Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
526 Luleå; Öfver-.
Luleå, Öfver-.
ningsdelar. — 19 fisken finnas, som tillhöra
kronan.
Luleå, Öfver-, Socken och regalt
pastorat af 3:dje klassen, hörande till
Westerbottens tredje kontrakt af
Hernösands stift, är belägen i Luleå fögderi
och Norrbottens län, 5 mil n. v. från
Luleå stad, mellan 65° 44’ och 66° 20’
latitud samt mellan 38° och 39° 45’
vestlig longitud; gränsar i söder och
sydost till kustsocknarna Neder-Luleå och
Piteå, i norr och n. v. till
Lappmarksförsamlingen Jockmock samt i n. o. till
sistnämnda församling och Råneå
socken. Dess hufvudsträckning är efter
Luleå elf, eller i n. v. och s. o., 8 mil;
största bredden är vid
Lappmarksgränsen, uppgående till 43/4 mil. Socknen
upptager en areal af 612,7055/32 tunnl.,
eller 20,G5 qvadratmil, hvaraf omkring
572,960 tunnl. 24 kappl. utgöra fast
land (46,466 berg) och 39,744 tunnl.
13 kappl. vatten, 94,6671/2 tunnl.
mossar. Den på sydvestra sidan om Luleå
elf belägna delen är i allmänhet mer
bergig, synnerligast närmast
Lappmarken, der otaliga större och mindre berg
bilda en ganska vild elftrakt. I
allmänhet är nämnda trakt mindre
bördig, mindre rik på naturliga ängar, på
odlingstillfällen och duglig skogsmark
än landsträckan n. o. om elfven.
Öfversta delen häraf, eller den, som stöter till
Jockmock-gränsen, utgör en högslätt af
omkring IV2 qvadratmil areal, men
som till stor del består af mossar, kärr
samt större och mindre sjöar. Den mot
kustlandet stötande delen af socknen
eger väl ej några betydliga
höjdsträckningar, men kan dock ingalunda anses
som någon slättbygd. Prån Luleå elf
stiger landet betydligt i höjd, å ena
sidan ända till Råneå sockengräns, men
å den andra ej fullt till gränsen mot Piteå
socken, hvarföre ock flera här befintliga
vattendrag tillhöra Piteå elfs flodsystem.
— De betydligaste bergen härstädes äro:
Björnberget, Saikasvare (Säckberget), Pesokvare
(Wid-jeberget *), Spikberget, Gasiberget, Risberget,
Ha-radskölen, Amilavari, Hollsberget, Bränspiken,
Lappberget och Middagsberget. Bland betydliga
sjöar ma nämnas: Mockträsket, Ahlträsket,
Wänd-t c asket, Långsjön, Degerträsket, Karpträsket,
Junkkölträsket, Wàlijauri (Nedre- eller Yttresjön),
Köhlträsket, Bredträsket, Laketräsket, Forsträsket,
Björnbergsträsket, Sandträsket, Djupsjön, Svanis-
*) Småbjörk kallas i provinsen Wide eller Widje.
träsket, Hollsvattnet, Krokträsket och
Buddby-träsket. Såväl berg och sjöar som mossar och
myrar hafva alla sin hufvudriktning åt samma
håll som Lule-elf. På Sulitelma uppspringa
1 källorna till 2:ne vattenrika bergfloder, Stora och
I Lilla Luleå elf, hvilka 3 mil ofvanföre denna
sockens gräns, vid de särdeles vackra Porsifallcn,
sammanflyta och förenade fått namn af Lule-elf,
som på socknens största längd genomskär
densamma, och är den mest farbara utaf alla
Norrbottens vattendrag. Äfven här läggga dock
forssar betydliga hinder i vägen för eu beqväm
båt- och skutfart. (Se vidare art. Lule-elf.)
Elfvens stränder äro inom nedre *) delen af
socknen ganska vackra och tämligen bördiga,
synnerligast den venstra. Ofvanför Bredåkers
by blifva de mer branta, isynnerhet den högra
stranden, som nu blifver föga tjenlig till odling,
såsom hufvudsakligen bestående af sand och grus,
ofta med eu höjd af 200 à 300 fot stupande
ned mot elfven. Betydligare tillflöden, hvilka
inom socknen utgjuta sitt vatten i denna elf,
äro: Qvarnån från Wallijauri, Bodbräskån och
Görjeån, hvilka båda vattendrag hafva sina
källor inom Jockmocks lappmark, samt från
nordöstra sidan Lokaträskelfven, som äfven kommer
från nämnda lappmarks socken, och i sitt nedre
lopp fått namn af Svartå-elfven. L:a Svartlå-àn
och Ljusan, som gå genom Buddby och
Bodträsket. Bland öfriga vattendrag torde förtjena
att nämnas: Söràn, som under namn af
Wänd-träskån **) löper in i Wändträsket, och Alan i
Alträsket, från hvilka sjöar dessa åar fortsätta
sitt lopp genom Neder-Luleå socken;
Gädd-träskàn, Mjörvattenån eller Junkkölän och
Tvärån, hvilka höra till Pite-elfs flodsystem, och
Skogsån, hvars källor ligga inom Råneå socken.
I sitt lopp genomflyter den Hundsjön och
Skata-markträsket samt utfaller efter förening med
den ej obetydliga Svartbäcken uti Pehrsö-fjärden,
som äfven mottager den s. k. Gunträskån eller
Qvarnån, hvilken utgör gränskilnad mot
Neder-Luleå. Sålunda uppfyldt af berg, sjöar och
vattendrag är landet till sin natur ganska
omvexlande Öfver allt skådas täcka och behagliga
naturscener, men framför allt i socknens
sydligaste del och i grannskapet af Lule-elf. Att
blott uppgifva namnen på alla, som förtjena att
anses vackra, blefve alltför vidlyftigt; dock må
exempelvis nämnas: Svartbyn, Boden, Harads,
m. fl. Särdeles praktfull är utsigten af
Edeforsen, med der nedanföre belägna holmar.
Att luftstrecket på denna polhöjd
måste vara hårdt och kallt, kan man
lätt föreställa sig; men då socknen eger
så ansenlig längd, och den nordligaste
delen deraf en så betydlig höjd öfver
hafvet, måste klimatet ock vara mycket
olika. Således bortfryser kornet sällan
uti till Neder-Luleå gränsande byar,
*) Sockneboerna säga: yttre. Öfre delen, eller dou,
som ligger närmare Jockmocksgränsen, kallas
hos dein inre delen. I stället för att resa uppföre
och utföre elfven, säga de: resa inåt och utåt.
**) Wändträsket har sin benämning deraf, att Söràn
från denna sjö tager en motsatt rigtning, eller
vänder om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
