Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uteslutande utgöras af en icke obetydlig
skogssträcka, hvarest ganska få ställen
äro af menniskor bebodda. Landet
höjer sig i öfrigt mot norr, så att
Elfs-backa socken ligger icke obetydligt högre
än Nyeds. Ifrån sjön Gräsmången, som
ligger längst norr i häradet, rinna äfven
alla vatten söder ut, med undantag vid
Näshammaren, hvarest vattnen från
sjöarne Östra Örten och Björklången
utfalla i vester uti sjön Westra Örten.
Vestra delen är mycket kuperad och af
en rikt omvexlande natur, uppfylld af
sjöar, dälder, kullar, berg och
höjdsträckningar, beklädda med barr- och
löfskog, samt derimellan hemman och
o 7
de många herregårdarna med sina
åkerfält. Här finnas ock flera herrliga
vuer, såsom från Wallserudshöjden,
sträckande sig från Skinnaretorp till
Laske-rud, utmärkt för sin rika vegetation.
Ifrån den s. k. Skinnaretorpsklätten,
belägen i norra ändan af denna höjd,
möter åskådaren en anblick af den mest
leende natur vester ut öfver laudskapet,
Bors- och Mollkomssjöarna samt den på
Edet mellan dessa sjöar belägna Nyeds
kyrka. Ifrån Ustanås eger man äfven en
herrlig utsigt. Jordmånen inom häradet
är i allmänhet af svag beskaffenhet; den
utgöres i åkerjorden öfverhufvud af styf
och tungbrukad lera. På många ställen
förekommer äfven jäslera och här och
der röjord, hvilka jordarter äro de sämsta.
Ängsmarken, som är afganska inskränkt
omfång, består af sidländta ställen invid
vattendragen och af smärre slättdalar
uti inrösningsjorden, äfvensom till någon
del af stenbunden hårdvall. Mindre
vanliga djurarter, hvilka här
understundom påträffas, äro elg, björn, filfras och
gräfling. Skogen är i anseende till den
stora koltillverkningen, ganska mycket
anlitad, så att i häradets södra del, föga
mer återstår än som för hemmanens
egna behof erfordras. Bruksegarnes
skogar äro i allmänhet väl vårdade, men
egentlig skogshushållningsplan är
endast införd sedan 1848 vid Östanås.
Skogens allmännaste slag är tall och
gran, samt här och der äfven löfskog,
som till största delen utgöres af björk.
Pör barrskogens återväxt till tjenlig ved
och kolskog kan såsom ett medium
antagas åtgå omkring 50 år.
Ny ed.
Större delen af häradets befolkning
är sysselsatt vid ortens hufvudnäringar,
nämligen åkerbruket och kolning, hvaraf
dock åkerbruket är den väsentligaste.
De förnämsta binäringarne äro forslande
af jern, spannmål och andra effekter för
brukens behof. Folket, som till största
delen är välmående, har mycken
slöjdfärdighet. Det utmärker sig i allmänhet
för ett fridsamt lynne, gästfrihet,
redbarhet, raskhet och duglighet samt
snygghet. Inbyggarnes antal, som år
1805 var 4,589, uppgick år 1860 till
6,384 personer.
Orten antages varit tämligen
befolkad före Digerdöden, men att nästan
hela befolkningen utödades i nämnda
pest, äfvensom att orten vid denna tid
jemte orterna söder och öster om
densamma lydde till Nerike eller
Westergötland. Först år 1593, då Nyed
uppstod såsom särskild socken, finner man,
att densamma lades till Kils härads
tingslag, hvarunder den förblef intill år
1681, då det första tinget inom Nyeds
särskilda tingslag hölls i hemmanet
Upperud, samt att år 1743, då
hä-radsjurisdictionerna inom Wärmland
delades, Nyeds bergslag blef, såsom ett
tingslag för sig sjelf, lagt till
medlersta domsagan. Redan år 1649
erhöllos bergslagsprivilegier, hvilka
sedermera blifvit bekräftade, såsom åren 1660,
1697, 1735 och sednast 1830. I början
af denna tid tillverkades ock tackjern
vid några hyttor inom Nyeds härad,
och man känner att af dessa
privilegierades en vid Borserud 1640, men
deremot nedlades den vid Aksjön redan
1654, och man torde med säkerhet
kunna antaga, att efter slutet af
1600-talet tillverkades icke något tackjern
inom denna ort, förrän då åter år 1856
den nuvarande förträffliga masugnen vid
Kärn uppfördes. Egentligen har det
dock varit stångjerns- och
manufaktur-smiden som här drifvits och för
närvarande idkas dessa industrigrenar vid
Elfsbacka, Råglanda, Lindfors och
Böc-kelsh ammar, Molkom och Norum. Tvänne
smärre grufskärpningsförsök finnas, det
ena å Hellebergshöjden, det andra i
norra ändan af Skinnaretorpshöjden,
uppbrutit för c:a 30 år ssdan. Brukens
tillverkningar uppgingo år 1859 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
