Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kättsta.
Köhla.
327
rad af Uppsala län, beläget vid
Wendels-sjön, tillhörde omkring 1640 slägten
Duvall, hör nu till aflidne ex. grefve
Carl de Geers egendomar under Löfsta
inspektion. Taxeringsvärdet 1860 var
36,000 rdr rmt.
Kättsta. Ett mantal berustadt
säteri uti Harakers socken af Westerås
län, beläget nära kyrkan, 2 mil från
Westerås, innehades från 1647 genom
donation, från 1671 genom byte, af
Lars Örnstjerna, indrogs 1683; men kom
åter i enskildas händer, egdes omkring
1750 af direktör Ab. Hedman, som här
anlade linnefabrik ined färgeri, hvilka
dock snart nedlades; sedan år 1825
egdes gården jemte Böda V4 mant. fr.
säteri af lagman Gyllenbåts arfvingar
sedermera af en Forsström (efter
Tham), år 1860 tax. till 18,075 rdr rmt
och jemte 1 mantal Hummelsta, samt
223/24 mantal och 2:ne qvarnar och såg,
af Joh. E. Forsström. Taxeringsvärdet
för det hela var 87,012l/2 rdr rmt.
KÖhla (i 1825 års jordebok), Kjolen,
Köla. Konsistorielt pastorat af 2:dra
klassen, hörande till Jösse kontrakt af
Carlstads stift, utgöres af fyra socknar:
Köla, moderförsamling, Eda,
Skilling-mark och Jernskog, annexer, samt
innefattar 753/<>o tantal. Folkmängden
uppgick 1860 "till 12,037 personer. — Köla
socken uti Jösse härad af Carlstads län,
10% mil nordvest från Carlstad, 11
mil från Åmål — vid 220 fots höjd
öfver hafvet — omfattar en areal af
48,716 tunnl., hvaraf 4,860 äro insjöar.
Jordmånen består af godartad lermylla;
skog finnes till husbehof. Socknen, som
består af 13V24 mant- skatte, 1 mant.
krono, 83/8 mant. frälse, taxerade, jemte
\ 1 bergverk, 4 manufakturinrättningar,
15 qvarnar och sågar, 1 lägenhet,
frälseräntan af 523/.,4 mant., till 487,041 rdr
rmt, beboddes" 1805 af 1,874 och 1860
af 3,381 personer. Socknen är mycket
gammal, och Fernow förmodar den
äldsta kyrkan blifvit byggd strax efter Olof
Skötkonungs död; alltifrån de allra
äldsta tider har socknen varit
moderförsamling, men pastoratet ej så betydande
som nu, om det är sant hvad en
gammal berättelse innehåller, att, under
föreningen med Norge, Skillingmark och
Jernskog till någon del legat under Ej-
deskogs och Wingars socknar i Norge.
Men icke dessmindre påstås, att
kyrko-herdarne här stundom varit kaniker,
hvilka i Skara biskops ställe haft
uppsigt öfver presterskapet i Wärmland,
emedan en stenkulle, som annars liknar
ett grafkummel, på Jernskogsboda egor
v2 mil söder från Köla, ännu eger namn
af Kanikekullen, och skall varit deras
bostad. På Fernows tid, på 1770-talet,
var den gamle klockstapeln ännu qvar,
med en för honom oläslig inskription,
se hans beskrifning öfver Wärmland, sid.
295; den antages af honom varit den
äldsta i landet. Bland kyrkoherdar må
v
nämnas, mag. Ericus Erlandi Noréen,
död 1760; han hade 13 barn,
hvaribland sonen Johan, blef stamfader för
adliga ätten Nordenfalk. —
Barnundervisningen bestrides i ambulatorisk skola
af 2 exeminerade lärare för (år 1859)
423 barn, medan 111 undervisades i
hemmet. Ifrån kriget med Norge lefver
än på orten en händelse i traditionen:
Sent en Lördagsafton omkring 1710
ankommo norrmännen till gården Gryttve,
invid kyrkan, för att gripa den
derva-rande svenske kapitenen med sitt
manskap. Men af en händelse var denne
bortrest. Norrmännen stannade dock en
stund på stället, begärde fram
förfriskning, likväl mot betalning. Emellertid
blefvo gårdsegarne bekymrade öfver detta
oförmodade besök och fruktade, att,
ehuru vänskapsfullt de ock bemöttes af
norrmännen, dock möjligtvis någon större
öfverrumplingsplan härmed kunde stå i
sammanhang, hvarföre de önskade deras
aflägsnande. I prestgården, som låg
strax derinvid, intogs man likaledes af
fruktan. Prosten Faxell var icke
hemma, och detta ökade ännu mer
förlägenheten. I denna brydsamma ställning
upptänkte prostinnan, Maria Caméen,
ett ganska ändamålsenligt medel att
aflägsna de obehagliga gästerna. Hon
erinrade sig, att norrmännen ofta under
förra krigen flytt för skrämskott. Af
denna anledning beväpnade lion sina
drängar och pigor med gamla bössor,
placerade dem på tjenliga ställen, samt
lät dem efter aflossade skott upphäfva
anskri. Tillika lät hon på samma gång
ringa med klockorna i kyrktornet.
Denna fintlighet var väl beräknad, ty norr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
