Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
82 ’ Jämtlands lan.
Herjeådalen och Jämtland till uppror,
så saknades dock icke heller här män
af mod och trohet mot fäderneslandet,
och Danskarne fingo dyrt köpa den
framsrånsr, de der i landet hade till en
O O7
tid. I Gällö skans och på flera både
befästa och icke befästa ställen visade
sig Jämtarne såsom tappra och ärliga
Svenskar, och månget namn, som väl
hade förtjent ett ärofullt rum i häfderna,
var länge i sägnen der i landet
iliog-kommet. Men när många äreförgätna,
de der äran och sin trohetsed sveko,
städse lemnade fienden underrättelser om
skansarnas styrka och beskaffenhet samt
om de orter, der landtvärnet var
svagast, så måste slutligen de trogna gifva
vika för öfvermagten. I Afzelii
sago-häfder är dock ett namn förvaradt,
troheten och mannamodet till pris. Jon
Andersson, en höfvidsman för Jämtlands
prestdragoner, så kallade deraf, att
presterna i landet dem utrustade, hade sig
väl befäst i den gamla Frösö skans, och
ehuru Krabbarae kommo igen ur Norge,
hvar gång starkare, så slog han dem
dock med mandom tillbaka, och
ehuruväl de slutligen hade allt det öfriga af
landet inne, kunde de hvarken med
löften, eller ord, eller med magt
besegra honom. Det kan sålunda sägas,
att Jon Andersson stod segrande qvar,
när konung Carl Gustaf det följande
året, 1657, gjorde på alla strider i detta
landet ett lyckligt slut. I Herjeådalen
hade landtfolket utan motvärn gifvit
sig i Danskarnes händer; men när
Dala-höfdingen J^orentz Creutz sporde det,
höll han med Dalkarlarne ett
sammanträde vid Orsa kyrka och gick derefter
med sexhundra Dalkarlar öfver fjället
genom ödeskogar, der de måste bära
ali sin packning på ryggen. Öfver
bråddjup, mellan höga klippor, kärr och
moras, gick deras vådliga väg. Under
sex dagsleder trotsade den trogne
höfdingen och hans Dalkarlar de största
besvärligheter och lifsfaror, tilldess de
på sjunde dagen ändtligen kommo ned
i Herjeådalen och körde Danskarne
öfver fjällen tillbaka dit, som de voro
komna ifrån. Derpå samlade Creutz det
förrädiska folket, så väl prester som
bönder, hotande att låta dem alla undergå
förrädares straff; men som de föllo till
Jämtlands län.
bönen, att han deras lif och fattiga land
förskona ville, så lät han nåd gå för
rätt och tog af dem ny tro- och
huldhetsed för Sveriges konung; genom
freden i Roeskilde 1658 förenades ånyo
landet med sitt gamla Jotunhem och
har alltsedan ansetts såsom en Sveriges
tillhörighet, ehuru det åter 1677
hem-Söktes med krig från norska sidan. —
Från 1645 till 1656 utgjorde Jämtland
ett län med Ångermanland och
Medelpad; men under Carl X blefvo
Jämtland och Herjeådalen ett guvernement
under d. v. generalmajoren Stjernskjöld.
Ar 1660 förenades Jämtland och
Herjeådalen med Gestrikland, Helsingland,
Medelpad och Ångermanland till ett län
med landshöfdingsäte i Gefle; 1762
blefvo Jämtland, Ångermanland och
Medelpad förenade till ett s. k.
Wester-Norr-lands län; men sedan 1810 utgöra
Jämtland och Herjeådalen ett län. Dessa
landskap hörde med hela Norrland
under Uppsala ärkestift, intilldess
Hernösands stift inrättades 1647, då de
ditla-des. —Jämtland har omvexlande fjällhöga
berg, dalar, talrika sjöar och vattendrag
samt är ett bland Sveriges mest
natursköna landskap. Provinsens nordöstra
del är en dal kring södra Wassdalens
vattendrag; mellersta delen utgör en
ännu större längddal kring Indalselfven
och dess tillflöden, omgifven med berg
och fjällsträckningar; södra och vestra
delen är ett slättland kring Ljungan.
I geologiskt hänseende är trakten kring
Storsjön märkvärdig och bildar en från
vester, söder och öster sjunkande platå,
som är öppen endast i norr, och hvars
grund består af Siluriska bergarter,
sandsten, alunskiffer, kalk och lerskiffer. De
Siluriska bergarterna vester om Storsjön
betäcka på flera ställen kopparmalm,
t. ex. vid Handöl, Renfjället, Are; men
dessa malmer bearbetas endast i det
o
märkvärdiga berget Areskutan; jernmalm
lär förekomma blott i en enda socken,
Offerdals. Cronstedt anför, att
sandstenslager, under namn af Loftersten, skall
förekomma i Lockne socken, och att
alunskiffer skall finnas vid sjön Näckten i
Näs socken. Från Medelpad skiljes
Jämtland genom den 4 mil långa
landthöj-den Jämtskogen; och bland de talrika
berg, som dels på gränsen omgifva lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
