Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Landskrona.
Landskrona.
erhållit förstärkningar, ryckte nu ut ur
staden under Christian Y:s eget
anförande, för att öppna en ordentlig strid
emot Svenskarne. Ehuru ej förberedd
att möta en sådan öfvermakt, uppställde
Carl sig dock i slagtordning utanför
sina förskansningar och afvaktade
modigt fiendens anfall. Men danska
konungen lät, i stället för att anfalla, om
aftonen uppslå sina tält, då Carl, som
insåg hela faran af sitt läge, skyndade
att under natten draga fördel af
motståndarens obeslutsamhet. Eldar
upptändes för att bemantla det öfvergifna
lägret och vägen togs åt Christianstad.
Carl var dock ej den, som så lätt
uppgaf ett en gång fattadt beslut. Så snart
han vid Herrevads kloster hunnit draga
till sig någon förstärkning, uppbröt han
derifrån den 12 Juli för. att afskära
fiendtliga arméen från Landskrona. På
Rönneberga högar stodo icke mera
danskarne, men man visste genom spejare,
att de ovilkorligen skulle finnas i
närheten. Ascheberg red då sjelf, den 14
Juli, ut på rekognosering och sedan lian
länge förgäfves letat efter danskarne,
upptäckte han dem slutligen i
Billeber-ga dal, der de förskansat sig bakom en
jordvall, på hvilken de för sitt grofva
artilleri anbringat 36 skottgluggar. I
följe af denna upptäckt förändrade
konungen genast sin anfallsplan och
beslöt att draga sig åt höger samt
derifrån kasta sig öfver fiendens venstra
flank. Denna manöver tvingade
danskarne till en frontförändring och betog
dem fördelen af deras artilleri.
Konungen lät oförtöfvadt blåsa till anfall och
tog sjelf, jemte Ascheberg, befälet öfver
högra flygeln. Öfver en kärrig dal och
uppför en brant höjd stormade svenskarne
under fältropet: hjelp Jesus! och inom
kort tvangs danskarnes venstra flygel att
gifva vika. Ingenting kunde motstå
svenskarne, 7 bataljoner nyligen värfvadt
danskt manskap kastade gevären ifrån
sig och flydde; allt artilleri på denna
flygel blef ock svenskarnes byte. Men
denna lycka bistod dem ej på deras
venstra. Här mötte de ett förtvifladt
motstånd och måste kämpa mot en
tvåtill tredubbelt så stark fiende.
Svenskarne, i synnerhet Wermländska och
Westerbottniska brigaderne, ledo här
stora förluster. Sedan den tappre
fältmarskalken Helmfelt, hvilken under
Tyska 30-åriga kriget räddat Riga och
Liffland åt Sverige, stupat och general
Schönleben blifvit tagen till fånga, drefs
venstra flygeln under Sperling tillbaka
ända till Torup. Men på dervarande
kyrkogård stodo lyckligtvis 4,000
svenska bönder uppställde, vid hvilkas åsyn
danskarne hejdades. Generalerne Schultz
och Gyllenstjerna anlände med
förstärkning till Sperling och nu måste
danskarne äfven på denna sida söka sin
räddning i flykten, sedan deras tredje
anfall med förlust blifvit tillbakaslaget.
Carl XI, hvilken, å sin sida, nu hade
fria tyglar, sedan den honom
motstående venstra flygeln var fullkomligt
besegrad, ville anfalla dem af danskarnes
högra flygel, som ännu höllo stånd,
men dessa drogo sig skyndsamt tillbaka.
I denna batalj, som kallas slaget vid
Landskrona, emedan striden såsom vi
förut nämnt, försiggick på ett afstånd
af knappt 1/2 mil från denna stad, lära
danskarne utgjort 13,000 man och
svenskarne blott 9,000. leke desto mindre
förlorade de förra 2,000 man fotfolk,
400 ryttare och 32 kanoner, då de
sednares hela förlust icke skall hafva
öfverstigit 700 man. Bland de stupade,
å danskarnes sida, var general Walter.
Danskarne togo först vägen åt
Christianstad samt derifrån till Helsingborg,
hvarest de inskeppades till Seland.
Genom freden i Lund, den 26 September
1679, beramades att Landskrona skulle
till svenska kronan återlemnas den 20
October samma år, hvilket äfven skedde,
sedan konungen af Danmark, enligt
hvad som blifvit i nämnde traktat
bestämdt, låtit bortföra 10 fältstycken så
väl från denna, som Helsingborgs
fästning. Efter nederlaget vid Pultava trodde
Danmark tidpunkten åter vara inne att
göra ett förnyadt försök mot Skåne, och
Fredrik IV landsteg der med 2,000
man, snart åtföljd af 15,000 man. Som
Landskronaboerna befarade en
belägring, raserades icke mindre än 50
gårdar, såsom varande för nära fästningen
och således tjenliga till stödjepunkt för
fienden. Segren vid Helsingborg den
28 Februari 1709, slutade emellertid,
såsom bekant är, detta krig, och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
