Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flera ställen mycken timmerskog; några
få hemman hafva dock brist på skog.
I anseende till jordmånen kan socknen
delas i 3 delar: Yttre Bygden, som
ligger utmed Östersjöns vikar, är något
jemn, har endast lera och mylla samt
lider brist på skog; Mellan-Bygden, som
består af en sandås, hvilken sträcker
sig nästan tvärt genom Bleking, har
endast sandjord, ganska litet lera och
mylla, är ojemn och bergaktig, har
tillräcklig skog att afyttra; Öfra Bygden,
som utgör en stenbunden och ganska
bergaktig mark, hvilken dock är ganska
fruktbar, innehåller till det mesta mylla
och något sand samt har ymnig skog
att afyttra. Utsädet består af hvete,
råg, korn, vicker, ärter, bönor, hafra
och litet bohvete. Socknen, som år
1805 beboddes af 3,470 och 1859 af
6,726 personer, består af 622%g mtl
skatte, 335/48 mtl krono, 511/12 mtl frälse
och uppskattades år 1857 till 648,050
rdr bko. Barnundervisningen bestrides
i både fast och ambulatorisk skola af
fyra examinerade lärare; år 185 9 var
skolbarnens antal 480 gossar och 45 6
flickor, hvaraf 98 gossar och 105
flickor i fasta skolan. — Sjöborg
förmodar, i anseende till att socknen skrifves
för Hugby i kung Waldemars jordebok,
att den fordom hetat Haug eller
Hög-by, antingen i anseende till den höjd,
på hvilken byn ligger, eller af de
många högar, som finnas häromkring.
Åtskilliga forntids-minnesmärken, i
synnerhet konung Harald Hildetands
hälleberg, vittna, att detta ställe varit ett
af de ryktbaraste i Norden. Detta
hälleberg är Runamo, beläget något
öfver 1/4 mil sydost från Hoby by på
Mörtjuks utmark; och förmäles Harald
här, efter slutade krigsbragder, hafva
låtit rista sin morfader Iwars bedrifter.
Om berget och runristningen anföra vi
följande efter Sjöborg: »På ena sidan
af berget är en brant och derunder
ett träsk. Något litet mull finnes på
åtskilliga ställen, så att man ser små
träd och buskar växa nästan på blotta
stenen och mellan dess refvor. Största
delen af den fordna runskriften är
betäckt med mossa, stoft och blad, och
man skulle snart gå deröfver, utan att
blifva varse någon märkvärdighet. Vid
nogare skärskådande får man se på
sjelfva berget tvänne inhuggna linier; att
dessa skola föreställa en orm, blir man
snart öfvertygad om: en bild, på
hvilken våra fornfrejdade förfäder vanligen
ristade sina runor. Vidare upptäcker
man, att ormen föreställes krälande längs
åt berget. Han är icke alldeles rak,
utan har några små krökningar, lutar
med hufvudet och en del af kroppen
ned åt branten och gapar öfver träsket.
Dess längd är omkring 36 alnar,
bredden öfver hufvudet är 1 aln, der
halsen är bredast 5/g aln, hvarefter den
aftager småningom, tilldess den slutar
sig i en spets. På ormens hals finnas
mångfaldiga streck om hvarandra. På
den öfriga delen af kroppen ser man
flera springor eller ristningar, som
tyckas vara qvarlemningar efter runor.
Bland dem kan man mer och mindre
tydligen åtskilja Frey, Ur, Kaun, Naud,
Tyr, Laugur och Madur. Dessa runor
äro på åtskilliga ställen af ormen
kringspridda, de flesta äro otydliga, och
man kan icke lägga samman någon
enda stafvelse. Äfven äro de
urhålkningar, hvilka skilja ormens kropp från
det öfriga af berget, på många ställen
förslitna eller igenvuxna och merändels
osynliga. Man finner således, att denna
minnesvård är ganska otydlig, men
derför icke obetydlig». Suhm yttrar sig
derom i sin »Historie af Danmark», del.
I, s. 47 5 och följande: »Dessa förslitna
bokstäfver kunna», säger ban, »tjena oss
till ett oemotståndligt vittnesbörd för den
sanning, att runorna äro hos oss äldre
än Christendomens införande i Norden
och följaktligen alldeles icke tillkomne
af de Latinska bokstäfver.» (Se vidare
Runamo.) Utom detta hälleberg, äro uti
Hoby socken åtskilliga märkliga kullar och
stensättningar. Macklamo ligger ett
stycke derifrån på Hakarps egor, och sägas
äfven här på en sträcka af 8 aln. längd
hafva varit uthuggna runor. Man menar,
att ordet Lund, som Skovingius trott sig
upptäckt, skall gifva tillkänna den här
ihogkomna hjeltens döds- och
begrafningsplats. Utom det fordna Lunth eller
Luntertun vid Norje, finnas här vid
Mörtjuk tvänne ställen, som kallas Stora
och Lilla Lund, på hvilket sednare
finnas aflånga stensättningar med uppresta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
