Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
236 Kopparberget, Stora.
Kopparberget, Stora.
vindspelen drifvas med vatten, som från
tre mindre sjöar, kallade Wällorna,
genom det s. k. Nya Krondiket ledes till
en mängd spel och konsthjul, af hvilka
sednare ett eller annat har en diameter
af 21 alnar. På det sista spelhjulet
eller Korsschaktets spelhjul, 1200 alnar
från Krondiket, har fallet en lodrät höjd
af 144 fot. Det fördelas sedan i 7
särskilda fall, hvilka slutligen utfalla i sjön
Tisken, som sammanhänger med Hunn.
Att ett så vigtigt ställe som Falu
grufva, hvilken med skäl betraktades
som en rikets skattkammare, ofta skulle
mottaga besök af rikets regenter, i
synnerhet af de stora Wasakonungarne,
hvilka betraktade Sverige som ett sig
tillhörigt jordagods, hvilket det var
deras pligt att bruka på bästa sätt, för att
i förkofradt skick lemna det åt
arftagaren, är helt naturligt, och derföre träffas
här också talrika minnen af sådana
konungabesök, af hvilka somliga icke heller äro
utan intresse. Så uppehöll sig Gustaf
Wasa flera gånger vid Stora
Kopparberget, icke allenast som en undan
förföljelsen flyktande adelsman, utan äfven
såsom konung, i hvilken egenskap han
i Dalarne höll åtskilliga landsting, hvilka,
som vi veta, stundom blefvo blodiga nog.
Huru vida han varit nere i grufvan, är
icke bekant, och detta känner man icke
heller om hans söner Erik och Johan,
ehuru bägge dessa konungar vistats i
orten, då den sistnämde vanligast
uppehöll sig på Oster-Silfbergs gård i Stora
Tuna, men stundom äfven på
Bores-Hyttegård. Många besök vid
Kopparberget gjordes deremot af Carl IX, som
kallade Stora Kopparberget för sin
skattkammare och anbefallde, att namnen
på åtskilliga rum i grufvan skulle
förändras; stora rummet i grufvan skulle
t. ex. heta »Guds gåfvors rum», Stöten
skulle kallas »Guds Välsignelse»,
Bondestöten »Sveriges Lycka», Blankstöten »Guds
ädla Förmering», o. s. v., hvilka namn
dock aldrig blifvit verkligen antagna,
men bevisa, att han fäst sin
upmärk-samhet vid grufvan. »Store Carl»
utfärdade från Kopparberget flera bref
och vistades ofta så väl der som vid
Garpenberg, på Säters gård samt vid
Öster- och Wester Silfberget. Hülphers
berättar, att ännu på hans tid stod
»Carl IX:s Tingsstuga» qvar, »af ganska
antique byggnad», der han sjelf ofta
hållit sammankomst med Bergslagen oin
dess angelägenheter. Om Gustaf den
Store känner man med bestämdhet, att
han varit nere i grufvan, bland annat
tvänne dagar å rad, den 12 och 13
Febr. 1620. Några bland hans svit
varnade honom för att våga sitt lif på
så farliga vägar; men han svarade: »en
Konung bör syna sin skattkammare» och
besåg med uppmärksamhet allt. När
han slutligen kom till ett ställe i
grufvan, der klara malmen skimrade fram
från väggar, botten och tak, utbrast han
i de bekanta orden: »hvar månde det
finnas i verlden någon potentat, som
eger ett palats, sådant det vi stå uti!»
Talrika bref äro af honom utfärdade
från denna ort, hvilken han besökte icke
mindre än nio särskilda gånger, sednast
i Februari 1630. Äfven drottning
Kerstin gjorde 1646 ett besök i Falun;
men huru vida den karlavulna damen
var nere i sjelfva grufvan, berättas icke.
Imellertid har man från hennes
vistande här den anekdoten, att, då
landshöfding Berndes bad henne akta sig för
roströken, hon svarade: »Gud låte sådan
rök aldrig tryta!» Såsom prins var Carl
Gustaf också nere i grufvan 1636 och
beledsagades vid detta tillfället af
bergmästaren Grisback. Carl XI, den store
rikshushållaren, som man kallat honom,
besökte också flera gånger
Kopparberget, bland annat strax efter det stora
raset i grufvan 1687, då han äfven
ämnade gå ned, för att med egna ögon
taga den lidna skadan i betraktande;
men just som konungen skulle börja
nedstigningen, igenrasade en del af den
väg, der han skulle fram, och några
arbetare blefvo ihjälslagna. Sedan
nämnes icke något konungabesök förrän år
1721, då konung Fredrik var här i Juli
månad. Han kastade då från den s. k.
Kistvinden, der han stod, sin högra
handske ner i grufvan, för att se, huru
lång tid den skulle behöfva för att falla
ned till botten af Stöten. Äfven Ulrika
Eleonora den Yngre, Fredriks gemål,
har besökt Kopparberget, åtföljd af fyra
damer vid sitt hof, och var förmodligen
med dem nere i grufvan. Äfven Adolf
Fredrik och Lovisa Ulrika gjorde år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
