Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husaby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helgon öfver en gryta. Alla dessa vackra
snidverk äro vårdslöst öfverkalkade. I
sakristian finnas tre gamla chorkåpor,
af hvilka en är en gåfva af Gustaf I,
som här i Husaby emottog
underrättelsen om Brunbäcks slag; dessutom
tvänne kalkdukar, nämligen en
blommerad med silke, en genombruten med
lärftssöm, bäggedera klosterarbeten; tre
folianter, nämligen en bibel och två
predikoverk från munktiden. Här
finnes äfven en kalk, hvarå läses: »Ihesus
in bonore S:ti Michaëlis et omniura
an-gelorum». Denna kyrka har under kon.
Erik XIV:s tid, förmodligen 1566,
blifvit af Danskarne afbränd och stod
ännu 1 593 utan vattentak.
Församlingens dåvarande kyrkoherde, Nils
Johansson, närvarande vid Uppsala Möte,
gjorde härom framställning, hvarvid han
af hertig Carl tillspordes, »om det vore
Kongshusaby i Westergötland, der
munken fångades i haregarnet». Detta
bejakades, och hertigen beviljade anslag
till kyrkans iståndsättande. Han skänkte
jemväl en kalk, hvarå en biskop och
Christi korsfästelse föreställdes, samt
dyrbara messkläder. Händelsen med
munken var följande: En härvarande
andlig besökte en bondhustru i trakten.
Hennes man, som misstänkte detta
förhållande, påhittade, såsom en annan
Yulkanus, en listig hämd. Han omgaf
rämligen en natt sin stuga med ett
varg-garn, utskrämde munken, som,
lyckligare än Mars, väl undslapp suaran,
men förlorade sin kåpa, hvilken är en
af dem, som förvaras i kyrkan. Då
konung Carl XI och hans gemål 1691
besågo Husaby, blef dåvarande
kyrkoherden, Peter Tugurin, anbefalld att
omtala detta äfventyr, hvilket deras
Ma-jestäter lära, enligt berättelse i
Husaby kyrkobok, hafva afhört med stor
förnöjelse. Här förvaras äfven flera så
kallade bloss-stänger, som nyttjades om
nätterna vid bröllopp, då man lyste sig
hem; häraf kallas än i dag fÖrridarne
i en brudskara för blosshållare. —
Magnus Gabriel de la Gardie gjorde 1671,
såsom en inskrift å predikstolen visar,
betydlig uppoffring för kyrkans
prydnad. Altartaflan, som står nära
cho-rets utsprång, föreställer i bildhuggeri
Christus på korset och härunder Maria
och Johannes. Sidorna prydas med
Magnus G. de la Gardies och hans furstinnas
vapen. Kyrkan, som fordom invändigt
varit prydd med vägg- och
hvalfmålningar, har för längre tid sedan blifvit
öfverkalkad, äfvensom för några år
sedan förbättrad till taklag och golf m.
m., i anledning hvaraf en stor halfrund
sten med en prålig inskrift blifvit
insatt öfver hufvudingången. Framför
vestra facaden finnas tvänne
fornlemningar, hvilka i flera afseenden ådraga
sig fornforskarens hela uppmärksamhet.
Här höjer sig nämligen en grafvård å
hvarje sida om hufvudingången, der i
den norra, enligt gammal sägen, Olof
Skötkonung och i den södra hans
gemål, Estrid, skola vara begrafna. Äldre
författare hafva likvisst trott, att denna
konung blifvit annorstädes begrafven.
Grafvårdarna röja imellertid en ganska
hög ålder, en ovanlig omsorg, och
skulle, om de icke tillhört den äldre
chri-stendomstiden, troligtvis blifvit i sjelfva
kyrkan inrymda. Dessa minnesvårdar
äro af sandsten, och hvardera består af
tvänne sido- och tvänne gafvelstenar
samt en täcksten och liknar ett litet
hus med upprättstående gafvelspetsar
och föga sluttande takfall. Den norra
är 7 fot 3 tum lång, 3 fot hög; den
södra 8 fot lång, 2 fot 6 tum hög.
Denna sednare består af tämligen
ojemna hällar; den förra har åtskilliga
groteska figurer och zirater, som blifvit
af både äldre och nyare författare
granskade och uttydda helt olika. Vi vilja,
jemte beskrifningen af denna
minnesvård , äfven bifoga Brunii uttydning
j af figurerna. Å vestra gafveln stå 2:ne
djur, som gapa öfver ett
menniskohufvud. På Romerska sarkofager skildras
Daniel i kulan mellan tvänne lejon.
Denna föreställning betecknar Försynens
underbara beskydd öfver sina utkorade.
Här tyckes man endast för korthetens
skull afbildat ett menniskohufvud i
stället för en hel menniskokropp.
Hufvudingången til helgedomen var alltid i
medeltiden från vester. Ifrågavarande
: sinnebild var således ganska passande
! å minnesvårdens vestra gafvel för att
beteckna den fara, hvari menniskan
sväfvar, inan hon genom Guds underbara
nåd inträder, ur den syndiga verlden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
