- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Femte Bandet. M-R /
330

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

330

Ohre.

(Ihre.

lacle ock konungen vid samma tillfälle
hit Amunds-Böhle från Alfta. Med
undantag af södra delèn, särdeles kring östra
delen af Skatungen och Ore-sjön, hvars
stränder äro jemnare och till största
delen uppodlade, företer hela denna socken
en ovanligt sträf, stenbunden och ödslig
natur. Öfra delen, norr om Böhleåns
källor, utgör en nästan oafbrutet bergig
och oländig vildmark; den mellersta
åter är visserligen späckad med talrika,
till någon liten del uppodlade fäbodar,
men står i öfrigt icke mycket efter den
förra i gensträfvigt och tungt skaplynne.
Med undantag af Wagnsjöklitt, en
mycket spetsig och brant bergsknöl, äro
bergen i allmänhet långsträckta och
skog-bevuxna. Såsom mera framstående bland
dessa må anföras: Ormberget, i socknens
sydöstra hörn, med en höjd af 1,300 fot
öfver hafvet; Erteråsen, 1/2 mil n. o. från
Tenninge; Helgeandsberg. Sjöarnes antal
uppgår till icke mindre än 417,
oberäknadt de s. k. kärnarne, som endast för
sig utgöra 360. De största bland de
förstnämnda äro Amungen, Oresjön,
Skatungen, och Stora Eijen. Smärre
vattendrag äro: Lömmingeån, Skatungen,
Ten-ningeån, Ore- eller Furudals-ån, som från
Skatungen vester ut, under namn af Ore
elf, fortsätter sitt lopp till Orsasjön och
sättes genom den i förening med
Oster-dalelfven och Siljan. Jordmånen består
till största delen af sand och grus, men
innehåller ock på sina ställen för
jordbruket lämpligare beståndsdelar. Vid
Dalbyn och en del af Arfvet är den
ler-artacl och mergelblandad. Med
undantag af de byar, som omgifva Oresjön på
alla sidor, finnas icke andra än spridda
och enstaka mindre jordegendomar, bland
hvilka dock Dalfors med tillhörande Böhle
by är betydligast. De torra tallhedarne
kring Furudal erhålla en för ögat lika
angenäm, som för klimatet ovanlig
fägring, genom den i hvitt och grått
skiftande matta af åtskilliga Cladonier, som
här trifvas väl. Af ädlare trädslag finnas
planterade lind, alm och lönn; eljest är
barrskogen, bestående af tall och gran
samt någon liten del en, öfvervägande
löfskogen, och innehåller betydliga
tillgångar för både kolning och
timmeraf-verkning. Bland rofdjur var björnen
fordom ganska allmän och är ännu icke
sällsynt; elgarna hafva af gammalt varit

särdeles talrika, men äro på sednare tider
betydligt förminskade. Mård och utter
äro icke ovanliga, och fordomdags funnos
här äfven Bäfrar. Sikfisket i Oresjön och
ån är väl ännu lönande, men skall fordom
varit öfverflödande ymnigt. Socknen, som
1607 hade endast 300 invånare, år 1757:
1,200 personer, år 1860: 2,797, räknade
1863 en folkmängd af 2,860 (enl. pastors
uppgift 2,878) personer. Orefolket har icke
samma företagsamhet eller konstfärdighet,
som dess grannar i Rättvik, och kan ej
heller i förmögenhetsvilkor med dem
jemnföras. Jordbruket är af för litet omfång
och utveckling, för att på långt när kunna
motsvara behofvet, som fylles
hufvudsakligast genom arbetsförtjenster vid bruken.
Detta förhållande torde försatt allmogen i
en mvcket mera beroende ställning än

v O

det öfriga dalfolket i allmänhet, men har
ock i sedligt afseende haft mycket godt
med sig. Ärlighet och ett stillsamt
väsende utgöra grunddragen i folklynnet.
Finnar bo vid Korsåsen, Ejheden och
Håfven. Vid storskiftet, som afslutades
år 1829, uppskattades socknen till 7T76^\
hemman, hvilka äro fördelade på 350
sjelfständiga hemmansbruk och 375Vj
besu-tenheter; af de sednare omfattar ett
hemman 37 och en besutenhet beräknas till
1,000 reducerade bandland. Rotarnes
antal äro 11. Taxeringsvärdet å
jordbruksfastighet var 1862: 226,200 rdr, å
ali annan fastighet 240,600 rdr. Det
årliga utsädet beräknas till: af råg 560,
af korn 1,120, af hafra 390, af blandsäd
560, af ärter 170 och af potates 1,960
kubikfot. Med den ringa
fodertillgång, som här finnes, kan
boskapsskötseln icke vinna någon synnerlig
utveckling; fårafveln har dock genom ett kronan
tillhörigt schäferi betydligt utvidgats. Den
ansenliga skogsarealen erbjuoer allmogen
dess måhända väsendtligaste inkomst.
På Kopparbergs-Hofors bolags bekostnad
hafva under de sista åren
strömrensningar blifvit gjorda i Helgeån och
Oxnäs-ån för timmerflottning öfver Amungen
och Svärdsjövattnen till Korsnäs. Äfven
Ejens skogsbolag har föranstaltat mycket
dyrbara rensningar och byggnader. Inom
socknen finnas 2:ne skattlagda
tullmjöl-qvarnar, dessutom drifvas omkring 70
husbehofsqvarnar. Fordom var
kalkbränningen förnämsta hufvudnäringen;
sockensigillet innehåller också en kalkugn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:49:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/5/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free