Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mora.
Mora.
109
Fresland, med afgärdabyhemmanet Röstan, 1
mant., belägna vid Bullaresjön, och egande en
jordmån af de bästa produktionsanlag; häraf
eges rnant. samt V2 Svennungseröd, tax.
till 4,200 rdr, af en åbo. Grimmelands
tegelbruk, tax. till ],000 rdr rmt. — Öfriga
hemmanens namn äro Apelhidt, Backa, Björkemark,
Björkeröd, Espelunden, Fjella, Gottorsröd,
Halm-sta, Högeröd, Kaneröd. Karseröd, Kitteröd,
Lif-veröd, Limdanne, Lunden, Lianne, Märken,
Noc-keröd, Nassleröd, Remne, Rossane, Smedviken,
o
Skalleröd, Tveten, Torp, Tippa, Ulseröd, Aseröd,
Odsmål, Qvisseröd och Toröd. — Adress:
Uddevalla.
Mora. Regalt pastorat af l:sta
klassen, hörande till Mora kontrakt i Westerås
stift, utgöres af Mora socken och Wåmhus
kapell (enl. kongl, bref d. 6 Aug. 1859,
skola de efter nuvarande tjenstemäns
afgång åtskiljas), samt innefattar 81% mtl
med en folkmängd år 1860 af 9,250
personer. — Mora socken, belägen uti
Ofvan-Siljans fögderi af Stora
Kopparbergs län, 9’/a n- v- från Falun, 24
mil från Westerås, är Dalortens äldsta
och förnämligaste socken, som äfven
intager ett utmärkt rum i denna för sin
naturskönhet med rätta lofprisade
provins. Enligt sägnen har Mora fordom
omfattat Malung och Lima, Elfdalen,
Wenjan och Sollerön. Häraf synes,
hvilken oerhörd areal socknen omfattade i
forna dagar, då dess gränser från
Rättvik, Leksand, Äppelbo och Jerna sträckte
sig utmed Wärmlands och Norges gräns
ända upp till Särna, till Herrdals och
Svegs socknar af Herjeådalen. Men ännu
i sednaste tider funnos Moraboer, som
hade tolf svenska mils väg till kyrka
och prest, till dess genom erkebiskop
Wallins försorg uti Helsingland en ny
kapellförsamling under namnet Loos
bildades af delar af Mora, Orsa och Färila
Finnmarker. Ännu i sitt närvarande
skick, då Mora består af 793/4 mantal
skatte, IV3 mantal krono, bebos socknen
af 9,000 personer, år 1810 var
folkmängden 5,484. Största längden i norr
och söder är 10 mil och största bredden
5 mil. Öster dalelfven rinner genom
socknen och faller vid Noret, ej långt ifrån
Mora kyrka, ut i Siljan. Wamån
uppkommer i Elfdalen, rinner genom
socknen och utfaller i Orsasjön. Ryssån
kommer från Wenjan samt utfaller i Siljan.
Marken är olika till sin beskaffenhet,
större delen bergaktig, på flera ställen
utgörande större sandhedar, myrar och
grusbackar. Jordmånen är lika omskif-
tande, och åkrarne ofta fulla med
klappersten. Såsom namnet Mora antyder,
skall socknen till större delen varit
skog-beväxt, och der kyrkan nu står skall clet
fordom ha funnits en stor skog. Men
den forna skogsmarken är så odlad att
den föder nu nära ett dubbelt antal
personer mot för 50 år sedan. Denna
talrika allmoge-klass (8,558 af 1859 års
folkmängd 8,912 personer) kan imellertid
icke föda sig uteslutande af sitt jordbruk
eller af de få industriela etablissementet’,
som finnas inom socknen, och bland
hvilka Siljansfors bruk (som 1859 hade
2,717 sl-ü smide och taxerades 1860
till 500,440 rdr rmt) intager första
rummet, utan befolkningen måste derföre vara
betänkt på andra utvägar till sin
bergning. Och Morafolket står i detta
hänseende icke efter de öfriga Dalkarlarna,
snarare framför dem. Utom det, att
nästan enhvar är sin egen skräddare och
skomakare, idkas i Mora en mängd
handaslöjder; här förfärdigas såll, laggkärl
o. s. v.; men i främsta rummet bland
socknens slöjder står likväl urmakeriet,
och alla känna dessa väldiga Dalkarjsur
med namnet Mora, på taflan, hvilka
uppköpas af förmögnare personer, som med
dem idka en ansenlig handel, så att månget
Mora-ur till och med letat sig väg till
utlandet. *) Dalarnes befolkning i
allmänhet och den i Mora i synnerhet har
af naturen ovanliga anlag för
mechani-ken, och det har till och med händt, att
machiner o. d., som hitkoramit. och varit
i olag, blifvit af bönderna sjelfva stälda
*) Vid svenska slöjdföreningens
månadssammanträde den 7 Oktober 1803 föredrogs en af
prof. Palmstedt väckt fråga om åtgärder till
lyftande af väggurfabrikationeu i Dalarne,
hvilken för närvarande befinner sig i ett
visst lägervall och ej kan uthärda täflan med
de s. k. Schwarzvvalderuren. Härvid
upplystes, att urfabrikören Linderoth anmodat
en i Mora för ifrågavarande binäring bildad
kommitté att utse någon yngre lämplig
person från orten, hvilken han erbjudit sig att
kostnadsfritt mottaga på en af sina verkstäder
för att bibringa honom nödig undervisning.
Äfveu nämndes såsom önskvärdt, att en
specialskola för denna binäring kunde i sjelfva
den ifrågavarande trakten åstadkommas för
att öfvervinna allmogens envisa fasthängande
vid det gamla arbetssättet. Ärendet
remitterades till föreningens styrelse, som skulle
föreslå de åtgärder, hvilka kunde anses bäst
befrämja det för denna fattiga men
industriella landsort vigtiga syfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
