Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
90 Mjellby.
IBjellby.
förorsakas, enär nämnda vara måste
derstädes försäljas för 25 öre, medan den
här gäller 1 rdr. Den tredje
näringsgrenen, boskapsskötseln, har icke hunnit
någon särdeles höjd, då man företrädesvis
här vinlägger sig om producerande af
säd och potates. De penningebelopp,
hvartill de utom socknen afyttrade
produkterna årligen anses uppgå, utgöra:
för spannmål och potates 30 à 40,000
rdr, för fiskvaror 50 à 60,000 rdr
och för ladugårdens afkastning m. m.
4 à 5,000 rdr rmt. Något på rationela
grunder inrättadt åkerbruk finnes
egentligen icke i socknen, utan äro så väl
brukningssätt som redskap ännu de gamla
vanliga; men nyodlingarne hafva
fortgått i ganska stor utsträckning, så väl å
kärrmark som hårdvallen, så att på de
2:ne sista decennierna åker-arealen säkert
o
blifvit mer än fördubblad. Åkern
upptages nu till c-.a 6,366 tunnl., ängen till
1,494 tunnland. Tröskverk finnas på 4
ställen inom socknen; i öfrigt qvarstår
det gamla sättet att uttröska säden med
handslagor. Höbordet är för de flesta
hemmanen knappt och ej motsvarande
åkervidden. Stallfodring hela året förekommer
blott vid prestgården och sker med
rotfrukter och hö om vintern samt
grönfoder om sommaren. De allraflesta af
allmogen bibehålla deri gamla vanan från
den tid, då socknen var skogstrakt, att,
så länge marken ar Da r, utan afseende
på årstid låta kreaturen gå ute.
Skogen har på de flesta hemmanen
blifvit behandlad med stor
misshushållning, så att i hela östra hälften af
socknen föga eller intet deraf återstår,
utan, i stället för att större delen af
betesmarkerna till Skönabäck, Hörby,
Håsaby och Mjellby ännu i mannaminne
prunkade med herrliga bok- och
ekskogar, förete de nu kala, till en del
ljungbevuxna och förbrända falt samt i dagen
blottade grusåsar, stenar och några nakna
berghällar. Uti socknens södra och
sydvestra del, eller i byarna Istaby, Mörby
och Siretorp, har man likväl bättre
hushållat med denna dvrbara egendom. I
v O
synnerhet hafva Mörby och Siretorp ännu
en tämlig vacker bokskog. Förutqn bok
och ek förekomma, ehuru äfven i ringa
qvantitet, björk och al samt några mindre
parker ung barrskog. God tillgång på
bränntorf förefinnes på flera ställen,
isynnerhet i Löfverby.
Socknen utgör i och för sig sjelf ett
regalt pastorat af l:sta klassen samt
hörer, med hänseende till styrelse och
uppbörd, till Bräkne och Listers häraders
fögderi, i lagskipningsärender till Listers
härads domsaga och i afseende på
kyrkliga styrelsen till Lunds stift. Kyrkan,
som färdigbyggdes 1791, är rymlig, men
saknar konstvärde. Hon är försedd med
ett torn på sin ena åt vester
vettande ända och har 2:ne ganska vackra
klockor. En grafsten vid altaret har
årtalet 1330. Då ett gammalt altare
borttogs 1728, fick man se reliker efter
en af de 11,000 jungfrur. Denna
jungfrus helgedom låg uti en silkespung,
hvilken ytterligare bevarades i en ask
af bly. Jemte benknotorna fanns en
pergamentslapp med påskrift: »Testa
Euphrosinc que fuit uria de undecim
millibus virginum.» Bland kyrkoherdar
må nämnas den nyligen i April 1862
aflidne Hans Birger Hammar, som
tillträdde pastoratet 1851 och var född
1814. Om denne man, som, utrustad
med sällsynta talaregåfvor och stor
dialektisk förmåga, gjort sig känd genom
tidningen »Evangelisk Kyrkovän» som
kämpe för religionsfriheten, må nämnas
några karaktersdrag.
Så uttalade han sin grundsats i ett bref till
en vän i följande ord: »Hvilken usel ära att
samla några högar guld och derpå vilja grunda
sitt anseende! Nej, att arbeta för frihet,
upplysning, fädernesland och således uppfylla sin
bestämmelse, det är sann ära.» Från densamma
vek ej Hammar, då ban emottog detta pastorat,
med hvars betydliga inkomster, enligt hans eget
medgifvande, det skulle vqrit honom lätt att på
några år spara ihop en t:a guld; »men», sade
han, »liuge jag en, så ville jag snart lia en till,
och så allt vidare, och då blefve jag lätt en
gi-rigbuk, och det får en prest minst af allt vara.
Jag låter derföre mina inkomster mest gå som
de komma, och det mesta stannar inom
församlingen, som gifvit mig dem. För mina barn
skall nog Gud sörja.» När Blekingsboerna år
1855 och särskildt omkring 200 Mjellby boer,
mest fiskare och husmän, försökte göra uppror
med anledning af de dyra sädespriserna och
tågade beväpnade åstad mot Sölvesborg, för att
tvinga alla bränvinsbrännare att upphöra med
sin för land och folk, synnerligen för de fattiga,
förderfliga haudtcring, och Hammar erhöll
underrättelse härom, sadlade han sin häst och satte
af i traf samt upphann dem, innan de hunnit
målet för siu färd. Då han inträffade, hade
ortens domare, numera aflidne Justitieombudsmannen
Wester, anläudt och höll just på att »i lagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
