- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Fjerde Bandet. I. J. K. L /
494

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


7 27593/65280 krono, alla tax. till 634.220 rdr,
qvarnar och sågar ......... 15.100 rdr
verk och inrättningar ..... 346.000 rdr
Ljusnarsbergs kopparverk .. 116.950 rdr
lägenheter................... 8.530 rdr
                                Summa 1.120.800 rdr.

Kronoutlagorna uppgifvas för år 1858
till 9.698 rdr och kommunalafgifterna till
5.313 rdr. Deraf utgjorde tiondetackjerns-
beloppet 228 skeppund, hammarskattjernet
20 skeppund 13 lispund.

Malmbrytningen inom socknen
uppgifves 1842 till 21.515 skeppund, 1857 till
48.740 skeppund, 1861 till 279.640 Centner 10 lispund;
sistnämnde året bröts ur 33 grufvor,
belägna på Lombergs-, Smalkärns-,
Silkesbergs-, Runnbergs-, Svartviks-, Salbobergs-,
Bärbacks-, Hörkshytte- och Sundshyttefälten.
Tackjernsblåsningen uppgifves 1817
till 13.210 skeppund, 1858 till 24.975 skeppund.
Öfriga verkens tillverkningsbelopp ses
under gårdar och verk. Ljusnarsbergs
bergslag med sina stora tillverkningar lider
mycket af en försvårad kommunikation.
Sedan det blifvit omöjligt, att nästan till
hvad pris som helst finna dragare till
utfrakten af bergslagets effekter, har af
nödtvång en väg till närmaste
jernvägsstation Frövi åstadkommits; denna
utfartsväg är följande: från kyrkan till
Blåmansbäcken 3/4 mil landsväg, derifrån
öfver Norr- och Sörsjöarne 1 mil båtled,
till Gösarhyttan 1/4 mil ny körväg, öfver
Storån till Jönshyttan 3/8 mil båtled,
förbi Jönshyttefallet 1/16 mil ny körväg,
i Storån och öfver Rossvalen till Linde
stad 1/2 mil båtled, till Wedevågs bruk
3/4 mil landväg, till Wedevågssjön 1/16
mil ny körväg, derifrån öfver Wedevågs-
sjöarne 1/22 mil båtled, till Frövi
jernvägsstation 3/8 mil ny körväg, och från
Frövi vidare på jernväg till Arboga.
Häraf synes klart vigten af en jernväg
eller åtminstone en hästbana från Frövi
till Linde och vidare hit. Socknen eger
trenne gästgifvaregårdar, en i söder,
benämnd Bresjön, en vid kyrkan, 1 1/8 mil
från den förstnämnde, efter sitt fordna
läge ännu kallad Laxbro, samt den tredje
1 3/8 mil i norr derifrån nära Dalarnes
gräns, kallad Högfors.

Gårdar och verk: häraf ligger en stor del i
närheten af kyrkan, och märkes främst
Ljusnarsbergs kopparverk, som eges af ett bolag
sedan 1836; malmbrytningen i grufvorna
uppgifves 1861 till 50.533 Centner men endast 42.996
Centner hade blifvit nedsmälta; deraf hafva erhållits
15.513 skeppund, skärsten, af hvilka jemte ytterligare
890 Centner erhållits 2.612 Centner råkoppar, som
lemnat 2.272 eller 710 skeppund st. v. garkoppar.
Taxeringsvärdet 1861 var 272.840 rdr, alltså
betydligt ökadt sedan 1858 (hela socknens
taxeringsvärde 1861 var 1.440,580 rdr).
Byggnaderna äro flera och bestå i vattenkonst,
spelbyggnad för malmens uppfordring och bana för
dess nedsändande till hyttan (hyttan nedbrann i
April 1863), de båda senare med jerntrådslinor.
Första kopparmalmen upptäcktes år 1624 af
Mårten Finne från Löa, hit uppkommen för
skjutande och fiskande. År 1628 arbetades en
skärpning på Louis de Geers förslag; han arrenderade
all kronans rätt i Linde och Ramsbergs
bergslagar. Hytta byggdes, der nu bergslagens
garhytta står. Finnarne efterföljde, upptogo äfven
en rymning och anlade Finnhyttan. Deras första
antal var 6, men förstärktes med ytterligare 10,
som ankommo från Falun och antogo till
föreståndare den sedermera till bergmästare
utnämnde Harald Olsson, som här på Faluvis inrättade
pargång. Flera egendomar vid kyrkan ega
samma namn som dessa nybyggare fört med sig
från Falun. Ar 1646 synes tillverkningen varit
högst, eller 803 skeppund. Några år härefter
föreslogs en stads anläggande; men frågan föll i
anseende till malmens aftagande, och sedermera
minskades koppartillverkningen betydligt. Ar
1822 uppgifves tillverkningen till 24 skeppund, 1824
till endast 3 1/2 skeppund. Vid 1827 års
bergskommission vägrade bergslagen uppehålla
grufbrytningen; men sedan ett bolag, såsom ofvan är
nämndt, öfvertagit grufvornas bearbetande, har
en ny period inträdt och verket åter
uppkommit. — Kafveltorps eller Elzviks malmfält,
beläget 1/16 mil söder om kyrkan och
Ljusnarsbergs kopparmalmfält, 2 à 300 famnar ofvanför
vattenfallet, som drifver kopparverket och
Krokfors gjuteri (se den art.), har visserligen någon
tid varit inmutadt, men först 1858 begynt att
med allvar drifvas. Grufvorna äro ej mindre än
12, af hvilka dock blott 8 bearbetas;
kopparmalmen håller 12 till och med 20 proc. koppar,
blyglansen håller 20 à 30 proc. bly och 2 lod
silfver på centnern. Malmbrytningen 1859
utgjorde 6.465 skeppund kopparmalm och 2.799 skeppund
blyglans; taxeringsvärdet för kopparverket jemte
1/8 mant. Kafveltorp var 1861: 237.780 rdr,
egare ett bolag. Uppfinnaren, brukspatron Erik
Elzvik, död härstädes d. 6 Juni 1862, var en
man, som gjort sig förtjent af sina medborgares
erkänsla medan han lefde och deras saknad
sedan han bortgått. Han var outtröttlig i sina
forskningar efter bergens dolda skatter, som han
sökte med ledning af vetenskapsmannens
beräkningar och den skarpsinnige iakttagarens rön
och erfarenhet. Ofta hade han att kämpa med
stora motgångar och svårigheter. Det var
isynnerhet förhållandet vid blottandet af
koppargrufvan vid Kafveltorp. Tillgångarne voro uttömda
och krediten förlorad i anseende till de betydliga
uppoffringar man sett Elzvik göra på ett
företag, som de flesta betraktade som en galenskap.
Elzvik sjelf och hans familj voro i fara att lida
brist på det nödvändiga, då, i sista stunden, en
kapitalist i hufvudstaden (fabrikören Hylin) på
företaget vågade en summa, tillräcklig att bringa
malmgången i dagen och dermed gifva upphof

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:59:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/4/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free