- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Femte Bandet. M-R /
379

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Piteå.

Piteå.

379

historia har något syskontycke med
Lu-ieås. Dess första grundläggning skedde
under samma konung, Gustaf II Adolf,
år 1621. Som en mängd birkekarlar
samlat sig kring Piteå sockenkyrka
och der drefvo en betydlig handel,
ansågs denna plats, 2/s mil n. v. om
stadens nuvarande läge, i förening med
närheten till elfven, troligen då såsom
tjenligast, hvarföre ock stadsplanen
utstakades der. Många af borgerskapet
bodde i byarne deromkring och idkade
sin handel i sina distrikter på det gamla
birkarlasättet, utan att vilja inflytta i
staden. Men sedan den år 1666 genom
vådeld blifvit förstörd och läget ansågs
obeqvämt för seglationen i anseende till
vattnets utfallande och sandens
uppgrund-ning, sökte man tillstånd att flytta
närmare sjösidan, hvilket bifölls, och
flyttningen verkställdes 1668, från hvilket år
Piteå nya stad räknar sin uppkomst.
Borgarne ålades då att dit inflytta.
Oblida öden, som öfvergingo den nya
anläggningen, hindrade länge dess
tillväxt och förkofran. Ar 1716 plundrades
den af kossackerna, som bortförde öfver
60 lass med byte; det mesta häraf
återtogs dock af Bosviks byamän från Piteå
socken; men fem år derefter eller 1721
förstördes den helt och hållet af Ryssarne.
Först landsteg en styrka af 300 man,
men den blef tillbakadrifven af 60 man
af Westerbottens regimente, som samlat
sig vid Pitesund, till stadens försvar.
Derefter kom det till en ny strid vid
Bredvik, der Svenskarne äfven behöllo
öfverhanden; men sedan Rvssarne landsatt

v

en ännu större styrka, måste
Westerbott-ningarne draga sig tillbaka. Då
framträngde den härjande fienden, uppbrände
staden samt plundrade allt. Stadsboerna
hade i hamnen försänkt sina fartyg; till
och med dessa upptogos af Ryssarne och
uppbrändes. Tillståndet var ytterst
beklagligt, hvarföre ock många flyttade
derifrån, hvilket förorsakade att en längre
tid erfordrades för stadens
återuppbyggande och rörelsens tillväxt. Först år
1765 meddelades Piteå jemte de öfriga
norrländska städerna stapelfrihet, och år
1779 upphäfdes de handelsdistrikter, som
blifvit tilldelade de norrländska städerna,
efter 1621 års privilegier, och enligt
hvilka Piteå handelsgebiet var inom Piteå,
Skellefteå och Burträsk socknar samt

Piteå lappmarker. Sedermera har staden
allt mer repat sig, till dess den uppnått
den välmåga den nu besitter. Stadens
läge är särdeles vackert. Den framställer
sig hel och hållen åt alla sidor, men
från nordvest synes den liggande lågt,
emot de höjder öfver hvilka landsvägen
går norrut. Läget midt i staden är
högt, och sluttningen åt alla sidor nästan
lika. Den omgifves nära och fjerran af
skogbevuxna berg, och de till Lappland
gränsande aflägsna bergssträckorna bilda
bakgrunden. Som den ö, på hvilken
staden blifvit anlagd, ej kan tilldelas
större rymd, än som redan längesedan
varit bebodd, hafva på andra sidan oin
Stads- eller Kyrksundet tomtplatser blifvit
anvisade, hvilka till en stor del blifvit
bebyggda och kallas Norrmalm. Staden
innehåller 188 hus och tomter,
uppskattade 1862 till 542,735 rdr rmt, hvaraf
43,325 rdr för Kyrkan, med klockstapel,
byggd omkring 1670, 37 alnar lång
samt 32 alnar bred; Rådhuset, uppfördt
på 1820-talet, 2 våningar högt samt
försedt ined torn, klocka och slagur, (en
staf med silfverknapp, vägande 20 lod,
hitskänktes år 1778 af rådman Nils
Clausen); Elementarskolan vid torget, hörn
om hörn med Rådhuset, uppförd 1816,
P olkskolan, Packhuset, 1/1G mil från
staden vid Löfholmen, hvarifrån varorna föras
landvägen eller på båt. Alla dessa, så
väl som de enskilda byggnaderna, äro
af trä. Gatorna ha ej stenläggning. Vid
elementarläroverket bestrides
undervisningen af 5 lärare. Piteå stads- och
landsförsamling, jemte Elfsby annex, är
ett regalt pastorat af l:sta klassen,
hörande till Westerbottens 2:dra kontrakt
af Hernösands stift, med en folkmängd
af 12,248 personer. Ar 1758 uppgick
stadens folknummer till endast 650
personer; 1793 till 805, då här voro 160
hushåll; år 1815 var folkmängden
sammansmält till 625; år 1843 deremot hade
den åter höjt sig till 1,190; år 1850
till 1,405 samt slutligen den 31 Dec. år
1861 till 1,589 på 396 hushåll. Handeln,
som idkas för det mesta på Stockholm,
men, har under de sednare åren äfven
varit utsträckt till England, Frankrike,
Danmark och Lübeck. Exportartiklarne
bestå af trävaror, smör, fisk och
skinnvaror, som upphandlas förnämligast inom
Piteå socken samt Arvidsjaurs och Arje-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:49:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/5/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free