Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordingrå.
Nordingrå.
uti den nordvestra dalsträckan och bilda
Främmer- och Weda-sjöarne samt
Högforsstjern; sjelf afbördar Wågsfjärden
genom strömmen vid Sund sitt
öfverloppsvatten i Häggviken. Flera sjöar hafva
sitt utlopp österut i Omnefjärden, andra
uti den långa och smala Sörleviken;
sjöarne och vattendragen i Näs och
socknens sydöstra del hafva sitt utlopp, dels
vid Algsjö och Edsättersfjärden och dels
uti Näsviken. Ingendera af dessa
vattensamlingar mötes af några svårare
naturhinder för dess ytterligare aftappande.
Nordingrå socken företer en
miniatur-bild af Schweitz, eller rättare sagdt,
liknar en igengrundad och uttorkad
skärgård mellan en myckenhet i höjden
uppskjutande kullar (i sockenspråket kallade
kläppar) och berg, under hvilkas
stupande förmurar ligga i dalarnes djup en
mängd sjöar. Såsom bevis på, att denna
sockens lägre delar i en aflägsen
forntid verkligen varit till större delen
öfver-flutna, och således utgjort en skärgård
för de öfre socknarne, må anföras en
berättelse, bevarad i Kongl.
Wet.-Akademiens handlingar för år 1749, pag. 158,
att en 29 alnars lång köl efter ett
fartyg blifvit funnen i en längesedan
igengrundad vik af Wågsfjärden på
Prestbordets egor. Byarne uti socknen
skiljas från hvarandra genom höjder och
branta backar, och undanskymmas af
bergen, tills man kommer dem helt nära,
hvadan det ock säges: En grind, en
backe, ttt berg och en sjö utgöra en by
i Nordingrå *). Ibland utsigter, som
särskildt förtjena att anmärkas, är den från
prestgården, äfvensom den från backen
vid Hvalmsta by.
Den rådande jordmånen uti
åkerjorden är sandblandad lera, mojord och
grus, samt uti ängsmarken svartmylla
och mossjord, utom vid de omkring
Wågsfjärden belägna byar, hvilka hafva
lera och hårdbrukad jord. Ännu kan
genom afröjning af skogen och
svedjelands upptagande mycken mark
tillvinnas jordbruket. Bergarten är i
allmänhet vanlig gneis eller gråsten; jernmalm, I
ehuru fattig, förekommer i Mjösjöberget
och i Saltsåkerberget. I närheten af
*) Efter Hülphers beskrifning. Eljest lyder
det i allmogens mun : «En backe, en by, en grind
ooh en tjern och en torpare midt i backen.»
prestgården ligger en helsokälla, hvars
mineralhaltiga vatten tyckes med fördel
användas emot rheumatism och
giktplågor. Klimatet är tempereradt och genom
sjöluftens inverkan fördelaktigt för
helsotillståndet. Ombytlighet i jordens
fruktbarhet förorsakas genom det häftiga
nordanvädret, som ofta rasar mer här,
än i angränsande socknar. Torra somrar
äro likaledes här mera menliga för de
mestadels brant liggande åkrarna.
Deremot är socknen mer, än
grannsock-narne, fredad för frost.
Folkmängden, utgörande 1862: 3,121
personer, har under de sista o20 åren
varit i ansenligt tilltagande. Ar 1831
utgjorde den 2,291, år 1851: 2,686
personer. Bönder, alla sjelfegande
jordbrukare, hvilkas antal uppgick sistn. år till
278, utgjorde, tillika med
ståndspersoner och alla andra, 534 hushåll eller
matlag. Hvad folkets allmänna lynne
beträffar, så skiljer det sig lika mycket
från folkets i de angränsande socknarne,
som den yttre naturen här skiljer sig
från den i grannförsamlingarne. Sålunda
synes sjelfva de yttre förhållandena hafva
inverkat på invånarne och gjort dem
envisa och i hög grad obändiga, men
ock å andra sidan, trohjertade, ihärdiga
och oförtrutna. Såsom orsak till
befolkningens egendomliga lynne, vida skilj dt
ifrån den öfriga Ångermanländska
allmogens, uppgifves, att socknens
ursprungliga inbyggare utgjorts af inflyttade
Est-ländningar. Möjligt är att man med
»Nörlinga utbölinga», såsom de kallas af
nästgränsande sockneboer, ursprungligen
velat tillvita dem deras främmande
härkomst. Nordingråbonden är känd för
sin lust att processa. Tjenstefolkets
löner har på sednare åren betydligt
stegrats, hvartill orsaken synnerligast får
sökas uti ett nyligen inrättadt
skeppsvarf i Ullånger. Hufvudnäringar är
åkerbruk och boskapsskötsel, hvilka, till följd
af de snart fulländade laga skiften, de
sednare åren i allmänhet förbättrats.
Binäringar äro strömmingsfiske och
linneväfnad. För mindre än 30 år tillbaka
var åkerbruket här kanske det svagaste
i nedra landet. Ungefärliga beloppet
hvartill socknens produkter afsättas,
uppskattades 1850 uppgå till 100,000 rdr
rmt; vid samma tid uppgick årliga stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
