- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Femte Bandet. M-R /
111

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mora.

Mora.

111

de icke så mycket som karlarna varit
stadda på utvandring, — likaså liar det
också bibehållit sin gamla drägt, hvilken
ännu, om man undantager stridsvapnen,
är ungefär densamma som i Gustaf
Erikssons tider, såsom man finner af de
träbilder, som, föreställande Morakarlen
Engelbrecht och hans följeslagare, stå som
hedersvakt i kungsstugan på Ornäs, klädda
i de drägter, som på deras tid voro
allmänt brukliga. Moradrägten på
1760-talet beskrifves som följer: karlarne hafva
hvita öfver- och undertröjor, med blå
uppslag, gula skinnbyxor, hvita
ullstrumpor, alltid med en blå klädeslapp bakpå
hälen, höga klackar och tjocka
näfverskor; de bruka hemma små trinda
kullmössor, men eljest hattar; en del hafva
stora, vida byxor. Qvinnfolken hade
hvita öfver- och blå undertröjor, hvita
skinnkjortlar med blå lister nedomkring;
att linnet synes fram är icke ovanligt;
hufvudet täckes med en s. k. liatt eller
linnemössa och deröfver ett stycke, som
hänger med en trekantig spets öfver
nacken. Pigorna gå alltid med bar nacke,
hvaröfver stycket hänger med en trekantig
spets; hårflätan i nacken ligger som en
krans med många brokiga band, helst
röda. — Ungefär sådan är drägten ännu
i dag, dock med det undantaget, att
qvinnorna nu allmänt lagt sig till röda
och hvita hufvuddukar, sannolikt af
Westgöte-tillverkning.

Den af våra läsare, som önskar veta
huruledes det går till vid ett bröllopp i
Mora, hänvisas till art. Danmark i
Uppsala län, der denna orts gamla sedvänjor
vid bröllopp äro utförligt beskrifna.

Morakarlen är stolt öfver sin orts
skönhet och öfver dess minnen, öfver
sina kyrkbåtar med 10 par åror, sin
stora kyrkoby, sin ståtliga kyrka och
dess vackra torn, ja öfver den stora
klocka, som blott Morakarlar kunna ringa,
påstår han. Mora kyrkoby representerar
sig som en kyrkostad. Om man med
Siljan till venster vandrar framåt, så
aflöser till höger den ena byggnaden den
andra, alla kringplanterade med lummiga
träd eller omgifna med nätta
trädgårdsanläggningar. Här hafva vi prestgården
med sin rymliga gård och sina lummiga
trädpartier; der utanför ligger den
obetydliga kulle, der Gustaf III, klädd i

full Mora-drägt, d. 14 Sept. 1788
tilltalade Dalkarlarna, troende, att det skedde
från samma ställe, der hans odödliga
stamfader första gången uppträdde inför
dem. Här strax invid ligger
postkontoret med sitt af två bistra lejon
omgifna posthorn öfver dörren, — här
ligger skolhuset, här mötas vi af en ’
dubbelgata, bestående af stånd och bodar,
som begagnas vid de stora marknaderna
i Mora, upp till hvilka »de handelsmän
j från Falun gå»; — men hvad är denna
ståtliga, hvita byggnad med sin
tältbe-täckta veranda, som reser sig så prydligt
och från sina långa fönsterrader
kommenderar en vidsträckt utsigt öfver
Siljan? Det är gästgifvaregården i Mora
kyrkoby.

Mora kyrka är Dalarnes ansenligaste
och prydligaste tempelbyggnad. Uedan
i 13:de seklet lär lion hafva blifvit
uppförd på sin närvarande plats, men har
sedan flera gånger blifvit förändrad och
förstorad. Likasom vid de flesta gamla
kyrkor, är också vid henne den
traditionen fäst, att hon fordom varit
belägen på ett annat ställe, — 3/g mil längre
bort, på en sandkulle vid Orsasjön. —
Under katholska tiden var det Daniel
Guinshufvud, kyrkoherde i Mora mellan
.1440 och 1485, som gjorde sig
synner-ligeu förtjent af kyrkans prydande. I
! reforinationsseklet uppfördes tornmuren
och tornet, och genom Gustaf den Store
Adolfs försorg tillbyggdes år 1632
sydvestra hörnet, så att kyrkans längd blef
66 och hennes bredd 32 alnar. Under
prosten Wollenii tid företogs år 1753
en större reparation, då det nuvarande
choret, som håller 15 alnar i längd,
uppfördes, nya och gamla fönster
upp-höggos, de sex läktarne och hela
inredningen förnyades m. m., hvarefter,
ad-ventssöndagen 1754, det nya choret
invigdes och kyrkan fick namnet Gustafs
kyrka, till minne af så väl Gustaf Wasa
och Gustaf Adolf den Store som
Cron-printz Gustav.

Mora kyrka lär hafva fått sitt första
torn redan 1581; men 90 år derefter,
den 3 Maj 1671, nedbrann genom
eldsvåda hela tornet, hvarjemte de deri
hängande 5 klockorna förstördes. Tvänne
år derefter, år 1673, gjorde Carl XI
på sin Dalresa ett besök i Mora och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:49:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/5/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free