Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Kctfilstari.
Kettilstad.
under Christian ILs tid oroade Dalfolket
ined sköflande och plundringar, togo de,
efter att hafva förtärt böndernas
matför-råder, nattläger i denna by. Dalkarlarne
samlade sig vid Skottmyran, icke långt
derifrån, med beslut att icke anfalla
Danskarne i Kettilbo, der de hade skydd af
husen uppe på näset, utan invänta dem
vid Fätisbjärsberget, der vägen gjordes
trång utaf en backe på andra sidan. Der
höggo de en bråta och gömde sig i
skogen. Kär nu Danskarne följande
morgon, på väg till Mora kyrka, kommo
till förhuggningen, tänkte de, att det
var vindfällen, och började hugga upp
träden, som lågo öfver vägen. Då hofvo
Dalkarlarne upp ett anskri och fältrop.
En Dansk sade då, skämtande: »Så,
Gnd, äre de Svenske ska ter bittida
vakne!» — 1 stället for svar hven det i
luften ifrån de Svenskas stålbågar ett
regn af Dalpilar, så att många Danskar
stupade, och efter en kort strid togo de
öfriga till flykten öfver sjön, det fortaste
de kunde. Men en, som hade fått en
pil i ryggen, kom fram till Kettilbo
lador, der en ensam qvinna stod och
tröskade. Dansken sade: »Smucke mor,
drag denne pil ut af min rygg!» »Ja»,
svarade qvinnan, som var vred öfver
den skada, de tillfogat det fattiga
folket i byn, — »vänd dig om, så skall
jag hjelpa dig!» Då vände han sig om;
men hon slog med slagbulten, den hon
höll på att tröska med, pilen så till, att
han for midt igenom bröstet, och blef
det mannens bane. På Wimmo-hed,
nära derintill, visas af folket stället, der
Jutarne blifvit begrafna.
Sedan Gustaf Erikson, efter att
hafva förgäfves vid Mora kyrka uppmanat
Dalkarlarne att resa sig till landets
befriande från tvrannen, begifvit sig mod-
v 3 O O
lös upp mot Norska fjällen, återhemtades
han till folket i Mora, som ångrade sig,
att de hade låtit Gustaf gå ohörd bort, af
tvänne de snällaste skidlöparne,
Engelbrecht och Lars, af hvilka den sistnämde
var från denna by.
Kettilstad. Konsistorielt pastorat af
l:sta klassen, hörande till Kinds
kontrakt i Linköpings stift, utgöres af två
socknar: Kettilstad, moderförsamling,
samt Tjärstad, annex, och innefattar
85% f. mt. Pastoratet beboddes 1860 af
3,979 personer. — Kettilstad, socken uti
Kinds härad af Linköpings län, 4 mil
s. s. o. från Linköping — vid 320 fots
höjd öfver hafvet — ligger dels mellan
sjöarna Asunden och Ammern, omgifvet
af Tjärstad i n. n. v., Eneby i s. v.,
Häger-sta i s. s. o., dels, och mest bortom
Ammern åt öster, mellan Tjärstad i
vester, Atved i norr och Hägersta i
vester. Den förra delen har nära 1 mils
längd från öster till vester, med en bredd
af högst 3/8 mil; den sednare en dryg
mils bredd mot öster, med två mils
längd från norr till söder. Hela arealen
är 33,487 tunnl., hvaraf 4,582 vatten.
Mellan de två förstnämda sjöarna är
kullig slättbygd, mer jemn mot
Asunden, mer kuperad mot Ammern, alltså
från stranden af Striern. I en kil ve-
o
ster om Asunden finnes bergaktig
skogsmark. Öster om Ammern är berg- och
skogsmark rådande, ganska högländ och
afbruten af en mängd dalgångar, med
bäckar och sjöar, som utlöpa delso mot
Asundens dalgång, ^ dels genom Atved
mot Kalmar län. Ar 1804, i Augusti,
uppstod med häftig knall ur Striern en
smal holme af 1000 alnars längd, sjönk
åter ned efter tre veckor, men har i
senare tider några gånger varit synlig,
sist om sommaren år 1848.
Anmärkningsvärdt är, att den fordom i Striern
vanliga stora braxen försvunnit, sedan
holmen första gången visade sig, men
finnes nu deremot i större mängd i den
2000 alnar härifrån belägna Nimmern.
Jordmånen är å slättbygden styf lera,
annars dels svartmylla, dels sand. Blott
skogsbygden har tillräcklig äng och
betesmark. Näringar äro åkerbruk,
boskapsskötsel, skogsbruk med tillhörande
biförtjenster, såsom tillverkning af
laggkärl, redskap och åkdon, tjära,o samt
försäljning af ved och kol till
Åtvidaberg; men skogen är genom allt detta
mycket medtagen. Dessutom idkas fiske,
väfnad m. m. Socknen, som år 1750
beboddes af 844 och 1860 af 1,706
personer, består af 87/g mant. skatte,
23/8 mant. krono, 291/, mant. frälse,
tillsammans 403/4 form. mant., skiftade i
130 delar, taxerade med lägenheter
till 290,060 rdr rmt och fördelade på
4 rotar, Kyrko- och Slättborotarna i
vester, Norrö- och Söderö-rotarna i öster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
