Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kärna.
Kärna.
319
Frösle och Tift. Östra delen företer
några smärre bergkullar, hvaremot den
vestra e^er en slätare vta; men i af-
O v *
seende på fruktbarheten råder ingen
väsendtlig skilnad med undantag för
Malmen, som företer ett tunnt jordlager
på den mest sterila sandbotten. Oaktadt
dessa förhållanden är socknens skaplynne
förhöjdt genom en yppig omvexlande
löfskog, som, tillika med barrskogen, är
någorlunda jemnt fördelad på hvarje
hemman. Socknens enda vatten, den s. k.
Kapellsån, upprinner i Walkebo härads
södra del och förenar sig med den större
från Småland ankommande Svartån, som >
kastar sig i sjön Roxen. Jordmånen i
socknen består öfvervägande af lermylla,
sandjord, svartmylla och på mer
lågländta ställen af dungjord. De hemman,
som angränsa Malmen och Kronoparken,
äro i afseende på jordmån och
bördighet mera vanlottade än de öfriga.
Skogs-och betesmarken är uu mer, efter
verkstälda laga skiften, så upptagen af
nyodlingar, att högst ringa
odlingslägenheter återstå. Den enda befintliga
bergart utgöres af vanlig granit, med
inblandning af gneis. Andra mineralier
ha ej kunnat upptäckas. Kärna brunn
är en på Wärö egor belägen helsokälla,
som var föga begagnad före år 1842,
då ett bolag bildades för att uppbygga
brunns- och badhus m. m., hvilket
företag kröntes med den framgång, att
brunnen nu årligen besökes af ett större
antal brunsgäster för olika sjukdomar. Af
de rön som ännu kunnat göras har
vattnet visat sig särdeles välgörande för
sinnesrubbade. I följd af den olika
jordmånen och det omvexlande mer eller
mindre öppna läget har orten inom
ringa rymd en talrik flora, som endast
af phanerogamer skall räkna 600
spe-cies, bland hvilka förtjenar nämnas:
Salix hastata, som, så vidt bekant är,
annars icke förekommer inom
provinsen. Bland svampväxter förekomma
äfven ätliga och smakliga, men af fördom
och okunnighet eftersökas och användas
de icke, ehuru tillgången ofta är ganska
riklig, och en god, samt tjenlig föda
skulle kunna erhållas af dem. Åkerbruket
är icke allenast socknens hufvudnäring,
utan äfven den enda egentliga närings
gren, eftersom boskapskötseln endast drif-
ves i mindre skala vid herregårdarne
o ^
Lagerlunda och Toleforss. Åkerjordens
brukningssätt är det s. k. tvesädet, eller
säde och trade, utom vid Toleforss och
Tifts boställe, der cirkulation är
anordnad i 7 gärden. Råg begagnas mest,
dernäst blandsäd, korn, hvete, hafre och
ärter. De vidsträckta odlingarne anses
hafva förorsakat ett missförhållande
mellan åker och äng. Hårdvall är mest
rådande. Medeläringen på tunnlandet
utgör pr medium 2 lass. Betesmarken
är äfven af ringa omfång, men af god
beskaffenhet samt vårdas med omsorg.
Utom de inhägnade beteshagarne kan
nästan ali socknens utmark anses för
betesmark och häruti gör icke ens
exercisfältet Malmen undantag, emedan, som
förr blifvit nämndt, ett betesbolag
bildats, som erlägger i betesarrende, för
samma mark, för 1,112 st. får à 6 sk.
st. årligen. Ladugårdsskötseln är
ingalunda i det skick, som åkerbruket och
Linköpings närhet borde medföra. 1
och för hästracens förbättring har på
sednare tider ett sällskap bildat sig.
Skogen är högst otillräcklig. Lagerlunda
säteri samt socknens mellersta del ega
väl skog till husbehof, så vida man
dermed menar gärdsel och vedbrand,
emedan timmer och alla vigtiga skogseffekter
måste köpas från andra orter, vanligen
från Gammelkihl och Nykihl.
Trakthuggning verkställes å
kronoallmännin-gen Westra Malmskogen, hvarest 160
tunnl. blifvit indelade på 120 år. —
Att Kärna varit bebodd i de äldsta
tiderna bevisas dels af gårdsnamn som
tyckas härleda sig från ett aflägset
tidehvarf, dels af runstenar och
minnesmärken, ehuru deraf väl ej finnes någon
större mängd. Är 1749 var
folkmängden 541, år 1800: 765, år 1860: 1,066
personer (enligt 1850 års
qvinnqvenni-um funnos 5 af riderskapet och adeln,
4 af presteståndet, 15 ståndspersoner,
739 af bondeståndet, 183 alla andra,
tills. 946 personer). Klimatet är
helsosamt. Sedan 1710—1712, då en
härjande farsot bortryckte V4:del af
socknens befolkning, samt 1779, då de flesta
af soknens barn blefvo ett rof för
kopporna, har ingen pestsjukdom varit gängse
inom församlingen. Folket utmärker sig
i allmänhet genom ett fridsamt lynne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
