- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Femte Bandet. M-R /
231

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Norrköping.

Norrköping. 231

att staden under hela den tid af 25 år,
då den stod under drottningens beskydd,
ansenligt tillväxte i storlek och välmåga,
så att under Carl XI:s tid allt, som
behöfdes till hela härens beklädnad och
utrustning, kunde åstadkommas vid
Norrköpings fabriker. Dock tog återigen den
goda tiden snart ett snöpligt slut. Under
Carl XII:s krig gick industrien tillbaka,
pesten härjade åren 1710 och 1711 samt
bortryckte 2,700 personer, och 1719, vid
den Ryska mordbrännarexpeditionen mot
Sverige, blef staden eröfrad och nedbränd
af Ryssarne d. 31 Juli. Särdeles vid det
öde, som öfvergick Norrköping, visade
sig myndigheternas feghet, hufvudlöshet
och förrädiskhet i sin fulla glans. Ett
ögonvittue af dessa tilldragelser säger
sig vara fullkomligt öfvertygad derom,
att endast 1,000 man skulle varit
tillräckliga att förjaga Ryssarne, och detta
synes högst sannolikt i betraktande af
andra samtidiga tilldragelser. Qvillinge
kyrka och prestgård i närheten af staden
räddades t. ex. genom rådigheten hos
öfverste Baumgardt, som, ehuru han
endast hade 100 man, dock visade sig
beredd till försvar, och från egendomen
Rotenberg läto Ryssarne jaga bort sig
af gårdens inspektor, som skrämde dem
med lösa skott och trummande i en
skogsbacke. Ryssarne hade af en bonde, Sven
Danson, som, dock sannolikt efter andras
tillskyndelse, uppviglat Wikbolandets
allmoge till att göra gemensam sak med
fienden, blifvit uppmärksamgjordapå bästa
stället för landstigningen genom en af
honom på Saltängstorget uppsatt signal,
ett lakan på en stång, och sedan fienden
nedbränt staden, återstodo endast tre
gårdar och några lador vid vestra tullen,
i hvilka Sven och hans anhängare hade
haft sitt tillhåll. Den 3 Aug. bröto
Ryssarne upp från Norrköping, för att
fortsätta sitt härjningståg, ämnande sig
först till Linköping. Men de hade knappt
hunnit en fjerdedels mil från Norrköping,
förrän de möttes af en gumma, Brita
Olsdotter, som för dem uppdukade den
historien, att till Linköping anländt en
kurir med underrättelse, att Engelska
flottan vore i närheten och 2,000
Svenskar nalkades. Utan att göra sig
underrättade om uppgiftens sannfärdighet,
inskeppade sig moskoviterna hals öfver
hufvud, och gumman Brita blef sålunda

Linköpings och hela det öfriga
Östergötlands räddare. Men Norrköping var
imellertid nedbrändt, och att Sven
Danson d. 18 Sept. halshöggs på det ställe,
der han gifvit fienden signalen, kunde
icke göra det gjorda ogjordt. Staden
hemtade sig sedan småningom och hade
återigen 1743 ett besök af Ryssarne,
hvilka nu visserligen icke kommo som
fiender, utan som hjelptrupper mot
Engelsmännen, men, utgörande en styrka
af 13,000 man, dock utsögo staden och
den kringliggande trakten, så att deras
aftåg på midsommardagen 1744 helsades
som en den gladaste tilldragelse. Till
Norrköpings minnen efter denna tid höra
riksdagen 1769 under Adolf Fredrik,
hvilken riksdag dock flyttades till
Stockholm, och Gustaf IV Adolfs krönings
riksdag 1800. Redan 1803 ödelades
staden af en eldsvåda; men ehuru denna
olycka upprepades åren 1812, 1822 och
1826, uppblomstrade staden ändock
alltjemt och blef derjemte en af Sveriges
mest reguliert och väl byggda städer.
Den sednaste stora olycka, som drabbat
staden, var cholerans besök år 1853, då
850 personer omkommo i farsoten.

I det föregående nämndes det gamla
fästet Knäppingsborg och dess förstörelse,
hvilken företogs af borgrarne sjelfva, på
det att ingen fiende längre skulle hafva
en stödjepunkt i denna borg, såsom
Danskarne vid detta tillfälle haft. På
1400-talet skall staden äfven hafva haft ett
slott eller kungshus, hvilket sedermera
af Johan III förlänades till hans svstcr,

v ’

hertiginnan Elisabeth, men från 1618
tillhörde en Ulfsparre och hans
efterkommande, ehuru det slutligen åter
tillföll kronan och afbrann 1655, då platsen
förlänades åt tyska församlingen. Ett
verkligt slott anlades år 1614 i
Norrköping af hertig Johan af Östergötland,
Johan IILs son med Gunilla Bjelke, på
den s. k. Saltängen och uppkallades af
honom med namnet Johannisborg; det
var tre våningar högt, med 6 hörntorn
och täckt med koppar samt liknade en
fästning och försvarades af djupa grafvar
och dubbla vallar, bestyckade med
ader-tonpundiga kanoner. Slottet blef
imellertid icke fullständigt färdigt före sin
uppbyggares död, 1618, då det hemföll
till kronan. Sedan tillsattes
kommendanter på detta slott; men det fick än-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:49:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/5/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free