Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
522
lillie».
Luleå.
alldeles lugn. Han delar sig
midtför Säfvastby och Undbyn omkring
tvenne stora öar, vidgar sig derefter
till 1,000 k 2,000 alnars bredd och
antager midtför Luleå gamla stad
utseende af en sjö, kallad
Sunderbyfjärden, af mer än V4 mils bredd,
sammandrager sig vid Gäddviks
gästgifvaregård till *en bredd af blott 950 alnar,
vidgar sig åter till Lulefjärden af mer
än l/4 bredd och utfaller omsider
i Bottniska Viken genom tvänne utlopp,
det mot söder genom Tjufholmssundet,
som år 1856 blifvit uppmuddradt för
att bereda ett genare och beqvämare
inlopp till staden Luleås hamn, det
andra mot öster genom Svartösundet.
— Lilla Lide-elf uppkommer ur den
12 mil länga kedja af sjöar, som från
Qvickjoeks kyrka, ifrån nordvest till
sydost, sträcker sig till Jockmock. Den
öfversta af dessa sjöar är Saggatträsk; de
öfriga äro: Tjomotisjaur, Skalkajaur,
Par-kijaur, Randijaur, Purkijaur och
Wajki-jaur, skilda af strida forssar. Källorna
till dessa vattendrag äro fjällfloderna
Tarre och Kamo, som mötas vid
Qvick-jocks kyrka. Den förra uppkommer vid
foten af Kirkevaare, der silfver och
blymalm förr brutits, den senare kommer
från trakten mellan Ruotivaare och
Karveks jernmalmsberg. I Tjomotisjaur
infaller en betydlig biflod, Smojla,
märkvärdig för sitt grumliga vatten, och den
herrliga fjällnatur, hvaraf den omgifves
i sitt öfre lopp. I Purkijaur infaller
den för sitt perlfiske bekanta Perlelfven.
Vid Porsi-edet, uågot öfver 4 mil
nedom Jockmock, störtar Lilla Lule-elf med
ett stridt fall ned i stora elfven. —
Motion är vid innevarande riksdag (1863)
väckt om ett statsanslag af 1 million
rdr rmt för byggande af en kanal med
sluttande plan förbi Hedens och Ede
forssar, så att elfven 12:74 mil från
hafvet blefve oafbrutet segelbar ända till
Storbacken eller Norrviken i Jockmock.
Lulså. Stapelstad och sedan 1856
länsresidens i Norrbottens län, 100 mil
n. n. o. från Stockholm, belägen under
65" 34’ nordlig bredd på en halfö, förr
kallad Sandön, vid Luleåelfvens utlopp
i Gråsjöfjärden af Bottniska viken, är
numera näst Haparanda den nordligast
belägna stad i Sverige. Första stället,
der staden anlades, var vid Luleå
sockenkyrka, hvarest en mängd Birkekarlar
slagit ned sina bopålar och drefvo en
betydlig köpenskap; det behåller ännu
minnet af Gamla Luleå stad, som här
anlades i Gustaf II Adolfs tid, och hvars
privilegier utfärdades 1621. Efter 20
års förlopp ansågs redan detta ställe
obeqvämt, särdeles för dess aflägsenhet
från sjösidan, hvarföre invånarne anhöllo
om stadens flyttning, hvilket också
bifölls. Den nya staden anlades då 1649
på sitt nuvarande ställe, en mil s. o. från
gamla staden. Men redan 4 år derefter
afbrann halfva staden, och åter 4 år
derefter, eller 1657 om sommaren,
uppkom den andra eldsvådan, som medtog
så godt som hela staden jemte
rådstugan. Många flyttade då härifrån åter
till gamla staden, men återvände 1663,
då en mängd nybyggnader började
företagas, så att staden slutligen omkring
1690 kunde anses förtjena namn deraf.
Dock fingo invånarne icke länge njuta
frukterna af sin flit. Ar 1716
plundrades staden af Ryssarne, hvilka
medförde 40 lass af det byte de vid detta
tillfälle gjort. Sedan staden i 40 års
tid fått någorlunda återhemta sig från
denna förödelse, lades två tredjedelar af
densamma i aska, hvilket skedde den
24 Maj 1762. Denna svåra olycka
skall hafva uppkommit genom några
Lappars vårdslöshet, hvilka i en lada
oförsigtigt umgåtts med elden. Sedan
denna tid, således på ett århundrade,
har staden blifvit förskonad från dylika
hemsökelser. Af märkligare
naturtilldragelser inå nämnas, att i December
1861 hafva under en natt så märkbara
jordskakningar låtit känna sig i östra
delen af Luleå, att möblerna lyftats
undan. Det är icke första gången, som
dylika företeelser visat sig, och alltid
samtidigt med de jordbäfningar eller
vulkaniska utbrott, som i sydligare
luftstreck varit af våldsammare art. Denna
jordskakning öfverensstämmer också i
tiden med Vesuvii då ödeläggande
eruption.
Är 1767 fick den nya staden
stapelstadsfrihet, tillika med Westerbottens
öfriga städer, ehuru först med lastageplats
vid Ratan. Luleå stad räknade 1810:
837 och 1862: 1,581 invånare. — Utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
