Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
154 kihl.
tid. * En omständighet i Thorsten
Wi-kingssons saga har gifvit anledning till
denna förmodan. Thorsten som lefde under
nämnde konungs tid, kämpade ofta jemte
foßterbrodern och svågern Bele med
två sjöröfvare Ufve och Otulfane, dem de
slutligen besegrade och dödade. Ufve
är en gammal gård här i häradet, ej
långt från Klara-elf, och Ulfaxerud ett
hemman, som alltid haft skog och mark
i sambruk med Ufve. När nu ett slag
stod dem emellan vid Elvarqvislan, som
anses legat i Wenern; så menar Fernow,
att härigenom bestyrkes, det Ufve och
Ulfaxerud i Ullerön fått af desse begge
sjöröfvare sina namn, och att de der
haft sina vikingasäten. Ättehögar till
ett oräkneligt antal äro ock bevis på,
att denna ortens vackra belägenhet och
fruktbarhet ganska tidigt hitlockat många
inbyggare. Så finnas 10 st. omkring
en jordvall på Hammars egor, 6 på
Hoflunda och 3 på Torpsängen, alla
på Hammarön. Vid Ilandaholm och
Brynjefloden m. fi. ställen äro ock
ättehögar. Norr om Runvall (i Kihls
socken) synes på en sandkulle omkring 100
ättehögar. Äfven stenkummel och
runstenar märkas på flera ställen.
Dyfvel-stenen, se den artikeln.
Kihl. Præbende pastorat . uti Kihls
kontrakt af Carlstads stift, utgöres af hela
Kihls härad, se ofvan. Kihls socken
gränsar i norr till Östra och Westra
Em-terviks socknar, som åtskiljas af sjön
Fryken, i öster till Nedra Ulleruds socken, i
söder till sjöarne Norra och Södra Hy en
samt Grafva socken; i vester till Frykeruds
och Nors socknar, och ligger 8 mil från
Filipstad. Socknens hufvudsträckning är
från norr till söder nära 21/2 mil i
längd och 1 mil i bredd. Egovic^den
finnes af i slutet af Bandet bifogade
tabell. Den långa, fiskrika sjön Fryken
genomskär socknen till mer än
trefjer-dedelar; den eger, vid denna sjös
stränder, sköna och härliga nejder, med
vackra utsigter. På båda sidor af sjön
Fryken är landet couperadt, med
romantisk alpnatur; bergen framstå der
höga men skogbeväxta. Södra delen af
socknen deremot framställer ett slätt
land, med odlade, fruktbara fält; men
som är mestadels kält och skoglöst.
Vestra delen af socknen genomskäres af
kihl.
den från urminnes tider för
timmerflott-ning så beryktade Gunnita eller
Frykelf-ven, hvilken eger höga stränder och med
lugn fåra framflyter ända till Näsforssen,
der den bildar första vattenfallet; derpå
det andra vid Frykforssen, hvilka bägge
äro i sitt slag sköna, så i anseende till
vattenfallens höjd, som deri mängd af
vatten, som den framstörtar ur den åtta
mils långa Frykens enda utlopp.
Härjemte finnes ock ett mindre vattendrag
under namn af Bonsta-ån, som har sin
källa i Fryksdalen. Af mossarne äro
Bon-desta mossarne de största; men, ty värr
vattendränkta, och till följd af bristande
aflopp, ej odlingsbara. Flera smärre
mossar finnas väl inom socknen, såsom
å hemmanen Björud, Eriksstad, Ransby,
Annita, Bråten, Gunnarsby och
Hasters-by m. fl. grund; men hvilka äfvenledes
af samma skäl äro otjenliga till odling,
så vida ej stora och öfverdrifna
kapitaler härtill användas, för att afleda
vattnet, hvaraf de äro fördränkta. Bergen
utgöras hufvudsakligen af gråsten; den
största bergsträckningen inom socknen
ligger invid östra sidan af sjön Fryken,
med namnet Sundgårdsbergen, och är
helt och hållet skogbeväxt samt lemnar
dess egare ej blott tillräckligt behof af
timmer och bränsle, utan äfven till
afsalu. Några malmanledningar hafva
ej yppats. Jordmånen är visserligen
omvexlande, men hufvudsakligen
följande: uti norra delen består den
mer-ändels af sandjord, uti den mellersta
af ler och mulljord och uti den södra
af mulljord, hvilken frambringar de
bästa skördarne. De i södra delen
befintliga, ’ännu ouppodlade och skoglösa
fält, bestå mestadels af lös,
flygsands-artad sandjord, hvilka, blott frambringa
ljung. Af däggande djur, hvilka
finnas uti socknens skogar, äro få arter
i anseende till skogarnes gleshet, nu
befintliga, utom räfvar och harar. Såväl
björnar som vargar äro nästan försvunna,
de sednare någon gång synliga under
vintertiden, då de- göra ett vanligt
ströftåg nedåt Wrenerns slättland, och
anställa någon gång der skada, medelst
sin rofgirigbet bland husdjuren. Föga
odlingsbar jord finnes nu mer. Uti
socknens norra del består den ouppodlade
af bergaktig mark, och i den södra af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
