Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50
Mariestad.
Mariestad.
alen är 551/2 tunnl., förutom 12 tunnl.
nyligen inköpta samt 43 tunnl. på
arrende. Egendomen, som är väl bebyggd, ,
värderas till 65,000 rdr rmt.
Mariestad. Uppstad och residens i
Skaraborgs län, 303/4 mil v. s. v. från
Stockholm och 18 mil från Göteborg,
vid Tidans utlopp i Wenern, är en bland
Sveriges yngre städer och anlades af
hertig Carl år 1583 samt uppnämndes efter
hans sista gemål, Maria af Pfalz, »för th v
Maria var then ädla furstinnans namn»,
som Carl sjelf säger i sin rimkrönika.
Staden kan likväl egentligen anses hafva
funnits till redan året förut, emedan
hertigen då lät under d. 4 Jan. kungöra,
hvilka förmåner han ämnade förunna sin
nya stad, som till att börja med
kallades Nyestad, men som först följande året
erhöll det namn, som staden ännu bär,
och hvilket bevisas af de stadens grän- ;
ser utvisande stenhällar, som ännu finnas
qvar och bära inskriften: »Anno 1583
af den Högborne Furste och Herre
Hertig Carl er Mariestad funderit och
pri-vilegirit, och hiit till thenne Sten går
Stadsens egor.» Två hertigen tillhörande
hemman, kallade Hallan, som förut voro
belägna på stället, skänktes af honom
till staden, och dertill lade han 1589
Sunneruds by, tre hemman, af hvilka
han ärft två och erhållit det tredje
genom byte. Hertigen visade dessutom i
många andra stycken sin frikostighet
mot Mariestad, skänkte staden en under
Marieholm lydande mjölqvarn, lät på egen
bekostnad lägga rå och rör mellan
stadens och de kringliggande byarnas egor
ra. m. samt omhuldade på allt sätt
staden, som ända till 1646 var säte för
superintendenten i det stift, hvilket Carl
som hertig bildade af Wärmland samt
Wadsbo och Walla härader i
Westergötland, men hvilket superintendents- eller
framdeles biskops-säte sedan flyttades till
Carlstad, hvarefter de bägge
Westgöta-häraderna 1658 förenades med Skara stift.
Mariestads historia innehåller
ingenting af synnerlig märkvärdighet, om icke
det, att staden den 18 Aug. 1693 så
godt som hel och hållen afbrann genom
vådeld. Carl XI understödde då den
ödelagda staden med en ansenlig
pen-ninggåfva och skänte åt densamma
derjemte den åt östra sidan af ån belägna i
trädgård, som då tillhörde kungsgården
Marieholm, hvarefter staden anlades
efter en vida mer regulier plan än förut
och indelades i 117 tomter.
Det nu varande Mariestad, som vid
den vik af Wenern, invid hvilken
densamma är belägen, och hvilken framför
densamma bildar en större redd, på
norra sidan skyddad af ån Thorsö, har
en 1855 med understöd af allmänna
medel fullbordad hamnbyggnad, hvilken lär
hafva kostat omkring 90,000 rdr rmt,
är nu en regulier och vacker stad,
bestående af fem på längden gående gator,
hvilka genomskäras af åtskilliga
tvärgator. Invid staden ligger på en af Tid ans
utlopp i Wenern bildad holme, den fordne
kungsgården Marieholm, sedan 1660
boställe för landshöfdingen och nu säte för
landshöfdinge-embetet. Den vigtigaste
byggnaden inom sjelfva staden är
kyrkan, hennes byggande börjades 1593,
samma år, som det märkeliga
Uppsala-Möte hölls. Det gick med uppförandet
af denna kyrka så långsamt, att hon
invigdes som fullfärdig först 1625, då hon
fick namnet Maria kyrka. Hon är 90
alnar lång och 24 alnar bred,
hvarförutan hvalfven icke uppbäras af några
pelare, med anledning hvaraf sägnen
berättar, att hertig Carl häftigt utfarit mot
den tyska byggmästaren, påstående, att
de icke understödda hvalfven i tidernas
längd nödvändigt skulle rasa.
Byggmästaren skall en stund hafva afhört de
furstliga anmärkningarna, men slutligen
besvarat dem helt torrt med orden: »den
saken måtte jag förstå», hvilket retade
den hetlefrade Carl så, att han var
färdig att med svärdet genomstinga tysken,
som dock lyckligen aflägsnades, till dess
Carls vrede gått öfver. Att
byggmästaren förstod sin sak, bevisas deraf att
hvalfven stå ännu i dag, detta till och
med fastän kyrkan året 1693 föröddes af
en eldsvåda, som förstörde både torn, tak
och innaurede. Ett nytt, vackert torn,
som uppfördes tvänne år efter branden,
nedstörtades af en storm redan 1696,
och ett ytterligare, dock först 1749,
uppfördt torn, nedbrann af åskeld 1752, då
klockorna förstördes och kyrkans tak
afbrann. Det torn, som sedan uppfördes,
befinnes ännu qvar på kyrkan, hvilken
år 1854 undergick en fullständig
reparation. Pastoratet är regalt af första
klassen med Ullervad och Ek till annexer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
