Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hudiksvall (Huddiksvall). Stapelstad
uti Norra Helsingland under 61 gr. 43
min. polhöjd, 33 mil från Stockholm,
14 mil från Gefle och 6 mil från
Söderhamn, anlades 1582 af kon. Johan
III vid Horn-ån och är, näst Gefle, den
äldsta staden i de norra orterna.
Namnet lärer härleda sig från byarna
Hudik och Wallén i Tuna socken, och
hvilka vid stadens anläggning anslogos
densamma till tomter och mulbete.
Staden var då belägen på bägge sidor
om nämda å, vid dess utlopp i en
liten insjö, som åter genom ett sund var
förenad med en vik af Bottenhafvet.
Redan 8 år efter stadens anläggning
fick den af grundläggaren
stapelfrihet, men förlorade denna 1636 under
drottning Christinas minderårighet,
efter ali anledning derföre att hennes
fader, Gustaf II Adolf, flera år förut
eller 1620 beslutit stadens flyttning och
redan gifvit befallning derom. Detta
kom dock icke till utförande förrän år
1640, då den flyttades till näset
mellan Saltsjön och insjön Hudviken, och
nu återfick staden 1650 sin stapelrätt,
hvilken ytterligare bekräftades och
utvidgades 1660, 1663, 1676 och 1765.
Till denna flyttning bidrog
hufvudsakligast den anledning, att den nämda
insjön, äfven kallad Lillfjorden, allt mer
och mer uppgrundades samt derigenom
försvårade handeln, hvarigenom
köpmännen först sågo sig nödsakade att
flytta sina magasiner och slutligen sina
egna bostäder till den mellan insjön
och hafsfjorden belägna sandåsen. En
del handtverkare qvarblefvo dock i
gamla staden, och hvilket ännu lärer vara
förhållandet. Imellertid har staden
omsider så förstorats, att den redan
omsluter en betydlig del af Lillfjordens
nordvestra sida och innehåller 356 hus
och tomter, taxerade 18 59, jemte
jorden, bestående af närmare 8 mtl,
hvaraf 440 tunnl. åker, äng, tomter och
trädgårdar samt, öarna inberäknade,
3,348 tunnl. skog och betesmark eller
tillsammans 3,788 tunnl., samt bruk,
manufakturier, qvarnar, fabriker m. ra.
till sammanlagdt 1,111,581 rdr
riksmynt. Stadens folkmängd, som år 1766
besteg sig till endast 1,021 personer,
har med detta århundrade betydligt
tilltagit, så att den 1800 utgjorde 1,36 9,
år 1855 uppgick den till 2,019 samt
slutligen 1859 till 2,524 personer,
hvilka i statsbidrag erlade inalles 17,271
rdr riksmynt, hvaraf i bevillning 4,776.
Staden, sora hörer till fjerde
klassens städer och vid riksdagarna
innehar N:o 36 bland Sveriges städer,
har till sitt vapen 3 bockhufvuden,
hvilket synes antyda, att fårafveln i
och för beredandet af ylleväfnader från
forntiden varit en af ortens
hufvudnäringar.
Ehuru ingen verklig riksdag blifvit
hållen härstädes, har man dock ett så
kalladt »Ständernas Beslut af
Gestrikland» efter det möte, som i Hudiksvall
hölls d. 8 Maj 1655 af
Wester-Norrlands fullmägtige med de kongl,
kommissarierna och hvarvid från Gefle
utöfvades 400 daler i krigsbjelp, men
af de andra städerna i Norrland endast
från 75 till 150. — Genom eldsvådor
har staden lidit betydligt, första
gången endast 30 år efter sin anläggning,
då en betydlig del af staden nedbrann,
samt ytterligare den nya staden 1686
och 1714, då östra delen af densamma
ödelades. Men endast 7 år derefter
skulle den åter hemsökas och nu på
ett, om möjligt, ännu förskräckligare
sätt, då Ryssarne den 21 och 22 Maj
1721 plundrade och uppbrände hela
staden så förskräckligt, att med knapp
nöd något mer än kyrkan kunde
räddas. Man skulle tro, att efter sådana
olyckor, då hela stadens bestånd på det
allvarligaste var hotadt, det nu mer
utarmade samhället ej skulle kunna
uthärda flera slag, och dock hade det
knappast steg för steg under en
tidrymd af 70 år hunnit repa sig, då
ånyo den 17 April 1792 en förfärlig
eldsvåda öfvergick staden och lade icke
mindre än 87 gårdar i aska. Sedan
dess har den dock varit befriad från
sådana svåra hemsökelser. Den
sednaste allmänna olycka, hvaraf staden
blifvit drabbad, var 1854, då koleran
utbröt derstädes. Men både då och 1856
var sjukdomen af lindrig art, då den
första gången, bland en folkmängd af
2,197, ej bortryckte mer än 32
personer och sednare gången, bland 2,387,
ej flera än 23. — Bland Hudiksvalls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
