår åt vester utmed
Hellestads-ån och nordvest utmed sjöarna vid
vestra gränsen, intill den norra mot
Nerike; kring Grytens och Gultens
vattendrag deremot taga sand- och dyjord
öfverhand; i östra och södra bygderna
är åter leran rådande, dock ej utan
afbrott af sand- och dyjord; svartmylla
finnes ej, och klappersten är sällsynt.
Växtligheten är i allmänhet under
medelmåttan, och orten är i botaniskt
afseende fattig. Största ytan upptages
af sandmoar, beväxta med tall- och
något granskog; björk och asp förekomma
tämligen ymnigt i ängarna, men hassel
blott på ett par ställen, och vildt
växande lind på ett enda. Klimatet är hårdt,
på grund af den stora mängden af
mossar och skogsgölar, och frosten gör i
skogsbygderna ofta skada. Ortens
hufvudnäringar äro åkerbruk med någon
boskapsskötsel och föga
bränvinsbränning, samt bergsbruk, nu mer inskränkt
till smidesrörelse af flera slag, och
dermed sammanhängande skogsbruk till
kolning. Åkerbruket har under fordna
bergslagstiden varit tämligen inskränkt,
och dess afkastning är ännu, oaktadt
sednare tiders betydliga odlingar, ej
tillräcklig att betäcka det egna behofvet;
det bedrifves till en del i cirkulation,
och äfven allmogen begagnar klöfver och
timothej till igensående af nyupptagen
jord. Vanligaste sädesslaget är råg,
dernäst hafra; korn och hvete sås i
ringa mån och växa alldeles icke i vissa
delar af socknen. Både äng och bete
äro till vidd tillräckliga, men i
allmänhet magra, höet mustlöst, så att
ädlare boskapsracer aftyna eller urarta.
Skogstillgångarne äro starkt medtagna;
dock ega ännu de flesta hemmanen skog
till husbehof, en del till afsalu, och
blott fyra äro skoglösa. Kolningen sker
nästan uteslutande för jernverken. Flera
fordna allmänningar äro förskingrade.
Jernbruken hemta sitt tackjern mest
från Nerikes läns bergslager, sedan nu
mer alla hyttor äro nedlagda till följd
af malmtillgångens uttömmande eller
underhaltighet; de lemna ej ringa
tillfälle till förtjenst med arbete, körslor
m. m. Här finnas tre handlande; vid
kyrkobyn hållas årligen två marknader
samt sädesmöten, der de sydligare
häradernas spannmål köpes eller bytes mot
smidesvaror o. a. Socknen, som år 1790
beboddes af 2,784, år 1 805 af 3,122
och år 1859 af 4,482 personer, består
af 267/12 mant. skatte, 4 mant. krono,
625/12 mant. frälse och uppskattades år
1 857 till 870,01 5 rdr bko. Under
jernverken lyda nära 2/3 af hemmantalet,
och blott V3 tillhör allmoge. Största
delen af de s. k. stat-torparne innehafva
äfven en jordlapp och kofoder; brukens
underhafvande berga sig i allmänhet
skäligen väl. Folket är i allmänhet af
kort växt, men starkt och undersätsigt,
arbetsamt och ihärdigt, flärdlöst och
sparsamt, en följd af jordmånens
karghet; lefnadssättet är enkelt. Bränvinets
missbruk är i aftagande; det begagnas
gemenligen ej i hvardagslag, stundom
ej ens vid gästabud. Folklynnet är
allvarsamt, men välvilligt, ej fallet för
nyheter, men väl för ordning och lydnad;
här, som i hela skogsbygden, hurtigare
och fyndigare än på slätten, men med
bibehållande af Östgötens lugna
betänksamhet. Barnundervisningen bestreds år
1859 uti både fast och ambulatorisk
skola af en examinerad och 3
oexaminerade lärare för ett antal af 44
gossar och 30 flickor i den förra samt 175
gossar och 170 flickor i den sednare;
dessutom undervisades enskildt 93
gossar och 87 flickor; Sonstorp3
bruksskola bevistades af 25 gossar och 27
flickor; 5 barn saknade undervisning;
tillsammans 338 gossar och 318 flickor.
Ar 1852 utgjorde skolbarnens antal
omkring 4 00. Genom socknen gå flera
vägar af betydenhet; nära kyrkan och
prestgården sammanstöta trenne stora
landsvägar, och hit höra 4
gästgifvare-gårdar: Hellestad, 4V4 mil från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:47:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/3/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free