Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husaby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmödan, emot Palmskjöld och Rbyzelius
m. fl. efter dem, att den nuvarande
kyrkan icke blifvit uppförd under Olof
Skötkonungs tid. Brunius söker äfven
visa, huru orätt de författare haft, som
antagit kyrkan hafva varit ett af
nämda konung bebodt slott och af honom
förvandladt till christen kyrka. Han
skrifver nämligen härom: »Digrelius
söker bevisa, att de ofvanomtalte
rund-larne tillhört denna konungs palats, och
att sådana äro främmande för deti
gamla kyrkobyggnadskonsten. Detta är
likväl ett stort misstag, som blifvit af
många på god tro antaget. Samma
författare påstår, att rundtorn endast
tillhöra slottsbyggnader; men han röjer
härigenom sin ringa kännedom af
medeltidens konstutöfning.
Kundbyggnader, som tillhöra ganska skiljaktiga
länder och tider, voro under
rundbågs-åldern mycket vanliga.» Härpå anför
han exempel både från in- och
utlandet. En författare säger, att man
omkring 1780 funnit i muren af kyrkan
några gamla handlingar, som visa, att
hon blifvit byggd år 1001. Häremot
genmäler Brunius. »Denna uppgift, som
jag icke funnit hos någon fornforskare,
måste tvifvelsutan vara ett missförstånd.
Enhvar, som vet, huru grofva
kyrko-raurar, i synnerhet sådana, som äro
uppförda af sandsten, fukta och stundom
förstöra jernklammer och ankaren,
inser nogsamt, att inga handlingar skulle
i åtta århundraden kunna i en
sandstensmur bibehålla sig. Om jag sjelf
hittat dylika handlingar som de
ifrågavarande, skulle jag, om de än haft
ålderdomligt utseende, betviflat deras
äkthet, emedan mången lättrogen
fornforskare blifvit genom en lärd putsmakare
missledd; men ingen uppmärksam
granskare kan rimligtvis antaga något, som
strider mot naturens lagar. Imellertid
har man utan ali historisk visshet i
sednare tider insatt å inre sidan af
vapenhusets östra sidomur en sten, hvarå
läses: »När ett med nullor två och ett
till them blef skrifvit, Ar rätta åratal,
tå kyrkan anlagd blifvit; thet är år
1001. Thenna åminnelsesten upprättad
år 1784 af J. M. P. L.» Vid norra
sidan af den stora genomgången, som
förenar skeppet och choret, finnes en
fyrkantig muröppning, hvilken säges
leda till en underjordisk gång. Denna
muröppning håller i fyrkant 2 fot 3
tum och är 5 fot 6 tum öfver
golfplanen. Södra sidan omfattas af en
huggen sten, hvars prydnader öfverst äro:
ett långskäggigt ansigte, derunder ett
vapen och en drakslinga.
Muröppningen sträcker sig lodrätt ned
genom muren till 5 fots djup. Här har
troligen varit, liksom i andra uråldriga
kyrkor, en helig brunn. I chorets
utsprång märkes vid deryarande
fönster-bröstning en skålformig fördjupning med
bål i botten, som anses hafva tjenat till
vigvattnets uttömmande. Här står
äfven en uråldrig dopfunt af täljsten.
Denna är något smalare och högre än
vanligt. Omkring foten läses: »Sura
reverenda basis fecundi gloria vasis.»
Omkring skålen: »Fons ego vite sura,
qvi porai tristis ob esura Diluo
pecca-tura, potes hoc te scire renatum.» Här
står äfven ett så kalladt helgonkar.
Detta är ett simpelt träkar, som har
6 fots diameter, 2 fots höjd. Eu
biskopsstol och en munkbänk äro ännu i
behåll. Vid hvardera sidan af sjelfva
muröppningen, sora förenar skeppet och
choret, står ett muradt altarbord, af
hvilka hvarje håller 4 fot 3 tum i längd
och 3 fot i bredd, och å hvarje finnes
ett altarskåp med trenne helgon i
särskilda baldakiner. Bland dessa helgon
visar sig S:t Sigfrid i biskopsmössa,
hållande tre hufvuden på ett fat. Då
S:t Sigfrid reste ifrån Småland till
Westergötland, lemnade ban på förra
stäl-I let sina tre styfsöner, Vinaman,
Una-raan och Sunaman, till att der utbreda
christna läran. Dessa blefvo, genom
Gunnar Gröpes och elfva audra
förnäma Smålänningars föranstaltande,
dräpta och deras hufvuden lagda i ett
ämbar samt sänkta i en sjö. — Då
Sigfrid efter återkomsten en afton går
sörjande vid denna sjö, får han se tre
brinnande ljus, skyndar till stället och
finner kärlet med dessa tre hufvuden.
I anledning häraf brukar Sigfrid
afmå-las med 3 meuniskohufvuden i ett kärl,
hvilka hafva uppå sig brinnande ljus,
och plär han äfven vauligen hafva
Gunnar Gröpes hufvud under fötterna. I
skeppets nordvestra hörn står ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
